Nick Browne är en produktiv filmprofessor på University of California och har för denna volym valt ut fem texter om och kring Francis Ford Coppolas Gudfadern I-III. Med tanke på det stora intresse och den mytologisering som filmerna fortsätter att skapa, är Brownes urval en smula förvånande - och trist.
Hans eget förord fungerar fint som introduktion, och den följande texten, "If History Has Tought Us Anything...Francis Ford Coppola, Paramount Studios, and The Godfather Parts I, II, and III", är en spännande, välskriven och påläst text om de tre filmernas tillkomst. Jon Lewis belyser de ekonomiska villkoren i allmänhet och det amerikanska studiosystemets funktion, och begränsningar, i synnerhet. Han beskriver de många turerna kring manus och produktion och blandar flyhänt sitt vetenskapliga arbete med populärkulturella trivia. Visste ni till exempel att Paramount under en period definitivt tröttnade på Coppola och planerade för en Gudfadern III utan honom? Han skulle ersättas av Andrej Konchalovsky (Runaway Train) - och huvudrollerna skulle göras av Eddie Murphy och Sylvester Stallone!
Hoppsan.
I de fyra övriga texterna letar författarna närmast desperat efter "grepp" och originella angreppsvinklar. Här diskuteras Gudfadern-filmerna, maffia och myt, ideologi och genre, familje-ceremonier och opera. Ingen av texterna når utanför pärmarna - har man ett genuint akademiskt intresse för trilogin är kanske en och annan tes värd att undersökas.
För oss besatta, som gång efter annan letar oss igenom filmerna, ruta för ruta, scen för scen, replik för replik, blir detta (misslyckade) teoretiska fjärmande från det synliga en klumpig omväg.
Två amerikanska kritiker får avsluta med var sin intressant text. Dit kan man ta sig direkt efter första kapitlet.
Stad:
