Man kan säga att det finns två sorters reselitteratur. Den ena ger intryck av att vara rent faktabaserad, vilket snart visar sig vara en fiktion: Det spelar ingen roll hur många sevärdheter som listas, den traditionella reseguiden säger ganska lite om upplevelsen av ett främmande land.
Så den andra sorten. Den är mer subjektiv, berättar allt om författarens mentala och fysiska tillstånd, från äktenskapskriser till magsjuka, och bygger mer på litterära kvaliteter än grundlig research. Den ger således inga tips om restauranger och badstränder, men kommer ofta ganska tätt inpå platsens själ.
Antologin [I]Fortune Hotel[/I] innehåller bara texter av det senare slaget. Något förmätet hävdar den unga redaktören Sarah Champion (känd för antologin [I]Disco 2000[/I]) att hon mer eller mindre uppfunnit genren. Det har hon naturligtvis inte.
Men det hindrar inte att hon fått ihop en imponerande lista på författare, från Douglas Coupland till Will Self. De flesta återger något halvt glömt, halvt generande semesterminne, de övriga fabulerar vilt om misslyckade smuggelförsök och dubbelbottnade spionerier.
Sämst är John Kings indignerade och övertydliga försvar för engelska fotbollshuliganer, bäst Couplands nedtonade och minimalistiska stycke om vardagsliv i dagens Chile. Resten ligger på en ganska jämn, men seg medelnivå, och som helhet saknar boken både bett och entusiasm. Redan en weekendresa till Köpenhamn verkar mer spännande.
Stad:
