"Gareth goes found-a side uv-a ouse an a follow im, out-a wey uv-a light." En kriminell, bidragsberoende knarkare behöver inte tala drottningens engelska för att göra sig förstådd.
I sin nästan femhundrasidiga debutroman låter Niall Griffiths karaktärerna berätta på ett associativt sätt, i första person, om livet i en mindre stad på Wales kust, Aberystwyth - där de hamnat av tillfällighet och blivit kvar.
I början av boken kan man förfasas över det genomgående grova, svåra talspråket. Men den som gillade Trainspotting eller Chain's Book ska ge GRITS en chans. Språket blir, med sina variationer, direkta länkar till bokens olika berättarjag och deras individuella sätt att uttrycka sig. Paul, Goger och Margaret beskriver ofta samma händelser och personer, men alltid på sitt eget sätt. Ofta är det tillgången på, eller behovet av, droger som färgar de individuella perspektiven. Stilen skapar en närvarokänsla, en direkt inblick i världen som den ter sig för de personer som Griffiths låter oss möta. Utan att försköna, eller moralisera, gestaltar författaren en värld där droger är en självklar del av livet på pottkanten i det post-thatcheristiska Storbritannien.
Stad:
