Alla vet att man inte ska göra slut med någon hemma hos sig själv...Alla vet att man inte ska göra slut med någon hemma hos sig själv. För att undvika jobbigt utbrott och tusen frågor är det bäst att göra det på en plats med både vittnen och flyktvägar. Fegt? Jo, men inte lika fegt som msn, mail och sms. Bara nästan. Vi frågade fyra personer om var och hur de dumpat någon. foto karin idering
Kjell Eriksson
”Jag var 18 år och bestämde mig för att göra slut, men feg som jag var vågade jag inte säga något förrän efter maten. På bänken utanför McDonald’s. Det var mycket som hände i mitt liv just då och som gjorde att jag inte riktigt hade tid att vara kär. Jag skulle ta körkort och skriva teoriprovet och var för fokuserad på det. Men det sa jag inte till henne. Gud, vad sa jag till henne? Skulle man spela upp den scenen på Youtube skulle det nog vara mycket överslätande ’Mm, eh, jo… det kanske är bäst om, eh…’ Hennes reaktion blev i alla fall kaotisk. Hon började gråta som Lille Skutt. Förutom det minns jag bara det gulaktiga skenet från neonskylten. Och bänken förstås. Hennes tårar glittrade på ett speciellt sätt av skylten och det hela kändes rätt så tragikomiskt och så väldigt mycket Norén. Först ett Happy Meal och sedan det här liksom. Fast det hade inte varat så länge mellan oss. Det gjorde ju inte det på den tiden, det var mycket kvartalskontrakt hit och kvartalskontrakt dit, sällan riktiga telefonabonnemang.”
Pontus Hellström De Wolfe
“Det var runt eftermiddag och vi hade inte hörts på ett tag, och då måste man höras och snacka. Hon hade avhållit sig från att ringa som straff och jag av feghet. Gymnasiebarn som vi var hade vi inga egna hem, hon bodde hos föräldrarna och jag i min kompis fåtölj. Neutral mark var det således snålt med, och valet föll på Indira som mötesplats för där har de ett litet bås med någon sånär privacy. Jag visste inte riktigt hur man gjorde eller vad som skulle hända, men plötsligt var allting mycket ångest och klyschigt tal medan hennes ansikte krackelerade och rann sönder. Jag sökte förgäves efter några känslor att ta fram, men förblev kallare än nederbörden. Lite vilsen och förvirrad dock och på sikt ångestdrabbad. Den bisarra stämningen späddes på då servitören glatt tittade in var tionde minut och frågade om vi ville dricka mer öl. Fuck, kan vi inte bara gå! Som den gentleman jag var betalade jag notan och följde henne sedan till tunnelbanan. “Det känns bättre nu”, ljög hon innan vi kramades farväl och jag med raska steg gick tillbaka till min bästa väns fåtölj och såg på tv.”
Hanna Rubin
“Jag satt i biomörkret och läskade efter Leonardo DiCaprios möra läppar när en trevande arm doftande av Axe Africa smög sig som en kall kår längs mitt ryggparti. Armen tog ett fast wrestlinggrepp om min nacke och vred om. Sedan var det kört, där satt den. Den första biokyssen. Som tur var varade den inte länge, men nackspärren satt i. Lite lack att jag missat slutscenen och nu halvt förlamad ringde jag pappa. Glömd var nu den exklusiva middagen på Pizza Hut och nittiofemkronorsbiljetten till bion. Ingenting spelade längre någon roll, jag ville bara hem. Vi gjorde sällskap mot Slussen och sa hejdå för sista gången. Han lommade iväg mot tuben och jag stod ensam kvar på Götgatsbacken med stel nacke och väntade på skjutsen hem.”
Chrystelle Tshimanga
”Jag skulle köpa nya skor på NK, eller rättare sagt, jag skulle få honom att köpa dem till mig. Båda visste att det var dåligt mellan oss men ingen orkade ta tag i det för vi kunde ju inte leva utan varandra, samtidigt som vi inte kunde leva med varandra. Det var liksom lättare att låtsas. Tills vi stod där, utanför skobutiken på NK:s bottenplan, och jag bara kände att nu gör jag det. Jag insåg att det var dags att säga hejdå, att få slut på vårt destruktiva zombieförhållande. Så jag sa ’Vi ska nog inte ses mer. Jag tror att jag ska flytta ut’. Han överklagade inte. För han fattade inte vad som hände. Vi skildes åt och jag fortsatte att shoppa – eller tröstshoppa – och han... ja vad han gjorde vet jag inte. Men han ringde senare på eftermiddagen och frågade om jag hade menat allvar. Och det hade jag men sedan blev vi ihop igen.”
