Vad gör man om man lovat sin chef att dumpa en vacker gammal bil i ett djupt vattendrag? Man ska i alla fall inte ta med någon vacker flicka på en åktur. Romantik ska inte blandas ihop med den typen av arbete. Eftersom bilen inte försvann som den skulle måste föraren i stället göra det - åka långt bort och stanna länge.
De tre figurer som dyker upp och försvinner i [I]Go får av olika anledningar lämna sitt England efter alltför snabba genvägar till ett bättre liv. Alla hamnar i Asien. De tre möts aldrig men tillfälligheter och nya försök att hitta kryphål knyter ihop deras flyktvägar.
Simon Lewis stil påminner något om dirty realism, och berättelserna är sammanvävda på ett sätt som vi känner igen från [I]Short Cuts. Bokens sju huvudhistorier ska alla ha oväntade slut. Slut som alltid är ett snäpp värre än dem vi har fått höra från våra egna vänner som har varit ute och syndat i Goa eller Kina - ska man kalla det en Roald Dahlsk effekt? I stället för att gripas av berättelsen börjar jag gradvis undra över vilka nya oväntade vändningar författaren kan tänkas komma med. Men jag blir aldrig överraskad. Simon Lewis biter så att säga sig själv i svansen.
Stad:
