Chris Montez förknippas - om han förknippas alls - i första hand med [I]Let's Dance[/I] - en larvig liten sång han skrev på 50-talet. Men det var långt senare han hittade sitt kall - i den mjuka, följsamma rocken.
Allt ni läst i tidningarna om soft rock är fel. Såvida det inte är en japansk tidning, förstås.
Ingenstans i världen är soft rock så uppskattad och välutforskad som i Japan. Faktum är att det bara är där den levt vidare över huvud taget. Vissa hävdar till och med att soft rock är japanernas sätt att slippa försöka uttala easy listening.
The Mamas And The Papas är tveklöst genrens mest - och egentligen enda - framgångsrika band som andra än japaner känner till. Men den som söker finner. Och den som finner kan lägga sina velourklädda ben i kors och låta sig omfamnas av tonerna från en len flod av oboer, piccolaflöjter, stämsång, fågelkvitter och näpna stråkar - den första oskuldsfulla kärlekens alldeles egna soundtrack.
The Sunshine Company, The Love Generation, The Innocence. Smaka på namnen och säg att de inte gör dig glad. Det är precis det som är soft rocks enda mål, motto och mening.
[I]The More I See You[/I] släpptes 1970 på den, i soft rockkretsar legendariska - och numera nedlagda - etiketten A&M. Vid sidan om Montez smekande versioner av [I]The Girl From Ipanema[/I], [I]Hey Baby[/I] och [I]Sunny[/I] är det i första hand titelspåret [I]The More I See You[/I] som är skivans storverk.
Easy listening. Ja, det är lite svåruttalat.Stad:
Kategori:
