Nöjesguidens filmskribent Sun Nordberg har pratat med akutsjuksköterskan Lisa Enroth som får se film ute till havs i enslig fyr under Göteborgs filmfestival.
Göteborgs filmfestival är inte bara kända för sitt breda utbud av filmer från världens alla hörn, utan också för att varje år presentera en säregen samtida filmupplevelse. Tidigare överraskningar har varit allt från VR till gynstolsbio. Möjligen är årets kinderägg det största av dem alla hittills. I linje med ni-vet-vad och den isolering som påtvingats många, har festivalen valt att skicka ut en person till den lilla fyrön Pater Noster i södra Bohuslän. Ingen mobil, inga böcker, inget annat sällskap än festivaltablån. Jag ringer upp den utvalda, Lisa Enroth, för att snacka film och ensamhet.
Hej Lisa Enroth, kan du berätta lite om dig själv?
—Jag bor i Skövde, är 41 år, jobbar som sjuksköterska på akutmottagning. Sysslar med vattenlivräddning på fritiden och tittar på film, läser och tränar. Har två föräldrar som bor i stan, annars är det väl mest krukväxter och dammråttor som sällskap hemma.
Vad är din relation till film, har du någon favoritgenre?
—Jag går så ofta jag kan på föreningen Skövde Filmfestivals visningar. Så fort jag kan och har lagt schemat rätt så försöker jag gå dit, för de visar filmer som inte är så mainstream, vilket jag uppskattar.
Jag har ju lite förkärlek till fantasy och det är väl den här väldigt gamla filmen Never Ending Story som är anledningen till det, den fastnade jag för när jag var liten och såg oändligt många gånger och det gör väl att jag fortfarande dras till den kategorin filmer. Men annars så är jag en allätare. Fast jag kollar inte på splatter-massmördar-filmer, jag är lite mörkrädd. Sen uppskattar jag inte allt för otäcka skräckfilmer, jag ser så mycket otäckt på jobbet så jag behöver inte det. Jag ser film mer som en undanflykt från jobbet.
Hur har ditt filmtittande förändrats i och med pandemin?
—Jag tittar ju på så sjukt mycket mer film hemma, jag har ju inte varit på bio på ett bra tag och Skövde Filmfestival har ju inte heller varit igång så det har ju varit mycket ensamtittande på film. Jag uppskattar ju att se film tillsammans med någon så att man kan prata om den efteråt. Och att sitta och kommentera viskande inne i biosalongen. Så det här strikta ensamtittandet kommer jag inte ägna mig åt lika mycket efter pandemin.
Vad gjorde att du sökte till Isolated Cinema?
—Först såg jag den här videon med den här ensamma tjejen som går in i fyren och tänkte att det där kan man ju inte missa, det verkar ju jätteskoj, det är klart jag skickar in en ansökan, det är ju inte så att jag förlorar någonting på det. Så det var en impulsgrej.
Sen när jag fick meddelande om att jag skulle fortsätta bland ansökningarna så fick jag lite panik. Men det gick bra, jag vande mig rätt snabbt vid tanken och då blev jag mer förväntansfull.
Du är mörkrädd och tittar helst på film men andra, men ska nu tillbringa en vecka ensam på en ö och titta på film?
—Det är lite motsägelsefullt haha, men i nuläget så kan man ju egentligen inte titta på film tillsammans. Det ska bli lite skönt att bli isolerad eftersom att jag inte är det alls under dagen, stor del av mitt liv tillbringar jag ju på jobbet och där är det oändligt mycket patienter och oändligt mycket kollegor som både suger energi och ger mig energi, så jag hoppas att det kommer att bli lite avkoppling och lugn och ro och tid för reflektion när jag inte får ha kontakt med andra.
Hur tror du att veckan kommer att påverka dig psykiskt, kommer du kunna hantera eventuell rastlöshet och ensamhet?
—Haha jag tror att jag kommer klättra på väggarna och känna mig jättemycket ensam och rastlös och jätteisolerad, det är ju en sjukt liten ö har jag insett. Så jag tänker att jag tar med mig en massa övningar, typ armhävningar och sit ups och sånt där, så att jag håller mig sysselsatt. Och att jag försöker att dela upp dagen lite, skaffa rutiner. Det är oundvikligt att jag någon gång under tiden kommer tänka att ’det här var ju världens sämsta idé’. Jag kommer ju absolut sitta och stirra in i en vägg och börja prata med möbler haha men det får vara, jag får bara lösa det.
Jag vet ju inte egentligen hur det kommer att påverka mig, jag kan ju bara chansa, jag har aldrig varit isolerad så länge förut. Jag har ett torp här i trakten och där har jag väl som längst inte haft kontakt med omvärlden i kanske två dygn. Men det ska bli kul att göra videodagböckerna även om jag absolut inte är van att göra sånt. Jag har en dag för dag-dagbok och den är jag sämst på att fylla i, jag är inne på andra året och ser hur mycket luckor det är i den. Så det blir ju intressant att försöka reflektera dag för dag.
Finns det några filmer ur programmet du ser särskilt fram emot att se?
—Ja! Det finns två filmer som jag ser särskilt fram emot. En är Molecules, som handlar om en filmskapare som åkte till Venedig för att spela in en film men sen kom hela covid så då blev det en helt annan film, vad som hände under lock down och sådär. Den tror jag ska bli jätteintressant. Och sen A Song Called Hate. Jag tycker om Eurovision och jag tycker om det här faktumet att man går lite på tå kring politik och den här filmen handlar ju om ett finskt band som inte alls går på tå runt politiska frågor under Eurovision, så den ser jag jättemycket fram emot för dom verkar rätt coola.
Göteborg Film Festival pågår från den 29 januari till den 8 februari 2021. Hela filmprogrammet finns här
Läs även Filmerna du inte vill missa på Göteborgs filmfestival 2021
