“Det är inte ostron och champagne, det är Donken”

I den nya podden Behind the Scenes debunkar Myra Granberg och SVEA det bitterljuva livet som artist. Vi har fått en crash course i Turnévetenskap A.

Bästa hungerdämparen när man färdas längs E4an? 
M: – Det är inte den bästa, men de är hundvänliga, så det blir nästan alltid Donken. Sex stycken chicken mcnuggets, morötter istället för pommes och sötsursås är min standard.
S: – Jag är mer av en currydippare. Men jag blir rätt nervös innan gig så det måste vara något ganska lätt. Hamburgare kanske inte räknas som “lätt”, men för mig känns det lätt att äta. Man kan trycka den snabbt.

Er relation till att stanna på bensinmack? 
S: – Jag har världens minsta blåsa så vi måste stanna hela tiden. Dessutom är jag en panik-kissare, jag känner inte av det innan och sen har jag fem minuter innan jag kissar på mig.
M: – Hur många gånger har du kissat vid vägrenen?
S: – Ganska många.

Vad lyssnas det på i bussen?
M: – Mitt band älskar quiz med musik från 70 och 80-talet. När jag får styra quizzet är det lite mer nutida och då är de andra rätt ointresserade.
S: – Bandmedlemmar lyssnar typ alltid på Toto! Jag brukar lyssna på samma spellista i ett år innan jag byter. Just nu är det Doja Cat. 

Hooka med ett fan efter gig, yay or nay? 
S: – Stort nej. 
M: – Jag är i ett förhållande så det är inte aktuellt oavsett men två av mina bandmedlemmar tycker om att gå varv efter gig. Då har tanken slagit mig att jag verkligen inte hade kunnat ligga med ett fan. Det handlar nog om att jag inte skulle känna mig sedd som människa utan bara som produkten som nyss stod på scen. 
S: – Okej men tvärtom, hade ni legat med någon ni sett upp till? Om Harry Styles eller Drake kommit fram till mig hade jag nog inte avvisat. 
M: – En tanke som slog mig nu är att jag nog hade haft lättare att ligga med en tjej i den kontexten, än en snubbe.
S: – Håller med, man vill känna sig jämställd. Om vi ska ligga vill jag att båda ska vara lika mycket in to it. 
M: – Det där rör ju även dejtinglivet. Det hade varit jobbigt att gå på en tinderdejt där det kommer fram att han vet exakt vem jag är. It makes sense att musikbranschen är en liten incestpool.

Ni har precis gått av scen, vad händer?
M: – Jag trycker in en snus.
S: – Ah, jag med.
M: – Man vill ha lite space och är svettig och varm. Jag brukar lyfta upp håret med ena handen och trycka in en snus med den andra.
S: – Jag blir väldigt i gasen efter gig. Springer runt till alla, kramas och är väldigt peppad.
M: – Jag har lite svårt för när folk vill komma fram och ta bilder direkt efteråt. Jag måste få fem minuter och trycka in den där snusen och landa lite. 

Dr. Alban berättade att han en gång på turné gick in i en glasruta på ett hotell, hur ser det ut för er?
M: – Oj, det har nog inte hänt så mycket sjuka grejer på hotell. Men det är jobbigt när man kommer till ett ställe som är sjabbigt. Jag hade en incident i gymnasiet med vägglöss och sen dess är jag nojig. Men annars, att det inte finns varmvatten när man tänkt duscha kanske?
S: – Jag var på turné i Storbritannien. Min pappa var med som turnéledare och vi hade bara en musiker med oss så vi bodde på airbnb. En av lägenheterna saknade dock den där tredje sängen som det stod att den skulle ha. De hade vänt en soffa upp och ner. 
M: – Just det, när jag hade spelade i Ronneby gick brandlarmet mitt i natten. Hotellet låg över en bar så vi fick ställa oss utanför och vänta på brandkåren. Då börjar ett par barbesökare som också tvingats ut på gatan att slåss. Tusse som också spelat där under kvällen löser det hela genom att ställa sig upp på en stol och sjunga Voices. Då blev det world peace.

Berätta om en gång när det gick sådär.
S: – Jag skulle uppträda på danska Grammis och dagen innan skulle vi ha kamerarep. Teamet sa att de behövde två minuter till så jag satte mig och chillade lite på scenen så länge. Men trillar av och slår huvudet i en monitor. Det svartnade, jag skrek, de ringer ambulans, du fattar. 
M: – På gymnasiet skulle bandet jag spelade i få spela förband till Adam Tensta. Fett tänkte vi, men något måste gått fel i marknadsföringen för det var ingen där. Vi öppnade för Adam Tensta inför enbart Adam Tensta. Sen switchade vi plats när det var hans tur.
S: – Första sommaren jag var ute och spelade hade vi fått höra att vi skulle spela på en ungdomsfestival. Jag hade haft en sminkös hemma innan, hade en nice outfit och höga klackar. När vi kommer fram visar det sig vara en ungdomsgård för barn i åldrarna 12 till 14. Det första som händer är att ett par av barnen ställer sig och slår på min bandmedlems dyra keyboard. Efter att ledarna kastat ut de stökiga barnen består publiken enbart av min mamma och en ensam 12-årig tjej. 

Har ni gjort den där arroganta tabben av att säga fel stad när ni hälsar på publiken?
M: – Absolut. 
S: – Jag säger aldrig stad för jag vet sällan var jag är.
M: – Det är ju de där Köpingarna.. Jönköping, Linköping, Norrköping. Man säger fel och sen ser man att publiken blir stött. 
S: – Även om jag känt mina bandmedlemmar hur länge som helst har jag sån ångest för att säga fel namn när jag ska presentera de på scen. 

Vilken är den värsta typen av publik? 
S: – När man känner att man vill ursäkta sig för att man är där och uppträder. De som har armarna i kors och bara stirrar. Då spelar jag hellre inför fem stycken glada och engagerade personer. 
M: – Jag är väldigt känslig inför publikkontakt och när de inte reagerar. Ibland när man spelar sent på kvällen på en klubb känns det som att jag hade kunnat spela samma låt i en timme utan att någon skulle märka något.
S: – Jag tror inte folk förstår att man märker att de pratar eller vänder ryggen mot. Man är ju blottad, där står man och dansar och sjunger. Om ingen bryr sig om vad man gör känner man sig som ett freak. 

Största myten om livet on the road? 
M: – Att det är lyxigt att vara på turné. I verkligheten bär man mest omkring på tunga saker och riggar upp och ner samma prylar om och om igen. 
S: – Det är inte ostron och champagne, det är Donken. Och mycket förberedelser och repetitioner. Två veckor innan turné måste du tänka på att inte gå ut och festa för att rösten inte ska vara paj.
M: – I början kunde min pojkvän säga att han kände sig lite avis, han tyckte det såg så himla kul ut. Sen insåg han att 98 procent handlar om att åka bil. 
S: – Och att sitta i logen och vänta. 
M: – Det är fantastiskt att människor tror man har typ en stylist med sig?
S: – Ja, i verkligheten sitter man där och trycker en korv samtidigt som man ska försöka sminka sig, värma upp rösten och har någon som ropar att det är tio minuter kvar innan man ska stå på scen.

Behind the Scenes hittar du på Podplay.