Familjen är tillbaka

14:02 20 Mar 2018

Textmässigt argare, musikaliskt snällare. Johan T Karlsson är tillbaka som Familjen.





Johan T Karlsson är på sportlov utanför Hässleholm och har tappat bort sin familj.

– De är där ute någonstans, men de tröttnade på att vänta på mig.


När jag började lyssna på Familjen, var Johan tio år yngre och gillade klubb. Hans hit Det snurrar i min skalle hette fortfarande Ivanhoe and Rebecca och han svingade så yvigt med micken under spelningarna att den ibland halkade ur handen.
Nu har han sambo och två barn och har gjort en politisk skiva. Textmässigt är han argare, musikaliskt är han snällare.

– Jo, men det stämmer. Den här skivan är tvärtom jämfört med förr, bland annat för att min musiksmak är annorlunda och mindre klubbig. Men jag hade inte kunnat göra en skiva som var snäll rakt igenom, det hade blivit för mycket sött och socker. Jag gillar motsatser.

 Dessutom kom texterna först.

Johan säger att han är en känsloperson och alltid utgår från sig själv, han kan inte skriva fiktiva låttexter.

– Jag lever ett helt annat liv nu och har i princip inte gått på klubb sen jag fick mitt första barn. Textmässigt speglar den här skivan omvärlden, med gränskontroller, normalisering av nazister och machokultur. Jag kände att jag var tvungen att ta ställning och göra någonting vettigt i rollen som offentlig person.


Det finns rätt mycket mycket dålig politisk musik, varför är det så svårt att göra bra politisk konst?
– Jag vet inte, jag satt skitlänge med en del av texterna, för det är så lätt att det blir pretto och pekpinnar. Jag har slängt många texter och pratat mycket med folk och nära och kära som fått komma med åsikter. Jag ville inte skriva en kursbok, utan föredrar när budskapen levereras lite mellan raderna, jag gillar när det är lite dolt och mystiskt, men ändå konstruktivt.


Har du något exempel på en textrad som du kastat?

– Över min döda kropp. Men det är mest saker jag skrivit i affekt och så när jag har läst texterna efteråt har det känts som när man försöker återge ett bråk.


Det var sex år sedan Familjen släppte en skiva senast. Johan har ägnat den tiden åt att vara föräldraledig, vara med i Så mycket bättre, producera musik till artister som Tove Styrke och åt att starta en ambientduo ihop med Andreas Tilliander. Jag undrar varför han behövde släppa ytterligare en soloskiva överhuvudtaget.

– Den frågan har jag ställt mig själv många gånger. Under lång tid har jag skitit i att göra någonting eget och jag har haft noll lust att göra musik igen i perioder, jag kände mig uttömd på idéer. Men så började jag jobba med de här texterna och plötsligt kändes det kul igen.



Han känner likadant inför att spela live och turnera. Det var ingenting han hade saknat, men så gjorde han en spelning och märkte att han tyckte om det. Han ser fram emot att åka på turné och även om han är mer bekväm numera, är det roligt att resa under rätt förutsättningar.


Musikaliskt är din nya skiva mer inkluderande, tror du att det har att göra med Så mycket bättre och att du jobbat med mer kommersiella artister?

– Planen har hela tiden varit att vara mer inkluderande mot människor. Jag har inte velat göra tuff, bredbent musik, jag är mognare nu och mer medveten. Och jag har en klok och smart sambo som är engagerad i queerfeministiska sammanhang, hon har gett mig många insikter.



Men om Kom, som skivan heter, är en öppen famn, är hans ambientprojekt mer nischat. Duon kallar sig Innerst inne och allt är instrumentalt.

– Jag har lyssnat mycket på liknande musik och älskar det, att det är så abstrakt och fritt från poparrangemang, det är lite som att skriva från höften.

Han och Andreas Tilliander åkte till Fårö med enbart handbagage. De fick med sig små högtalare och en kassettporta med fyra kanaler på sina tjugo kilo vardera.

– Det är så lätt att tekniken tar över annars, nu hade vi två kanaler var och det var skönt att jobba med begränsningar. Andreas är grym tekniskt och jag är slav under melodiernas klanger så vi är en bra kombo.


Johan säger att han älskar samarbeten av olika slag, han tycker om att få jobba i studion tillsammans med andra. När han sitter ensam, är han enormt lustdriven och kan inte skriva musik om han inte känner för det.

– Det har gjort att tanken på att sluta med musik och sadla om har slagit mig. Att vara musiker är så ekonomiskt osäkert och det blir inte lättare av att jag är så styrd av min dagsform.


Du har inte funderat på att starta ett band då?

– Nä, men gärna andra typer av projekt. Eller jag skulle kunna tänka mig att starta ett shoegazeband, med bara gitarrer. Det är ändå därifrån jag kommer, jag spelade i den sortens band som ung och jag avgudar Madchester och hela den grejen. Det soundet kommer säkert tillbaka.


Annars är det ju mycket r'n'b i svensk pop just nu.

– Jag är faktisk rätt less på det. Jag saknar gitarrpopen, egentligen borde den här skivan bara bestå av gitarrmangel.

Stad: 
Kategori: