Paolo Roberto må ha varit kung på gatan och i ringen, men på italienska espressobarer gäller helt andra regler. Döskalle & Mästerligt överrumplade Sveriges mest högljudda kommentator mitt i morgonkaffet och skrek lite i hans öron.
Hej Paolo! Vilka ser du mest ner på, feta eller mesiga?
–Mesiga människor! Feta ser jag inte ner på, men mesar är det värsta jag vet.
Under en sen sändning på TV4 Sport där du och din bror kommenterade, glömde ni att stänga av micken och man kunde höra er snacka om att du var tvungen att skita.
–Vi har hört det från alla andra förutom cheferna. Men det var inte vårt fel. Det var ljudkillens, den som ska ha stryks, fel. I livesändning gick det till reklam och då stängdes allt av. Men på reprisen hördes allt. Det var asroligt, det bjuder jag verkligen på.
Är det sant att du har tillbringat ett dygn själv med Victoria Silvstedt i en stor villa?
–Ja. Vi sov till och med i samma säng. Det var TV3 som parade ihop flera kändisar i en villa. Så jag har sovit med henne.
Hur var det?
–Vi pratade en del om Amerika och de problem som finns där. Jag tror att hon gör sig dummare än vad hon är, det är en pose. Och well, it works! Jag tillbringade 24 timmar med henne och jag är bra på att döma folk, men jag kunde inte sätta fingret på hennes personlighet. Hon är ingen bimbo.
Vilken av dina egna filmer är du mest nöjd med?
–Jag måste ju säga att de inte är några milstolpar i svensk filmhistoria. Jag är ganska nöjd med Millennium-filmerna, slutfighten kommer att vara den längsta fightscenen någonsin i en svensk film. Där har jag gjort bra ifrån mig. Men i de andra? Jag var ung, jag borde ha lärt mig bättre. Men Stockholmsnatt sågs av 800 000 svenskar.
Det är en kultfilm.
–Ja shit, det är för jävligt. Det är därför man bör förbjuda nedladdning. Jag kan fortfarande träffa 16-åringar som säger ”en blond... underbar”. De laddar ner mig på nätet med långt hår och stora ringar i öronen.
Är det sant att en beundrare på festivalen Peace & Love bad dig att agera scenen från Sökarna där du örfilar upp Liam Norberg innan han blir räddad varpå din karaktär säger: ”där hade du tur... grabben”?
–Haha, det stämmer!
Och att du gick med på det hela, örfilade din beundrare och sa: ”där hade du tur... grabben”?
–Ja, det är klart man tillfredställer sina fans. Det är ofta de säger ”kan du slå mig hårt?”. Jag har konstiga fans. Dels kan jag prata recept väldigt mycket och sedan ber de mig att slå dem hårt.
Är din roll i filmatiseringen av Stieg Larssons böcker en del av en större comeback i filmbranschen?
–Haha, det är väldigt kul att spela in film. Om de ringde mig och sa ”vi har en roll som tjackhora till dig” så skulle jag tacka ja. Det här är min fjärde film, det är helt sjukt för en gammal skitunge från förorten.
När ska svenskarna ta sitt förnuft till fånga och tillåta proffsboxning fullt ut?
–Jag tror bara att det är en generationsfråga. Det är förbjudet i fem länder. Sverige, Norge, Kuba, Nordkorea och Iran. Vi är inte i så jävla bra sällskap där, det är en demokratisk rättighet att få sitt huvud inslaget. Det finns betydligt farligare sporter som är tillåtna i Sverige. Vi har under en period haft fler proffsboxare än någonsin, det enda lagen gör är att få folk att flytta härifrån och boxas utomlands.
Har du någonsin ångrat att du ”svek” sossarna och röstade på kristdemokraterna i det senaste valet?
–Absolut inte. Jag byter övertygelse efter mina åsikter, medan en del byter övertygelse efter sitt parti. Jag tycker att sossarna har en del problem. De hade suttit för länge vid makten med Persson, det är aldrig bra med ett parti som har suttit 64 av de senaste 75 åren. Det är bra för Sverige med ett nytänk.
Skulle det vara bra med en amerikansk modell där man bara får sitta åtta år?
–Det som är vitalt är att du kan rösta bort folk du inte tycker om. Om folk får spö på gatan kan du rösta bort sheriffen och säga ”han är skit”. I Sverige kan folk gömma sig bakom den gråa massan som är makten. Som med tsunamikatastrofen. ”Jag tar ansvar” sa Persson. Jaha, hur då? Hur tog han ansvar för den? Italien har motsatt problem, de byter för ofta – men där lyfte planen samma dag för att den italienska ministern visste att någon skulle sparka hans arsle hårt annars. I Sverige kan du säga ”jag firade jul”.
Om du fick välja mellan att aldrig mer äta italiensk mat och att aldrig mer träna, vad skulle du välja då?
–Aldrig mer träna. Lätt val.
Vad har du egentligen för problem med asiatiska namn när du kommenterar?
–Jag läste det i en insändare i Metro – ”Paolo Roberto är rasist”. Jag hade sagt allas namn tidigare men japanen och koreanen hade komplicerade namn. Jag gjorde det lite enkelt för mig, det var ju fyra på morgonen. Det blir lätt ”koreanen”, ibland blir det till och med ”brassen”. Det är ett exempel på att svenskar börjar bli världens mest lättkränkta folk. Rasism är när du inte får jobb på samma villkor, när du inte blir insläppt på krogen och det har vi problem med här. De som har våldsmonopol i Sverige, den svenska polisen, kallar folk för apor – det är ett allvarligt problem. Dit ska insändarna skickas, inte till mig för att jag är lite trött klockan fyra på morgonen.
Varför skriker du så mycket?
–Jag får ganska mycket positiva kommentarer för det. I början när jag kommenterade OS fick jag en del kritik. Men kampsport är ju känslomässigt och jag är en känslomässig människa. Jag älskar när de slår varandra, jag blir tokig!
Är det inte bara skådespeleri?
–Nej, det tror jag att man skulle märka. Två grejer får jag kärlek för och det är mitt matprogram med mina fastrar och att jag skriker klockan fyra på morgonen. Det var någon som skrev in precis när programmet hade börjat och ville ha bort mig och brorsan. En månad senare skickade han in igen och skrev ”det skulle inte vara detsamma utan era skrik!”
Du som har tagit en och annan smäll mot skallen – blir man dum av boxning?
–Det finns en tio procent ökad risk för demens och det är medicinska fakta. Det finns en risk, men det finns det med många sporter. Man överdriver riskerna. Man har problem med att boxning är en arbetarsport och att arbetarkillar slår varandra för pengar. Det finns en väldigt otäck tanke om att man ska klappa arbetarklassen på huvudet och säga ”vi skyddar dig”. Den intellektuella och politiska eliten förbjuder det för att ”du är en stackars arbetar-kille med invandrarbakgrund som inte förstår själv”. De som idag har sviter av sin boxning, de är från en gammal tid, boxning var annorlunda då.
Har du blivit segare i huvudet?
–Jag har sålt 100 000 böcker på ett år. Jag är en av Sveriges mest sålda författare, så i vissa fall kanske något hamnar rätt efter en smäll. Det är svårt med sådana argument. Åsa Sandell, den mest kända kvinnliga boxaren, är kulturredaktör och jag driver fem företag.
Hade du tittat på första Rocky-filmen innan du gick VM-matchen mot Javier Castillejo och helt blodig vägrade lägga dig?
–Va? Haha! Ja, jag tog en del pisk där. Jag var ju den tredje svensken i historien som var uppe i en legitim titelfight. Jag bröt käken, näsan, ett revben och fick en tand utslagen. Han var inte så snabb, men när han väl träffade var det otroligt tungt. Till slut inser man att man kommer att förlora, men man vill inte ge honom nöjet att knocka en. Jag pratade med honom efter och han sa att han aldrig hade träffat någon så hårt.
Ångrar du något av dina tv- och filmframträdanden?
–Jag är ingen som ångrar mig, men det finns en jävla massa grejer. Fast folk är så rädda för att göra saker. Det är kul att testa nya saker men ibland blir det dåligt och då får man hoppas på nästa gång. Men jag ångrar ingenting. Ånger är för mesar!
Blir du ofta utmanad på stan av halvfulla män som vill testa dig?
–Jag går aldrig ut, så faktiskt inte. Jag har lärt mig att hantera det bättre. Ofta när folk säger ”hörru” så garvar jag bara och så är det nedlagt. Det händer att förortsgänget på tunnelbanan säger ”Paolo Roberto din jävla mes”. Då säger jag ”ni får ju tänka på att jag är en gammal gubbe” och då älskar de mig och så snackar vi. Men det är klart att jag inte låter mig bli pissad på benet, det finns en gräns. I’m Italian för fan!
Vad är bäst att göra som tränare - skälla eller uppmuntra?
–Som tränare måste du titta på din adept. Det är bara att titta på min tränare Leffe Carlsson, han tränar alla sina boxare annorlunda. Jag är en sådan som man ska skälla på och gärna slå också. Jag mötte den brasilianska mästaren på en gala i Tyskland någon gång och jag var väldigt överlägsen och började leka och ta ner guarden. Sedan i rondpausen fick jag mer stryk av Leffe än av min motståndare.
Kommer du att börja slåss nu igen för att handskas med medelålderskrisen?
–Jag kanske ska börja hänga i Kungsträdgården? Det är en bra idé! Böterna kan jag skicka till Nöjesguiden!
Skicka kontraktet!
Kommer du att visa Stockholmsnatt för dina barn när de blir äldre, så att de lär sig att det är fel att slåss?
–Nej, men jag kanske visar Stockholmsnatt så de lär sig att sparka högt. Jag kan ju säga att jag och Liam Norberg lärde svenska folket att sparka högt.
Du har varit värsting, kampsportare, proffsboxare, tv-profil och föreläsare. När har du hunnit bli en bra kock?
–Det har väldigt mycket att göra med min uppväxt. Vitlök fanns på apoteket och ingen ville åka i vår bil när min farsa skjutsade oss, den kallades för vitlöksexpressen. Min farsa och arbetskraftsinvandrarna höll på med råvaror, importerade grejer. Jag tyckte att det var så pinsamt när vi flög för vi köpte dunkar med olivolja och hade som handbagage. De gick alltid sönder så att det fanns en olivsträng som började i Neapel och slutade på Arlanda. Men sedan åt vi som kungar också.
Du har kritiserat GI-metoden för att vara en bluff och manliga relationsexperter för att vara ”sådana jävla mjukisar att man skulle kunna använda dem som krockkuddar”. Vet Paolo Roberto alltid bäst?
–Ja!
Varför svarar du aldrig på kvinnopräst- eller abortfrågor, utan ställer bara arga motfrågor?
–Ofta får man aldrig prata till punkt i ämnena. Jag har inga problem med kvinnliga präster. Det finns ingenting som en katolik ägnar så mycket tid till som att be till Heliga Madonnan. För oss finns kvinnligheten i vår tro. Den protestantiska tron är väldigt manlig. Sedan kan prästerna kalla den Heliga Anden för ”hon”, men det gör det inte mer kvinnligt. Och jag är verkligen inte emot abort. Jag tycker att vi har ett problem med att vi gör för många aborter i Sverige, men det går aldrig att diskutera frågan här utan att framstå som galen fundamentalist. Jag är inte kvinna, så jag kan inte säga vad som är rätt eller fel. Det behövs en debatt men RFSU har tagit patent på frågan.
Det får bli nästa ämne i Debatt.
–De har frågat mig massor av gånger, jag är inte med längre. I och för sig tycker jag att det är roligt. Man kan inte gå dit och tro att man ska vinna, man går dit för att gapa lite och kalla någon för dumskalle.
Varför ställer du upp på allt?
–Jag tackar nej till många saker. Men förlåt om jag vill ha roligt. Det är bara uptighta stockholmare som säger så. Alla som är så viktiga och svåra. Det måste vara jävligt jobbigt att gå och bajsa om man är så uptight.
Vem av alla dem du spöat har förtjänat det mest?
–De flesta jag har spöat har faktiskt förtjänat det. Det är klart att jag ångrar det, men det är så lätt att ångra. Saker måste också gå till handling, jag är ju katolik och tror på botgöring. Jag jobbar idag ideellt med ungdomar på glid för att betala tillbaka. Många saker jag har gjort är avskyvärda. Men det var när jag var ung, man kan inte gå runt med en röd strut på huvudet där det står kriminell hela livet. Jag har vänt mitt liv nu och betalar en jävla massa skatt.
Vem skulle du verkligen vilja spöa?
–Fan, jag börjar bli gammal och snäll, jag kommer inte på någon. Förut fanns det 1 000 personer jag skulle vilja slå. Jag är inte så arg längre, det är hemskt. Jag hatar ingen, det är ju hemskt!
Det är väl jättehärligt?
–NEJ! Ilska är en drivkraft, jag måste tycka illa om någon!
Det kanske finns för många?
–Ja, precis. Vem får äran att få riktigt kungligt dyngstryk av mig? Jag har faktiskt ingen. Fast jo, jag skulle ju vilja puckla på någon sådan där jävla mjuk hycklarjävel. Lars Ohly! Jag skulle vilja lägga honom över knäet och smiska hans rumpa jävligt röd!
