Det tomma vita rummet

Man tänker sällan på det, men vår samtids konstbegrepp är intimt förankrat med utställningsytan. En vit vägg i en lokal speciellt avsedd för konst. Tanken är att verken ska presenteras neutralt, få tala för sig själva och inte störas av något. Men bakom den vita färgen finns andra mer djupgående ideologiska fundament. Det är inte alls en neutral miljö, tvärtom är den präglad av en väldigt specifik syn på konstnären som det individuella geniet. Det utesluter en massa andra möjligheter – som att alldeles bortse från vem som är skaparen eller att uppleva mängder av konstverk som en del i något större, för att bara nämna några.
Det vita rummet är också en kopia av en viss samhällsklass syn på vad som är en bra presentation av konst. MOMA, det första museet för modern konst, grundades och finansierades av en amerikansk finborgerlighet. Det är deras smak för hur konst bör upplevas (hint: som i deras lägenheter) som fortfarande ekar i väggarna.
Om man ska prata om begränsningar och inkräktande på det fria uttrycket borde man behandla detta faktum på samma allvar som vissas oro för staten, kapitalet och främmande religioners inverkan på den konstnärliga integriteten. Yttrandefrihet i all ära, men hur fritt är det att för att kunna bli en etablerad konstnär behöva anpassa allt man producerar så att det går att presentera i en av två miljöer: 1) ett ultramodernistiskt landmärke som på insidan består av idel vita, tomma rum och 2) ett litet fyrkantigt rum med kala väggar där alla besökare välkomnas av en ganska kort gubbe i kavaj och superspexiga hornbågsglasögon där han sitter bakom ett otroligt stilrent skrivbord från 1968.
För de som föreställer sig att konsten snarare borde skapas för att spegla och kontrastera vår samtid borde kanske de rumsliga förutsättningarna ses som det största hindret för verklig kreativitet. Förutom lyxrenoverade bostadsrätter i Linné eller på Södermalm och de som jobbar på sjukhus är ju inte vitt, sterilt och avskalat standardmiljön att befinna sig i eller ens fundera kring. Kanske borde fler än bara graffitikonstnärerna se sig om efter nya miljöer att utrycka sig i. Det finns en hel värld bakom den vita väggen.
                        
Bäst just nu

1. Performancefestivalen Live Action 2013
Konsthallen, Brunnsparken, Kungsportsplatsen, den 5–9 juni, gratis
Om du snubblar in i en irlänning som står och virar in sitt huvud i rep vid Kopparmärra i början av juni: det är okej, det är bara konst. Live Action är en sjukt ambitiös satsning på performance som anstränger sig för att göra konstarten mer tillgänglig. Under fem dagar har alla oavsett om de vill eller inte goda chanser att ta del av ett tvärsnitt av internationellt etablerade performanceartister. De håller sig nämligen inte till Konsthallen. De tar det till gatan.

2. Alice Neel
Nordiska Akvarellmuseet, Skärhamn, öppet tis-sön 12–17, 70 kronor
Såhär i Göteborgs konstsommarstilje är det hög tid att se sig som om utanför kommungränserna. Börja med denna ömsint intima utställning över den stora expressionisten Alice Nees. Mest känd är hon för sina innerliga oljeporträtt av kända personer som Warhol, här plockas dock istället fram nästintill okända akvareller utöver det vardagliga. Nära och kära.

3. Skulptur i Pilane
Pilane gravfält, Tjörn, den 15 juni och framåt
Den årliga konstuställningen blir allt knepigare. Mitt bland alla fåren; en kinesisk tempelruin av den smått morbida Zhang Huan. Tony Craggs 3D-konst-goes-IRL-statyer. Och så detta att konstföreningen helt skiter i allt vad bra curating heter och bjuder in Claes Ericsson från Galenskaparna för att göra utställningen lite ”humoristisk”. Man blir inte klok på de där öborna.

4. David Hockney – A Rake’s Progress
Abecita Konsthall. Herrljungagatan 15 i Borås, öppet: tis–fre 11–17, lör-sön 11–15
Bara en månad kvar av Hockneyutställningen ju! Massor av tidiga verk från en av vår tids största brittiska konstnärer – mitt i Knalleland! Hurry hurry!

5. Young Art Paper
Göteborg har äntligen blivit med en regelrätt konsttidning! Okej att den än så länge mest består av långrandiga intervjuer med unga konstnärer. Jag tänker att det är som en god bolognese. Bara det får stå och puttra ett tag blir det nog bra. Läs första numret online på: http://issuu.com/y_a_p/docs/yap-01