Ge mig horiga hober

Inget snusk i Sagan om ringen, protesterar Tolkienfansen. Men frågan är om de värnar det goda berättandet, eller bara är pryda töntar.

Jag läste på Twitter att över 50 000 Sagan om ringen-fans har undertecknat en namninsamling där de bönar och ber Amazon att inte ha några nakenscener i deras kommande tv-serietolkning av fantasysagan.

Egentligen hade jag velat stanna där. Läppja tweeten som ett gott vin, snarare än följa hela vägen ner i kaninhålet. För visst rasslar det till med bilder i huvudet när man hör ordkombon “nakenscener” och “Sagan om ringen” i en och samma mening. Håriga hobrumpor, trebenta dvärgar och slampiga svärdsmän und so weiter.

”Kanske är det inte helt fel att dra alvöronen åt sig ändå”

Amazon har varken bekräftat eller dementerat att deras serie kommer att innehålla byxlösa riddare eller juckande trollkarlar. Till saken hör dock att produktionen har anlitat en välhängd… ursäkta… välkänd intimitetscoach och skådespelare har fått frågan om de är “bekväma med nakenscener”. Huruvida det betyder att det faktiskt kommer bli alvsnusk och orc-orgier är oklart. Men kanske är det inte helt fel att dra alvöronen åt sig ändå.

Under sina år som världens största tv-serie lyckades Game of Thrones om inte uppfinna så åtminstone bemästra begreppet “sexposition”. Inom berättande används exposition som ett uttryck för scener där stora sjok av information förmedlas till tittaren via dialog, i stället för genom gestaltning. Det är ett enkelt men också oraffinerat sätt att berätta en historia.

Game of Thrones förstod detta, men hade samtidigt oändligt mycket lore att mata tittaren med. Således petade de in ett par tuttar i bilden. Bokstavligen! När Tyrion Lannister berättade om sina politiska rävspel så gjorde han det på den lokala bordellen, inramad av tits and ass.

Ett annat klassiskt exempel på just detta är scenen i The Big Short där en naken Margot Robbie ligger i ett badkar och förklarar avancerade finanstermer för tittaren.

Exposition i allmänhet och sexposition i synnerhet är ett, i flera bemärkelser, billigt sätt att berätta en historia. Det är att ta en genväg. Är det vad Sagan om ringen-fansen menar? Att de vill dra en lans för det goda berättandet? Som en lysande fyrbåk av förenkling och fördumning? I så fall har de min yxa.

Till slut kan jag inte hålla mig. Jag måste få reda på deras motiv. Så jag går ner i kaninhålet och letar upp namninsamlingen som ska stoppa vuxenmyset. Där läser jag att initiativtagarna inte vill ha godtycklig nakenhet i tv-serien. Så långt allt väl. Tolkien, får jag veta, var en reko kille, en god katolik och hans verk är “truly wholesome” och packade med “incredible christian symbolism”. Långsamt drar jag tillbaka min yxa.

Det handlade aldrig om att värna om historieberättandet. Bara om att vara pryda töntar som värnar om sunda familjevärderingar. Då kan de äta min röv. Ge mig mycket hellre ett mjukporrigt Sagan om ringen. Nu kör vi! Nästa halloween är det jag som klär ut mig till en slampig hob. Igen.