I Internet är trasigt skriver Karin Pettersson och Martin Gelin om hur Silicon Valley-företagen som skulle rädda demokratin nu istället banar väg för en antidemokratisk revolution som kan komma att hota vår mänskliga civilisation. Vi blev för nyfikna för att inte ta ett snack med författarna.
Karin Pettersson och Martin Gelin har båda en bakgrund inom journalistik och politik. Idén till Internet är trasigt fick de under tiden som Karin studerade bland annat propaganda, högerextremism och internetrelaterade frågor vid Harvard. Martin i sin tur har jobbat i USA sedan 2001 och har även han erfarenheter av den amerikanska högerpopulismen. Han har dessutom tillbringat mycket tid i Silicon Valley, den plats där många av anledningarna till att internet är trasigt sägs ha sina rötter. Både Karin och Martin tyckte att det saknades en analys av internets roll i den globala krisen gällande demokratins stabilitet och framväxten av högerextremistiska rörelser. Genom intervjuer med medieexperter och anställda på ledande techföretag som Facebook och Google har de under två år samlat in information som gjort dem säkra på sin sak: Internet är trasigt.
Vilka är de viktigaste insikterna som era genomförda intervjuer lett till?
– Att det är ännu värre än vi trodde när vi började göra research. Det senaste decenniet har demokratin försvagats i 133 länder, enligt organisationen Freedom House. Det är en global kris för demokratin, som techjättarna har bidragit till genom att skapa tjänster som vänt upp och ner på vår informationsinfrastruktur. Vårt perspektiv i boken är globalt och vi ser hur ny teknik och sociala medier skapat socialt kaos i länder så vitt skilda som Filippinerna, Ungern, Brasilien, Burma, Tyskland och USA. Techjättarna lovar hela tiden att bättra sig, men deras reformer är alltid reaktiva och de konkreta förändringarna oftast kosmetiska.
Det har pratats mycket om att internet hade en stor påverkan på det senaste amerikanska presidentvalet. Har internet påverkat även svensk politik?
– Absolut. I synnerhet ser vi det i framgångarna för högerpopulister och extremister, som kapat det offentliga samtalet med hjälp av sociala medier. Traditionella medier försöker nämligen ofta nervöst imitera och följa de berättelser och verklighetsbeskrivningar som växer fram på alternativmedier eller som trendar på sociala medier. Det sägs ofta att högerextremister är “bäst” på sociala medier, men egentligen är det sociala medier som är bäst på högerextremism. Youtube, Twitter och Facebook är optimerade för att lyfta fram det innehåll som väcker starka känslor och därmed skapar mest “engagemang”, och det är nästan alltid det mest extrema och kontroversiella innehållet. I presidentvalet 2016 var det tre gånger mer sannolikt att en Youtube-sökning på Hillary Clinton eller Donald Trump ledde till en Trump-vänlig video, eftersom de skapade mest engagemang.
I boken skriver ni att företag i Silicon Valley 2018 utvecklar olika tjänster och appar som bland annat ska kunna hitta hyrbara lyxjakter och beställa hem en person som tankar bilen åt dig. Kan man inte anta att de skapar dessa tjänster på grund av att det finns ett intresse och en efterfrågan på dem? Hur motiverar man människor av vår tid att sluta efterfråga dessa?
– Poängen med att lyfta just dessa exempel är att vi ställer det i kontrast till att dessa företag samtidigt försöker beskriva sig själva som djupt samhällsengagerade och ansvarstagande, medan de lägger sina största resurser på att skapa relativt triviala produkter, som är mer lönsamma.
– Problemet är inte att det skapas appar för lyxtjänster, utan att det läggs betydligt mer pengar och energi på sådana investeringar än på att faktiskt lösa de enorma problem som Silicon Valley orsakat. Som en person i Silicon Valley säger till oss så finns det för varje vettigt nytt initiativ i Silicon Valley alltid tio andra satsningar som enbart bryr sig om att förbättra pendeltrafiken för techanställda. Det speglar ett tunnelseende i Silicon Valley där våra allra duktigaste ingenjörer och utvecklare tvingas slösa bort sin tid på att bygga nonsensprodukter, i stället för att lösa verkliga problem.
Vad kan enskilda individer göra för att skapa bättre förutsättningar för sig själva och andra runt omkring dem på internet?
– Vår bedömning är att det behövs systematiska förändringar. Det är som med klimatkrisen. Visst kan man på individuell nivå försöka sopsortera och flyga mindre, men det behövs omfattande, strukturella förändringar på de stora företagen och i det politiska arbetet för att laga internet. Vår bok avslutas med att lyfta fram flera personer som leder just den utvecklingen. Som Tristan Harris, en tidigare Google-anställd som nu driver rörelsen Time Well Spent och föreläser om att skapa teknikprodukter som hjälper, snarare än skadar, människor. Även Danah Boyd, en tidigare Microsoft-anställd som också blivit en aktivist för ett etiskt internet, och försöker driva en konstruktiv kritik av techjättarna. Det finns gräsrotsrörelser som Sleeping Giants som driver effektiva kampanjer för att bojkotta annonser på högerextrema sajter och skadliga konspirationsplattformar, och som redan fått 4000 företag att bojkotta högerextrema Breitbart. Det visar att det går att skapa verklig förändring.
Ni avslutar som sagt boken med att berätta hur internet kan lagas igen. Är ni själva genuint optimistiska inför internets framtid?
– Absolut inte.
Internet är trasigt finns ute i butik nu.
