Barnen från frostmofjället

[B]Jag tror inte på kärlek[/B] vid första ögonblicket. Har aldrig förstått mig på vänners romantiska drömmar färgade av skräplitteratur. Visst läste jag också sånt där tjafs, men jag visste ju att det var båg. Tills nu. Tills jag hörde Sibiria och deras [I]Ljusdal[/I]. Jag föll som en fura och fortsatte falla ju mer av Norrlandsgruppen jag hörde, samtidigt som jag paradoxalt nog befann mej en meter närmare molnen för varje ton. Klockan är elva, platsen är Mjölkbaren i ett regnigt Hornstull. Halva Sibiria sitter framför mig: Martin Abrahamsson, 24, och Martin Hanberg, 25. De har precis fått in varsin laddning hjortronyoghurt och ostmacka. Eller som Martin H sa, "jag vill ha min fralla utan djur, tack". De må ha flyttat från Jävla Östersund, men viss färg går uppenbarligen aldrig ur. Martin A bor i Stockholm, Martin H i Umeå, de övriga två medlemmarna heter Erik Laquist och Matias Nordin och är bosatta i Malmö respektive Göteborg. [B]Vore det inte hemskt mycket enklare om ni bestämde er för en gemensam stad?[/B] MH: Det skulle definitivt underlätta repningen. Men många har den här tanken om att band måste repa jättemycket, medan jag tycker att det är tråkigt och inte livsnödvändigt. Känns som om de som repar mest också blir tråkigast i längden. [B]Men det här med att vara tajta tillsammans på scen?[/B] MA: Just tajthet tycker jag inte är så himla viktigt, det är okej att spela lite fel. Jag ser själv hellre ett band som gör ett fel här och där, framför ett band som repat in varenda trumvirvel och pose. Det är ju skittrist. [B]Så ni är något av en chansning att boka?[/B] MA: Haha, nej alltså, vi levererar ju. Vi [I]är [/I]ju skitbra. [B]Och nu släpper ni er första fullängdare, berätta lite![/B] MH: Vi spelade in den i Martin Abrahamssons lägenhet i våras. Soundet är lite annorlunda jämfört med singlarna, vi har lekt mer med synthar och konstiga ljud. MA: Meh, det har vi väl inte? MH: Joho. Tidigare hade vi ju bara bas och trumma typ. MA: Jo. Vi har uppdaterat oss och blivit Sibiria 2.0. [B]Ja, men verkligen, ni har ju till och med trummaskin.[/B] MH: Från början ville vi ha en trummis, men vi hittade ingen som passade. Och nu har vi liksom vant oss.¨ [B]Om ni fann någon skulle han antagligen vara bosatt i Skara[/B]. MH: Haha, Luleå förmodligen. Men hittade vi en trummis som var grym och trevlig så kunde det bli kärlek av det hela. Så om det finns någon där ute som är en fena på trumma, tycker Bear Quartet är världens bästa band och hyser agg gentemot friidrottande utlandssvenskar, hör av er till Nöjesguiden så förmedlar vi kontakten. Endast seriösa svar beaktas.