David Lynch, This Man Was Shot 0,9502 Seconds Ago, 2004. Print – mixed media.
Med trippade mästerverk som Lost Highway, Blue Velvet, Mulholland Drive och Twin Peaks på meritförteckningen är David Lynch en av vår tids allra största i gränslandet mellan konstfilm och Hollywood-appeal. Idag gör han inte så värst mycket filmer utan är mer intresserad av meditation, nutidsmänniskans hat och att måla med bränd plast. Vi skickade Malmös underjordiske filmman Henrik Möller till Köpenhamn för en pratstund.
I stora salen på konstmuseet GL Strand i Köpenhamn sitter David Lynch och bolmar cigarett efter cigarett medan han signerar kataloger till sin nya konstutställning. Lynch är en filmare och konstnär med rockstjärnestatus och det påstås att den enda person förutom Lynch som har fått dispens att röka där är danska drottningen. När det framgår att Lynch har lovat mig en intervju utbryter tumult bland museipersonalen och det slits aggressivt i min kavaj.
–No, no, no, he’s cool, ropar Lynch och leder bort mig från pöbeln, ut på balkongen. Tydligen gick gårdagens presskonferens dåligt, journalisterna har nekats personliga intervjuer och stämningen är tryckt. På balkongen studerar jag Lynch i närbild, hans berömda hårsvall är nu helt silvergrått, den svarta yllevästen är sliten, naglarna lite trasiga och de kakifärgade byxorna är täckta av röda färgfläckar från hans målande. För det var som målare David Lynch började sin karriär. Han flyttade från sitt trygga lantliv i Missoula, Montana till konstskolan i Philadelphia, en stad som inspirerade honom med sitt hårda, ogästvänliga klimat och som sedan skulle prägla alla hans kommande filmer. Lynch har kallat sin vistelse där för den värsta tiden i sitt liv och att han menat vart enda ett av de dåliga saker han sagt om staden. Jag tar tillfället i akt och visar Lynch omslaget till min dvd-samling Malmöfilmer. Han tittar och skrattar när jag berättar att Malmö är Sveriges Philadelphia och att han borde komma på besök till staden i söder där hatet glöder.
Det ryktas att du har svenskt påbrå.
–På min mammas sida fanns namnet Sundholm. Min gammelmormor emigrerade till Finland och sedan till USA.
Lynch är snäll och artig och lyckas med bedriften att utstråla ett lugn samtidigt som hans röst är intensiv. Han har en egenhet att uttala orden i en mening så pedagogiskt att han nästan bokstaverar dem för en och höjer ibland rösten till en skrikande ton på vissa stavelser för att betona. Detta är mannen som direkt efter sin skolfilm Eraserhead, som för övrigt tog fem år att spela in, charmade sig in i Hollywood-eliten där han i sin första film, Elefantmannen, fick regissera både Anthony Hopkins och Sir John Gielgud. Succèn ledde bland annat till en inbjudan att regissera Return of the Jedi men slutade med att Lynch istället valde att göra 50-miljondollarseposet Dune, vid tidpunkten världens dyraste film. Han har Oscarsnominerats, vunnit världens främsta filmpris, Guldpalmen, för Wild at Heart och tagit hem Bästa Regi i Cannes för Mulholland Drive. Trots allt detta är det med kult-tv-serien Twin Peaks som Lynch förblir mest känd.
Blir du aldrig less på journalister som hela tiden frågar om Twin Peaks?
–Jo, men det är okej, jag bjuder på det när jag pratar om viktigare saker.
Och vad är det?
–Min fond (The David Lynch Foundation, reds. anm.) som samlar in pengar till ett projekt att lära elever Transcendental Meditation i skolan.
Förra året ordnade David Lynch en stödgala för sin fond i Radio City Music Hall där Paul McCartney, Ringo Starr och andra kända TM-mediterande musiker uppträdde. Den 13 december i år är det dags igen på Metropolitan Museum of Art i New York då Clint Eastwood, Russel Brand, Katy Perry och Russel Simmons tillsammans med Lynch kommer att stå för underhållningen.
Varför tycker du att alla bör lära sig TM-meditation?
–Den här världen är full av trötta, utbrända människor, frustration, hat och ångest. Genom att använda TM-meditation 20 minuter två gånger dagligen minskar allt detta och du tänker klarare. Det blir lättare och mer lustfyllt att studera och göra sitt jobb.
Vad blir din nästa film?
–Jag håller på med en film just nu om Maharishi Mahesh Yogi (indisk yogi som avled 2008, reds. anm.) som introducerade TM-meditation i västvärlden. Men ämnet har visat sig så omfattande att den kommer att bli första delen i en rad filmer.
Lynch fimpar sin cigarett och försvinner till flygplatsen i en bil med tonade rutor medan jag tar en titt på The Air is on Fire som hans utställning heter. Utställningen innehåller kortfilmer, fotografier och tavlor som spänner över Lynch karriär som målare 1960–2010. Materialet är lika surrealistiskt som hans filmer. Tavlorna är målade på kanvas, trä, tändsticksaskar och servetter från den numera nedlagda drive-in-resturangen Bob’s Big Boy, dit Lynch gick varje dag i sju års tid för att inspireras och dricka chockladmilkshakes klockan 14.00 varje dag (en tid som på grund av temperaturen i luften gjorde shaken precis lagom tjock). Materialen Lynch målar med är allt från tuggat tuggummi till bomull, klister och bränd plast. I sina nyare och fysiskt större verk bygger han upp människoliknande figurer i naturlig storlek av gamla kläder, ibland doppade i färg med gatubelysning bestående av riktiga lampor inbyggda i tavlan. Små beskrivande texter är inbakade bland motiven där hans favoritnamn (Bob, Henry och Sally) ges till de förvridna gestalterna som är ute på äventyr i mörka skogar och nedlagda fabriker, vilket ger en narrativ dimension till tavlorna. Med ett tryck på en liten knapp bredvid tavlan donar ett spöklikt stämningsljud och man sugs in i Lynch värld.
Av: Henrik Möller
Utställningen The Air is on Fire pågår till och med den 16 januari på GL Strand i Köpenhamn. Mer info på www.glstrand.dk.
_____________________________________________________________________
Henrik Möller har bland annat gjort Malmöfilmerna Nobelvägen, Mysigt på Möllan samt tecknade samlings-dvd:n Kaninhoran. Henrik jobbar just nu med en tecknad Lynch-dokumentär som bör finnas på YouTube när den här tidningen kommer ut.
