Eva Röse

DET FINNS ROBOTAR man aldrig glömmer. Som Roy och de andra replikanterna i filmen [I]Blade Runner[/I]. Eller de mindre förfinade cyborgerna i [I]Terminator[/I] respektive [I]Robocop[/I]. Därutöver finns en uppsjö robotar, robotkoreografier och robotpantomimer man gärna vill glömma. Robotklichén är farligt sliten och att, som den brittiske dramatikern Alan Ayckbourne, våga lämna ifrån sig ett teatermanus med en robot i huvudrollen, är minst sagt våghalsigt. I händerna på fel regissör och ensemble kan Alan Ayckbournes futuristiska komedi bli ren och pinsamt skär katastrof. Men Dramaten, som är först i Sverige med att uppföra [I]Komisk talang[/I], behöver inte skämmas. Främst tack vare Eva Röse i huvudrollen. För trots en i övrigt briljant ensemble står allt och faller med hennes roll. Som Jacie (JCF 1333), en skådespelande android som framställts för att användas i dagsåpor på tv, har Eva Röse överösts med lovord. Folk har stoppat henne på gatan för att tacka och någon kritiker talade om "Eva Röses stora genombrott". Inte minst som komedienne. Själv hade hon nog inte trott att det var i en robotroll som det stora genombrottet skulle komma. När vi träffas på kafé Puck i Eva Röses hemkvarter på Södermalm, har hon hunnit spela för extatisk publik i en vecka och verkar påtagligt lättad. - Titeln, som ju syftar på min rollfigur, har inte heller underlättat precis. I mina värsta stunder av prestationsångest har jag sett för mig hur publiken chocksomnar av tristess. Och fäller kommentarer av typen "Ska det här vara kul? och "Hur tråkig får man egentligen lov att vara??". Eva Röses blixtsnabba skiftningar i röstläge och kroppsspråk mellan olika bisarra såparoller - bland annat snabbkäftad hora, lesbisk polis, förläst nucka, lantlig sjuksyrra och hemlig polisagent i serien [I]Mörka gränder[/I] - är sanslöst roliga. Däremellan är hon avstängd, det vill säga fryst i omänskliga och, för Eva Röse, lätt klaustrofobiframkallande robotposer. Jacie innehåller dessutom ett fel som gör att den uttrycker mänskliga känslor och humor. Total förvirring uppstår när hon i sin lilla diskett upplever sig förälskad. Jacie är visserligen ett bombnedslag, men enbart "skapad för simulerad sex". - Det finns en enorm frihet i rollen eftersom den går att göra på så många olika sätt. Men på en gång är det just det som skapar panik, att det inte finns något att hålla sig till. Svårast har varit att hitta Jacies grundläge, där hon uppvisar mänskliga drag. Att skilja den sidan av henne från de andra karaktärerna hon är programmerad med. Alan Ayckbournes komedi handlar bland annat om vad det är som gör oss mänskliga och om vad som egentligen är roligt. "Är det här kul?" är en fråga som upprepas i pjäsen. [B]Vad är kul?[/B] - Det oväntade och i grunden smärtsamma. Pajkastning och snubbel handlar ju om det - att se komiken i det tragiska. Det roligaste av allt är när någon gör bort sig, när fasaden krackelerar lite. Och det är också då man börjar tycka om en person, när den visar sina brister. Som människa är man ju de där sprickorna.