"Grova övertramp av branschmedia i och med #sistabriefen"

En av initiativtagarna till reklam-, pr- och kommunikationsbranschens metoo-upprop #sistabriefen, Maja Stridsberg, berättar här om arbetet med uppropet och hur branschmedia gjorde grova övertramp på pressetiken.

"På tisdagen gick reklam-, pr- och kommunikationsbranschen ut i ett gemensamt #metoo-upprop för att kräva ett slut på sexuella trakasserier, övergrepp och sexism i branschen. Fler än 300 vittnesmål har samlats in och 2 126 kommunikatörer från hela landet har skrivit under uppropet, som går under hashtaggen #sistabriefen.

 

Vårt upprop ställer krav på aktörer med inflytande, makt och möjlighet att påverka branschen att agera. Vi vänder oss till arbetsgivare och chefer, köpare av kommunikationstjänster, branschaktörer och skolor. Inte minst allas våra kollegor.  Till samtliga har vi formulerat uppdragsbeskrivningar, eller briefer, med uppdraget att skapa trygga arbetsplatser fria från diskriminering och förtryck. För det är inte första gången den här branschen har blivit uppmärksammad på att något är fel. Med #sistabriefen kräver vi att branschen ser till att det blir den sista. 

 

#sistabriefen föddes ur en hemlig Facebookgrupp som snabbt växte sig stor med medlemmar från hela landet, som bjöds in av deras kollegor, vänner och bekanta. I gruppen delade vi med oss av anonymiserade historier om att bli utsatt för sexism, sexuella trakasserier och övergrepp på jobbet - utan att hänga ut någon med namn. Vi spånade kring hashtags. Vi förberedde vårt upprop. Framför allt så stöttade vi varandra. En liten grupp administratörer arbetade särskilt med att sammanställa uppropet, berättelserna och att samla in namnunderteckningarna. Stämningen var hoppfull och konstruktiv. Kanske var det nu som branschen skulle ta ett monumentalt kliv framåt och vi skulle få se på riktig förändring?

 

Inga berättelser har nämnt någon vid namn. De kunde delas på tre sätt. Antingen direkt i gruppen, via mejl eller via ett formulär för total anonymitet. Trots det var det många som inte vågade på grund av rädsla för att ändå bli igenkänd och behöva utstå repressalier från arbetsgivaren. Administratörerna för gruppen var noga med att samla in berättelserna med personernas medgivande att publicera dem i uppropet.

 

Sen hände det som inte fick hända. Någon läckte och en av våra branschmedier publicerade delar av tre kvinnors berättelser, innan vi gått ut med uppropet. Ett publicistiskt övertramp.

 

Låt oss vara tydliga med vad övertrampet gäller. Att publicera att uppropet var på gång är okontroversiellt, för det var redan känt. Övertrampet ligger i beslutet att publicera berättelserna. Journalistförbundets yrkesregler och publicitetsregler säger att man ska man vara försiktig med att återge uttalanden som icke-offentliga personer har publicerat i sociala medier, att visa offren för brott största möjliga hänsyn och att undvika publicera uppgifter som gör en identifiering möjlig. 

 

De uppgifter som publicerats i branschmedia togs utan att berättelserna anförtrotts till tidningen. De togs utan att stämma av att de kunde publiceras utan risk för att personerna som delat historierna kunde identifieras. Tidningen i fråga har faktiskt ingen aning om så också har skett, och har inte brytt sig om att följa upp konsekvenserna av publiceringen heller. 

 

En seriös aktör hade inte publicerat, eftersom riktlinjerna också säger att man ska avstå publicitet som kan kränka privatlivets helgd om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning. Typiskt bottnar ett sådant övervägande utifrån en analys av makt - är personen som delar med sig av historien en makthavare där allmänintresset är så stort att det väger tyngre än personlig integritet och trygghet? Knappast i detta fall.

 

Nu ser vi en retorik från branschmedia som syftar till att försvara ett publicistiskt övertramp genom att försöka beskriva olika #metoo-grupper som “hemliga maktklubbar”. Det är en magstark retorik att  utmåla en skyddad miljö där kvinnor och icke-binära kan stötta varandra och prata om att bli utsatta för sexism, sexuella trakasserier och sexuella övergrepp – alltså rena lagbrott – som en maktklubb. Vad blir nästa wallraffande lågvattenmärke? Läcka historier från AA-möten? Gå undercover i gruppterapi?

 

Låt oss också vara tydliga med att de här grupperna inte är problemet. Problemet är att kvinnor och icke-binära blir utsatta för brott på arbetsplatser runt om i hela landet – inte bara i kommunikationsbranschen, utan i alla branscher. De här grupperna har uppstått eftersom de med makt inte har lyssnat, inte har tagit oss på allvar och tystat våra röster.

 

Hur som helst. När läckan skett fick vi agera snabbt. För att skydda medlemmarna i gruppen så sparades och raderades hundratals berättelser och gruppen bytte namn för att bli mer anonym till “Dela dina bästa Spotifylistor”. Och givetvis har vi satt ihop en Spotifylista. 

 

Här är vårt soundtrack till #metoo, denna historiska händelse som resulterat i att tusentals kvinnor i bransch efter bransch känner sig stärkta nog att gå samman i offentliga upprop och kräva ett slut på sexuella trakasserier, övergrepp och sexism på arbetet.

 

Här är soundtracket till vad som känns som en revolution, och vi hoppas att den kommer spelas på tusentals arbetsplatser runt om i landet.

 

Här är vår bästa Spotifylista."

Maja Stridsberg, #sistabriefen

Detta är en debattartikel. Åsikterna som förs fram i texten är avsändarens.