Emilia de Poret är Sveriges mest glamourösa kändis. Istället för att klä sig i säck och aska som resten av den svenska popeliten drar hon på sig klänningar av vinylskivor och bloggar om sin enorma Hermès-samling. Döskalle och Mästerligt försökte att dölja både snålvatten och missunnsamhet när de träffade grevinnan. Det gick sådär.
Hur rik är din pappa?
–Åh, ingen aning. Ring honom och fråga!
Vad är du mest stolt över?
–Av mina egenskaper är jag väldigt stolt över min drivkraft, den sviker aldrig. Jag är född sådan, det är en gen.
Mer än hälften av alla artiklar om dig handlar om dina kläder.
–I alla intervjuer försöker jag att föra in samtalet mer på musiken. Men jag bloggar ju om kläder och det är så att musik och mode går hand i hand. Kolla bara på Madonna! Men det har också blivit allt viktigare för artister att stå för något mer, att ha en egen stil.
Du är ju något av Sveriges Lady Gaga, kommer du att skaffa en hårkorsett?
–Jag kommer aldrig att skaffa hårkorsett nej. Men kanske en kroppskorsett!
Du är en riktig fashionista, vilket är ditt bästa stilknep?
–Våga lite mer! Utomlands höjer ingen på ögonbrynen om man är galaklädd, men här räcker det med minsta lilla som sticker ut för att folk ska titta och rynka på näsan. Som vinylskivehatten, den fick ju folk att tro att jag var en utomjording.
Vad hände med Lia Andreen? [Emilias tidigare artistnamn under vilket hon släppte singeln Mistreat Me (You'll Be Sorry) som nådde plats 34 på den svenska singellistan 2001.]
–Hon är long gone. Det var mitt första album och såklart en jättebra erfarenhet. Jag blev nästan lite lurad, det var liksom för bra. Jag reste runt jorden i två år och spelade in miljonvideos och tänkte väl att ”jaha, såhär lätt är det att jobba med musik”. Sen lade skivbolaget ner i Skandinavien och så var det inte mer med det. Det var en bra läxa, det! Där föddes min drivkraft.
Är du verkligen ”The Countess of Pop”?
–Jag är ju countess, eftersom jag är gift med en greve. Det där föddes i Australien, de har ju inga kungligheter. Där tror de att man verkligen är royal och frågade om de var tvungna att buga och så där. Men sedan spann det vidare på att Madonna ju kallar sig ”The Queen och Pop” och Britney ”The Princess of Pop”, men de har ju inte de där titlarna på riktigt. Jag är goddammit ”The Countess of Pop”!
Vad har du att säga till avundsjuka personer som tycker att du har köpt din karriär?
–Det går inte att köpa en karriär. Det går inte att köpa talang.
Du är mer känd utomlands?
–Ja, vad ska man säga, Sverige är Sverige.
Hur många par Louboutin-skor behöver man?
–En kvinna kan inte ha för många par Louboutin-skor.
Ditt liv känns som ett sagoprinsessliv.
–Det handlar om inställning. Jag försöker ha kul och tänka positivt. Alla kan göra sin egen saga, det är bara att sätta igång.
Har du haft ens en enda riktig dålig dag?
–I går var inte helt hundra. Jag gnabbades med greven, hamnade i spöregn och en klack gick av.
Ditt bolag heter Aristotracks. Genialt namn!
–Aristo betyder stor. Tracks handlar om musik. Vi är ett musik- och produktionsförlag.
Vad ska det stå på din gravsten?
–Antingen ”The Countess was here”, eller kanske mitt motto. Det sades till mig under en, eh, väldigt privat situation: ”Go for it, baby”. Jag fick ett armband av min man i morgongåva där det var ingraverat.
Hur långt hade bara din talang räckt?
–Precis lika långt. Min drivkraft har fått mig att banka på producenters dörrar, jag har jobbat hårt för detta. Inga pengar i världen kan se till så att du berör när du väl står på scenen.
