Djävulens nya kläder

[B]Carrie Bradshaw gav[/B] halvmänniskan singeln ett ansikte. Det är oförlåtligt hur hon återigen införde parkomplexet maskerat i ett nytt komplex, en glad singelförpackning som bara hade ett mål, att bli ihop. Men hur som helst har vi henne att tacka för något - lite klädinspiration. Nu en daterad look, vintage kombinerat med high-fashion och alltid snygga höga klackar, men den var fin då. Patricia Field var stylisten bakom Carries kreationer i SATC och många hävdar att det var hon som skapade den nu så utskällda boho-looken de luxe. Patricia är nu aktuell som kostymör till filmen Djävulen bär Prada, och med den nya looks: strikt och medvetet och stiff, thank God. Hon har stylat hela line-upen (budpojkarna är jättesnygga i svarta polos) inklusive Meryl Streep som spelar den diaboliska Miranda, i verkligheten baserad på chefredaktören för Vouge, Anna Wintour. Filmen baseras på chiclit-boken med samma namn. Miranda är en bitch och en ny nördig assistent, Andy (Anne Hathaway) anställs. Jag ringer upp New York och Patricia Field. En raspig röst i telefonen tillfogas bilden av den rödhåriga medelålders New York-bon. - När jag valde karaktärernas kläder handlade det inte så mycket om kläderna som att kommunicera och lära känna personen. Jag satt ner och pratade med Meryl. Hon är en mycket intelligent kvinna och vi förstod varandra. Till slut visste jag vad hon behövde. [B]Vad behövde hon?[/B] - Att se rik och mäktig ut. Det var svårt i och med att det skulle ske i en modemedveten kontext. Allt måste vara modernt samtidigt som det skulle vara konservativt på viset chefer klär sig. Du vet, hon skulle vara modevärldens Drottning. [B]I boken bär Miranda alltid en vit Hermès-scarf som sitt signum. Men i filmen syns ingen vit scarf till. Meryl Streep skrider i stället omkring i pälsar, de dyraste väskorna och fadade solglasögon. Hennes hår är 90-talskort, något som är förvånande. Egentligen liknar hon allra mest en manlig pimp fast med klass.[/B] - Jag vet! Men det är inte Anna Wintour jag utgår från utan Meryl. Jag ser inte Meryl i en scarf från Hermès, det funkar inte med henne. Det här är Meryls makt. Den andra huvudpersonen - unga Andy som i brist på ett jobb på The New Yorker tar denna mindre intellektuella anställning - är från början den klassiska plugghästen, osminkad och med felsittande kläder, ni vet någon jacka i mocka och noppriga strumpbyxor. Parallellt med att hon axlar jobbet som chefredaktörsassistent blir hennes kläder mer fashion. En metamorfos. Nörden som blir cool är en klassiker i filmens värld, kusin med sekreteraren som släpper ner håret, tar av sig glasögonen och blir porrig. - För mig handlar som sagt allt om personligheten. Andys metamorfos var rolig att jobba med, hon är så vacker och samtidigt har hon det där präktiga över sig. Vi blev sponsrade av Chanel och jag kan inte tänka mig något bättre för henne. Chanel är ju mode, utan att bara handla om sex, det passade med Andys college-bakgrund. Alla de olika Chanel-klänningarna visade att hon var seriös fashion, klassisk. Hon blev liksom utbildad i mode också och på slutet är hon jättevacker. Men jag gick aldrig utanför hennes karaktär, aldrig något experimentellt. [B]Filmens karaktärer skiljer sig väldigt från karaktärerna i SATC, vilken är din egen stil?[/B] - Min stil är halva Carries kan man säga. Jag har ett eget klädmärke som påminner mycket om det som fanns i serien. Jag har varit New York-bo ända sedan jag föddes, så staden finns alltid i allt jag gör och tycker om. [B]Det känns som att du är intresserad av kvinnor när du jobbar. Gemensamt för både Miranda och Andy i filmen, och Carrie i SATC, är ju att de är självständiga och frigjorda på något sätt. Ursäkta min fråga, men är du feminist?[/B] - Ja! Ja, det stämmer. Jag arbetar med frigjorda kvinnor. Men nej, jag är inte feminist. Men jag tror att varje kvinna har sin "power point". Det kan vara att du har en snygg kropp. Vackra läppar. Eller din hjärna. Om man framhäver det blir man vacker. Jag arbetar med att försöka framhäva det. Jag vill uppmärksamma kvinnorna jag stylar på deras egna "power points". Att som kvinna klä sig som en man innebär inte makt.