Bästa svenska romanen genom tiderna

[B]De flesta svenskar[/B] kan raljera rätt lätt runt Sveriges tillkortakommanden, till exempel genom att säga att "Sverige är det enda landet som har mellanmjölk..." Att skildra Sverige går ofta hand i hand med hela den där skiten om att prata om svennar, mexitegel och par i likadana träningsoveraller. Detta syns inte bara i tidningen Gringo utan också inom litteraturen. I Jonas Gardells böcker finns hela tiden en påminnelse om gränser, om var vi är. Jahapp, jag är i ett villaområde, so kill me? Kort sagt finns en tradition av att vara negativ, som ofta sammanfaller med traditionen att vara liksom ofrivilligt nationalistisk, eller i alla fall nationalromantisk. Nåja, det är inte Jonas fel. Han tillhör en tradition. Den svenska litteraturhistorien. Och tror ni inte att man har varit negativ historiskt sett i litteraturen får ni läsa på igen. Ta Sveriges mest folkkära verk Utvandrarserien av Vilhelm Moberg. Historien är superälskad och fruktansvärt negativ. Utvandrarserien liksom ett annat älskat Moberg-verk, Raskens, är som bekant inte dålig litteratur, men hur man än vrider och vänder på det har Karl-Axel och Kristina bara sju tunnland jord att bruka (= lite), vanligt förekommande sjukdomar är kallbrand och skörbjugg, Raskens fot förfryser, ruttnar och han dör. De är från Småland - livet är skit! Men liksom, vad är alternativet till misärskildringarna? Det skulle bli den litterära motsvarigheten till muzak, hiss-litteratur. Och det finns redan; hela skiten med chicklitt och innan dess, beatromanernas feelgood-tema: "jag är full, jag mår bra, jag knullar" alternativt "han är snygg, vi är ihop, det är rosa, jag är jurist". Det är lätt att tro att 2006 var året då 80- och 90-talister tävlade om att skriva självbiografiskt, men det är bara problemen som bytts ut. Förr handlade det självbiografiska om huruvida man skulle bli såld på torget, i dag handlar det om Cannes, ligga med en kändis, eller om man ser tjock ut. Under 30-talet fanns förutom ett redigt depp också ett svärmeri för sexuell frigjordhet. Man ville älska med en huldra i skogen, enligt DH Lawrence kärleksbudskap. Vilhem Moberg, Artur Lundkvist med flera skrev i denna sexualromantiska anda, där kvinnan var en sexig musa i mannens drömmar. Moa Martinson som var tvungen att umgås med "de fem unga", vilket de fem killarna kallades som skrev om skogssex, blev själv hånad för "underlivssynpunkten" i sin debutroman när hon skrev om sex ur en kvinnas perspektiv - alltså att inte vara ett skogsrå utan typ gravid. På 70-talet beskrev Kerstin Thorvall det mest förbjudna, en medelålders kvinnas sexualitet - något äckligare kunde inte kritikerna tänka sig och döpte hela genren kvinnor som skrev sina livserfarenheter till det nedlåtande "bekännelselitteratur". När tjejerna på 90-talet skulle komma att skriva om ätstörningar fick även den genren namn därefter. Alltmedan Ulf Lundell skrev "jag är full/jag är kåt/jag är pank" och boken fick epitetet "generationsroman". Självklart kan man hitta misärskildringarna och det självbiografiska både i Ryssland (Dostojevskij) och USA (Plath) och sanningen är ju att det finns en annan sida av svensk litteratur också. Den stilsäkra, sylvassa, flanerande, undersökande, stockholmsälskande och vackra. Men något som i alla fall absolut inte är rumsrent här är magisk realism. Okej att Ajvide Lindqvist skrev om vampyren, men där drar vi gränsen och har alltid gjort. Medan typ Skottland skriver om monster och hela Latinamerika vibrerar av böcker om människor som blir 200 år gamla, har stånd i 100 år och genomgår diverse metamorfoser ligger det magiska i den svenska romanen i naturen. Med risk att själv låta som Gardell, så är allemansrätten så närvarande, de här barren, den här klara sjön. Jonas Hassen Khemiri skriver i sin nya bok Montecore - om hur svenska språket pundar på naturupplevelser. Naturen och vädret betyder verkligen något: Ta dig i brasan. Dagen svalnar in mot kvällen/kom dit drick värmen ur min hand. Dra dit pepparn växer. Och p.s. Till alla haters där ute: Både Jonas Hassen Khemiri och Carlos Rojas var tillfrågade i enkäten om den bästa svenska romanen genom tiderna, men de svarade inte på mail. Som tur är jag uppvuxen i Akalla, så det ytliga invandraralibi-kriteriet är uppfyllt. d.s. [H]Johan Hilton[/H] [B]frilansjournalist och författare[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Kapten Nemos bibliotek av PO Enquist. En läsupplevelse som ingen, upprepar ingen, bok kommit i närheten av sedan jag plöjde den på gymnasiet. En roman om normativitetsförtryck, sexuellt bigotteri och nåd. Vackrare kan det inte bli. 2. - Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg. 3. - Farmor och vår herre av Hjalmar Bergman. [B]Läser du oftast svenska författare eller tenderar du att välja utländska?[/B] - Av någon anledning blir det oftast anglosaxisk litteratur, förmodligen av bekvämlighetsskäl. [B]Vad tycker du om svenska språket som berättarspråk?[/B] - Jag har svårt att tänka i sådana termer. Det är, trots allt, det språk jag växt upp med och tänker i. Jag är inte och har aldrig varit sådan att jag prompt måste läsa på originalspråk. [H]Måns Hirschfeldt[/H] [B]kulturjournalist P1[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf. Absolut total roman. Texten suger som en malström än i dag, 115 år efter att Lagerlöf gjorde alla tiders svenska debut. Här står allt som är värt veta. 2. - Solange av Willy Kyrklund 3. - Nyår av Stig Larsson [H]Einar Heckscher[/H] [B]översättare[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Frågan känns lite orimlig. Olika böcker är bra på olika vis och vid olika tillfällen, jag är ingen litteraturkritiker som vill försöka bestämma vad som är bra. Men Kerstin Ekmans romaner sen hon slutade skriva deckare, till exempel Häxringarna är bra. Hon berättar om människor angeläget, levande och övertygat, och är en feminist i min smak: humanist på djupet och utan skygglappar eller enögdhet av något slag. [H]Madelaine Levy[/H] [B]chefredaktör på Bon[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. "Lydia brukade bada ensam." Sådan vacker första mening. 2. - Män kan inte våldtas av Märta Tikkanen. 3. - Den högsta kasten av Carina Rydberg. [H]Marie Birde[/H] [B]chefredaktör pår tidsskriften Livrasion[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Den galopperande svensken av Sture Dahlström. Geniet, kompositören och galningen Bergman-Wasa reser runt i världen och livnär sig på att skriva nationalsånger till nygrundade stater. När den vanliga världen ser likadan ut, när det är samma gamla vanliga människor som hänger på Riche, och man har slut på unika idéer, då är det så skönt att läsa om någon som gör lite som han vill. På galopperande svenska dessutom. 2. - Vitt Blod av Lukas Moodysson. Som bot mot världens prestationsångest - ett bevis på att man inte behöver vara bra på allt. 3. - Legender av Torgny Lindgren. En samling noveller, om egna, konstiga, märkliga figurer som råkar ut för övernaturliga händelser, blir drabbade av Gud eller bara är lite knepiga. [H]Sara Stridsberg[/H] [B]författare[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Dykungens dotter av Birgitta Trotzig. Ett svartskimrande mästerverk. Där lyser mörkret på ett språk som förändrar sin läsare för alltid. 2. - Lifsens rot av Sara Lidman. 3. - Solange av Willy Kyrklund. [H]Unni Drougge[/H] [B]författare[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Bob Hansson, hans estradpoesi live. Han är något så ovanligt som en svensk stjärna och dessutom poet. Det var efter att ha sett honom live som jag ville köpa hans böcker. 2. - Christine Falkenlands alla romaner 3. - För herr Bachmanns broschyr av Carl-Johan Vallgren. [H]Henning Mankell[/H] [B]författare[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Röda rummet av August Strindberg. 2. - Ingenjör Andrés luftfärd av Per-Olof Sundman. 3. - Livläkarens besök av PO Engquist. [H]Marcus Birro[/H] [B]författare och poet[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Fantomerna av Klas Östergren. För att den är skriven med ett blödande hjärta, och för att man läste den i en tid och en ålder när det fortfarande var okej att själv ha ett blödande hjärta. Nu blir man hånad och skrattad åt om man brinner, älskar och blöder för hårt. Och särskilt om man har mage att skriva i den andan. All litteratur som bryter hållningslösheten, som vågar vara värdig, utlämnande och sårbar är god litteratur. Jag tror vi är på väg dit igen. 2. - En dåres försvarstal av August Strindberg. 3. - Flyktsoda av Marcus Birro. Vilken är den bästa svenska romanen som skrivits under de senaste 25 åren? - Handelsmän och partisaner av Klas Östergren. [H]Martin Gelin[/H] [B]frilansjournalist[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Prästungen av Göran Tunström. Det är en bra bok om att inte växa upp. 2. - Martin Bircks ungdom av Hjalmar Söderberg. 3. - Mio min mio av Astrid Lindgren. Vilken är den bästa svenska romanen som skrivits under de senaste 25 åren? - Fantomerna av Klas Östergren. [H]Eva Ström[/H] [B]författare som kommer ut med ny bok våren 2007 på Albert Bonniers förlag[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Bära mistel av Sara Lidman. Att utse den bästa romanen är någonting omöjligt, men Sara Lidmans Bära mistel är en av de romaner jag återvänder till som en ständig inspirationskälla, dess språk och dess värld, dess skildring av lysande, omättad kärlek. 2. - Solange av Willy Kyrklund 3. - Dykungens dotter av Birgitta Trotzig. [H]Unni Drougge[/H] [B]författare[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Bob Hansson, hans estradpoesi live. Han är något så ovanligt som en svensk stjärna och dessutom poet. Det var efter att ha sett honom live som jag ville köpa hans böcker. 2. - Christine Falkenlands alla romaner 3. - För herr Bachmanns broschyr av Carl-Johan Vallgren. [H]Leif Zern[/H] [B]författare och teaterkritiker på DN[/B] 1. - Kejsaren av Portugallien av Selma Lagerlöf. Ingen svensk författare kan som Selma Lagerlöf beskriva kärlekens kraft, mellan vuxna men också, som här, faderskärleken. 2. - Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. 3. - En döds memoarer av Hjalmar Bergman. [H]Anna Hellsten[/H] [B]kulturjournalist[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Det är självklart en komplett jävla omöjlig fråga att svara på. Egentligen. Men måste jag välja så tar jag en av mina mest knäckande läsningar i vuxen ålder - Agneta Pleijels En vinter i Stockholm. En rå och närmast monumentalt sorgsen retrospektiv på en kärlekshistoria i Stockholm i slutet av nittiotalet, som kom precis när jag behövde den. Jag minns hur jag låg och drämde knytnäven i väggen över allt jag kände igen. Dessutom var det exakt samma årstid ute som i boken när jag läste, sån där tyst, iskall urtidsvinter. Jag fryser fortfarande när jag tänker på den. 2. - Kamalas bok av Inger Edelfeldt. 3. - Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. [H]Torbjörn Elensky[/H] [B]författare som i sommar kommer ut med boken Svensk drömtid[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] - Utan inbördes ordning: Jägarna på Karinhall av Carl-Henning Wijkmark, Spader Dame av Clas Livijn och En privatmans vedermödor av Gösta Oswald. Vilken är den bästa svenska romanen som skrivits under de senaste 25 åren? - Theres av Steve Sem-Sandberg. [H]Natalia Kazmierska[/H] [B]kulturjournalist på Expressen[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Stig Dagermans Ormen. Smaka bara på orden "grötfrukost", "ränsel", "fruktan". Jag är sådan sucker för ångest. Och beredskapstidsskräckis i barackmiljö är väl ungefär yttersta gränsen för hur dödsallvarlig man överhuvudtaget får bli. Åh, lumparkillar, logementen, liiiidande. 2. - Diva av Monika Fagerholm. 3. - Nästa som rör mig av Bodil Malmsten. [H]Theodor Kallifatides[/H] [B]författare som i höst kommer ut med boken Herakles[/B] 1. - Den allvarsama leken av Hjalmar Söderberg. Det är den finaste romanen på svenska. Den innehåller både kärlek och svartsjuka och min favoritkaraktär är Lydia. 2. - Röda Rummet av August Strindberg. 3. - Ormen av Stig Dagerman. [H]Martin Luuk[/H] [B]manusförfattare, skådespelare och medlem i Killinggänget[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] - Jag vill verkligen inte verka arrogant eller trycka ned någon, men jag ser inget värde i romaner. De enda etablerade moderna svenska författare jag fått ut någonting av är Willy Kyrklund och Stig Larsson. Jag kan inte minnas att jag läst någon hel roman av någon av dem, men jag har läst lite grann här och där och jag vill inte på något sett verka "helt crazy", som någon som äter middag till frukost och sover i kostym, men jag har märkt att om man läser en bra författare som Kyrklund eller Stig Larsson i små korta fragment, i slumpmässig ordning, lite här fram, lite här bak, så reser man sig över människans litenhet och får största möjliga utdelning. [H]Karin Ström[/H] [B]frilansjournalist som även givit ut två böcker på Leander Malmsten. Aktuell med Sneda Ögons EP.[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Att komma hem ska vara en schlager av Per Hagman. För att Per Hagman alltid påminner en om vem man är. Och han har aldrig gjort det så hämningslöst som här. En bok som handlar om den sorts skönhet som är så stark att den är svår att uthärda, och om tvånget att ständigt söka den. 2. - Det är 1988 och har precis börjat snöa av Sigge Eklund. 3. - Maud av Frans Daniel Nessle. Var hon likgiltig eller var hon... ja... nej... jag vet inte. [H]Eva Bonnier[/H] [B]förlagschef för Albert Bonniers förlag[/B] [B]Måste en generationsroman innehålla sex, alkohol och ett allmänt utsvävande liv?[/B] - Nej det måste den inte. Varje så kallad generationsroman speglar dock i någon mån sin tid och dess händelser. Därmed inte sagt att vår tid enbart handlar om sex, alkohol med mera. [B]Hjälper det om huvudpersonen är fattig? Eller extremt rik?[/B] - Nej, det spelar inte någon roll. Det har inte med det att göra. Men man skall kunna sympatisera eller identifiera sig med, eller kanske se upp till, huvudpersonen. [B]Måste huvudpersonen vara ung?[/B] - Nej, det behöver den inte. I Sverige har vi Ulf Lundells Jack och kanske Per Hagmans Att komma hem ska vara en schlager som får ingå i facket generationsroman. [B]Men vad hände med kvinnorna? När kvinnor skriver generationsromaner brukar det ofta heta att de tillhör en ätstörningsgenre eller bekännelselitteratur?[/B] - Jag tycker nog att det i hög grad är kvinnorna som i dag skriver "generationsromaner" - alla unga kvinnor som skriver om att kombinera yrke och mammaroll till exempel. [B]Letar ni efter en generationsroman?[/B] - Jag tror vi i huvudsak letar efter vad vi tycker är bra litteratur. [B]Vad fattas oftast i manusen ni får?[/B] - Vad som saknas är ofta stoff och berättarförmåga. Språket och ärendet är det man efterlyser. [H]Bodil Malmsten[/H] [B]författare[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Min bästa roman är Nästa som rör mig. För att varje gång jag av någon anledning måste läsa igenom denna bok blir jag lika förvånad över hur bra den är. Har jag skrivit det här, hur kunde jag det, hur gick det till? 2. - Hundstjärnan av Agneta Pleijel. 3. - Cirkulation av Magnus Florin. [B]Vilken är den bästa svenska romanen som skrivits under de senaste 25 åren?[/B] - Solange av Willy Kyrklund. [H]John Ajvide Lindqvist[/H] [B]författare, aktuell med Pappersväggar på Ordfront förlag[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Urminnes tecken av Kerstin Ekman. För att den ger en helt ny beskrivning av svenska sagoväsen. Den är uppsluppen, påhittig som satan och tar sitt ämne på blodigt allvarlig lekfullhet. Och språket, språket! Kargt och sött blommande på samma gång. En av de största svenska stilisterna. 2. - Dvärgen av Pär Lagerkvist. 3. - Komedin I av Stig Larsson. [B]Måste man ha nåt att berätta för att kunna skriva en bok?[/B] - Man måste inte ha något att berätta för att skriva en bok. Det finns mängder av exempel på detta. Ingen orkar läsa dessa böcker, men de finns där lik förbannat. [B]Kan vem som helst bli författare?[/B] - Vem som helst kan bli författare som har rejäla hinkar fyllda utav tålamod, några pytsar vanlig hederlig fantasi och ett par stänk begåvning. [H]Therese Bohman[/H] [B]kulturjournalist som har den litteraturkritiska skunkdagboken Salome[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Per Hagmans Pool. Antagligen rätt mycket för att den var viktig för mig vid en viss tidpunkt, men jag har ju liksom hängt kvar vid att gilla den - till skillnad från rätt mycket annat jag gillade när jag var 16, 17 år sådär - vilket gör att jag tänker att den definitivt har något slags kvalitet. Jag gillar hela miljön (franska rivieran) och jag gillar Per Hagmans språk som är liksom naivt poetiskt, lite gymnasialt. Beskrivningar av en kvinnas rynkor och av hennes klackar som klapprar ("som isbitar i ett glas" tror jag) mot hårt marmorgolv i en hotellobby och hur berättarjaget ser Tomas Ledin med familj på stranden och rör vid hans son på ett inte så passande vis - vilket skulle kunna vara en blinkning till Thomas Manns Döden i Venedig som är en annan av mina absoluta favoritböcker. 2. - Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. 3. - Skymningen gör dårarna oroliga av Tor-Ivan Odulf. [B]Hur är läget med den svenska romanen i dag? Existerar ens den unga svenska romanen?[/B] - Jag saknar någon som har något att berätta. Och som ens vågar skriva en roman, helt sjukt egentligen, att det känns som något modigt enbart att skriva en roman, men det gör det. Jag skulle gilla en roman om kärlek. Utan en massa formexperiment, bara vanligt, men begåvat, prosaspråk. När läste jag en sådan roman senast liksom? Av en ung svensk författare? Jag har ingen aning. Det måste ha varit väldigt länge sen. [H]Suzanne Osten[/H] [B]regissör, professor på DI, och konstnärlig ledare på Unga Klara[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Detta var för svårt för mig. Jag är en läsare verkligen, men förälskar mig i varje projekt jag investerar känslor och tid i. Har följt alla debuterande författarskap genom alla tider, är ett slags generationsläsare, men en roman som betytt något för min utveckling kan vara Lars Ahlins Tåbb med manifestet. 2. - Rondo av Gösta Oswald 3. - Samtal med en Daimon av Eva Ström. [H]Bengt Ohlsson[/H] [B]författare och krönikör i DN på stan[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Din stund på jorden av Vilhelm Moberg. Vacker, klok och gripande. 2. - Livets ax av Sven Delblanc, minst lika vacker, klok och gripande. 3. - Min första krets av Olof Lagercrantz, gissa. [B]Vilken är den bästa svenska romanen som skrivits under de senaste 25 åren?[/B] - Vänd dig mot de älskande av Mats Kempe. Rolig och oroande. [B]Vad var problematiskt med att ta vid där ett geni hade slutat? Krävs det inte lite hybris? (Bengt har skrivit en bok ur Gregorius perspektiv, prästen som våldtar sin fru i Hjalmar Söderbergs Doktor Glas)[/B] - Det räcker med god lokalkännedom, goda personkunskaper och gott omdöme. [B]Har du fått kritik för att din roman Gregorius är antifeministisk?[/B] - Nej, herregud, feministerna gick upp i brygga. [H]Björn Ranelid[/H] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Hans nådes tid. Författare till denna roman är Eyvind Johnson. Detta verk är ett enastående kraftprov av en författare som måste ha spänt bågen till det yttersta. Det väldiga materialet är gestaltat på ett suveränt sätt med en spänstig, poetisk och organisk stil i förhållande till ämnet. 2. - Barabbas av Pär Lagerkvist. Det största och märkligaste med Lagerkvists språk och stil är allting som han avstått ifrån. Han har gått mellan raderna och ansat och tuktat bland de möjliga orden. Denna roman är ett mästerverk som tillsammans med Dvärgen och Bödeln väl motiverar Nobelpriset. 3. - Ensam av August Strindberg. Denna egensinniga och självutlämnade berättelse är liten i formatet, men aldrig har August skrivit så avskalat i en förtröstansfull resignation inför mänskligheten och tillvaron. [B]Vad är mest inspirerande - Stockholm, Malmö eller Österlen?[/B] - Jag skriver i Stockholm och på Österlen. Mitt språk mår bäst av hav, himmel, raps och äppelblom. Min första, andra och tredje bok utspelade sig i Malmö. Det gjorde av naturliga skäl även min självbiografi, eftersom jag är född och uppvuxen i den staden. Jag bodde där i 27 år. [B]Vilken är den bästa svenska romanen som skrivits under de senaste 25 åren?[/B] - Den största utmaningen i svensk litteratur de senaste tjugofem åren har Ernst Brunner stått för genom sin roman om Karl XII, Carolus Rex, som gavs ut 2005. [H]Fredrik Strage[/H] [B]journalist och författare[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Bernard Foys tredje rockad av Lars Gustafsson. Jag är dålig på att läsa svensk skönlitteratur men den här skruvade idéhistoriska thrillern om en rabbin som kommer över styrkoderna till en kärnvapenmissil är fantastisk. Lars Gustafsson överträffar både Umberto Eco och Charlie Kaufman. 2. - Hello love av Charlotta Cederlöf 3. - Juloratoriet av Göran Tunström [B]Ser du dig själv som författare?[/B] - Nej, jag får skrivkramp av att se mig själv som författare. [H]Sara Hallström[/H] [B]poet som debuterade med diktsamlingen Ge oss protein. Kommer ut med en ny bok till våren.[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Vägen till Klockrike av Harry Martinson. Berättelsen är så öppen och bruten samtidigt, precis som vägen och landskapen som huvudpersonen vandrar genom och som honom själv. Den korsar tusen stigar genom Sverige, genom hem och hemlöshet och rädsla och lust och överlevnad. Och ibland får den mig att tänka på min farfar. 2. - Bubins unge av Mare Kandre 3. - Nedstörtad ängel av PO Enquist. [B]Varför skriver du dikter och inte romaner?[/B] - Är hittills inte så sugen på att berätta historier, bygga karaktärer eller måla upp miljöer, och är för tillfället för otålig för att uppfinna någon sorts prosa som skulle funka att skriva. Jobbar mer med att skapa associationer, spår, brott, intensitet, dikt har alltid varit närmast till hands då. Önskar dock att jag skrivit en bok som Nattens skogar av Djuna Barnes, en grym roman. [H]Daniel Sjölin[/H] [B]författare och programledare för Babel på SVT[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Birgitta Trotzigs De utsatta. Existentiella dramer lockar mig mest. Trotzigs språkkött, så mörkt lysande, används här för att avkläda människan allt som gör henne mänsklig. Och när människan står där, utblottad på språk och förnuft och likställd med ett djur, infinner sig en nåd som kan tolkas som religiös, eller också rent humanistisk. Det kvittar vilket. Avklädd all sin mänsklighet finns människan ändå kvar. Och detta är en triumf värd att tro på, även för en inbitet djupt cynisk darwinist. 2. - Bränt barn av Stig Dagerman. Psykologiska dramer lockar mig näst mest. Då jag dessutom har en faiblesse för folk som har problem med sina päron, är detta ett mästerverk. Dagerman visar med strålande precision hur konsten att ljuga för sig själv går till. Lille Bengts fadersuppror är också ett modersuppror. En sorg, eller ett själsligt sår, blir lätt ett vapen för att såra andra. Var går gränsen mellan den sårade och den som sårar? 3. - Mor gifter sig av Moa Martinsson. Samhällskritiska romaner lockar mig näst näst mest. Och Mor gifter sig ger den mest drabbande bilden av en så gott som rättslös statarkvinnas umbäranden. Långsamt och med skoninglös konsekvens bryter boken ner vilken härdad läsare som helst. Man får panik, man vill bara skrika. Och då har ju litteraturen lyckats med sitt uppdrag. Vi tror att vårt land är byggd på demokratiska värderingar. Men så är det inte i det stora perspektivet. I vårt land har tanken på människors lika värde existerat ungefär lika länge som Schlagerfestivalen. [H]Johannes Nilsson[/H] [B]författare[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Utvandrarkvartetten av Vilhelm Moberg. En bra bok ska du inte kunna sluta läsa; du ska missa din station ifall du läser den på tåget. Jag läste Utvandrarsviten under ett sommarvikariat på en gruppbostad i Stockholm, och när Robert krälade genom öknen sket väl jag i om nåt vårdpaket råkat ramla ur sin säng. Vikariatet förlängdes inte heller efter den sommaren, men det var det så jävla värt. 2. - Gårdfarihandlaren av Ivar Lo-Johansson. 3. - Tredje stenen från solen av Claes Holmström. [H]Ebba Witt-Brattström[/H] [B]litteraturprofessor vid Södertörns Högskola[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Kvinnor och äppelträd av Moa Martinson. Där gör kvinnan som både arbetande och sexuell varelse entré i svensk litteratur. 2. - Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga för att den så lysande sammanfattar det bästa i den romantiska traditionen genom den anti-patriarkale Gösta och samtidigt slår en bro till moderniteten genom sina komplexa och intressanta kvinnogestalter. 3. - Elin Wägners Pennskaftet. En rapp och rolig yrkesroman om en ung kvinnlig journalist i rösträttskampens tid som dessutom fyller i en av samtidshistoriens stora blinda fläckar: feminismens historia. [B]Ur ett genushistoriskt perspektiv, vad finns det att lära?[/B] - Litteratur skriven av kvinnor är livsviktig, i synnerhet i ett historiskt perspektiv eftersom kvinnor före 1900-talet inte har haft samma möjligheter som män att verka offentligt. För att veta hur kvinnor såg på sig själva som det "andra könet" och hur de kämpade för att inte bli nedvärderade och förtryckta, exempelvis under 1300-talet, läs heliga Birgitta, eller under 1600-talet, läs drottning Kristina eller Agneta Horns dagbok, 1700-talet, läs Hedvig Charlotta Nordenflycht eller Anna Maria Lenngren, 1800-talet, Fredrika Bremer, Sophie von Knorring, Emilie Flygare Carlén, Viktoria Benedictsson, Selma Lagerlöf... Alla säger de att kvinnor och män borde vara jämställda, enkelt uttryckt. Och de lanserar en rad spännande motståndsstrategier som är gångbara än i dag. [B]Vad är största problemet med svenska romaner i dag?[/B] - Att de är skrivna 1) antingen för att sälja, det vill säga parasitera på nutidsfenomen som människors rädsla för laglöshet (deckare), eller kvinnors pussel med yrke, barn och fritid (chicklitt) 2) eller för att göra karriär som stipendierad finlitterär författare (med texter tillverkade på skrivarkurser). Vi har fortfarande några få romanförfattare, men då i den äldre generationen. Kanske är den renodlade romanen på väg att försvinna som texttyp till förmån för en mer dokumentär variant. [B]Är litteratur utbytbart?[/B] - Nej. Litteratur är en speciell kunskapsform som gör det möjligt för den som läser att vidga sina perspektiv genom att identifiera sig med människor med andra erfarenheter, från olika epoker, länder och samhällsskick. En kvinnlig läsare blir man av att läsa August Strindbergs Tjänstekvinnans son, en manlig läsare blir kvinna av att läsa Stina Aronsons Feberboken, en kristen eller muslim blir jude i läsningen av Imre Kertes Mannen utan öde och så vidare. Litteratur skapar inlevelse i andra människors situation och får fördomarna om främmande kön, kulturer och tider att blekna. Litteratur motarbetar främlingsfientlighet och sprider demokratiska grundvärderingar genom att tala från en människa till en annan. [B]Vilken är den bästa svenska romanen som skrivits under de senaste 25 åren?[/B] - Händelser vid vatten av Kerstin Ekman [H]Andres Lokko[/H] [B]frilansjournalist[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen som har skrivits de senaste 25 åren?[/B] 1. - Stig Larssons Nyår. Jag är ledsen men jag har alldeles för många deadlines just nu för att hinna med att formulera någon motivering till min ganska förutsägbara svenska favoritroman från de senaste 25 år åren. Och eftersom mitt bibliotek är magasinerat i Stockholm känns det lite överilat att fritt från minnet ens försöka lista någon tvåa eller trea. [H]Annina Rabe[/H] [B]litteraturkritiker på Svenska Dagbladet[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Willy Kyrklunds Om godheten. Det är väl egentligen tveksamt om det här är en roman. Men Willy får vara först därför att han förenar alla de kvaliteter som jag letar efter i litteratur: ett språk som hela tiden överraskar mig, massor av klokhet, massor av tankeutmaning. För att inte tala om känslighet. Och humor. 2. - En döds memoarer av Hjalmar Bergman. 3. - Aliide Aliide av Mare Kandre. [H]Pietro Maglio[/H] [B]förlagsredaktör på Modernista[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Allt av Martina Lowden (kommande roman på Modernista, ute i september). Lowden koloniserar alfabetet, finner Allt och visar att de bästa svenska romanerna skrivs nu. Våra berättelser om vår god damn tid. 2. - Hevonen Häst av Annika Korpi. 3. - Diva av Monika Fagerholm. [B]Vad saknar du inom den nya unga litteraturen i dag?[/B] - Karaktärer med en sexualitet, stad, nutidsorientering, händelseförlopp! Moderna sammanhang och moderna problem, nattliv och vilja till Någon annanstans (än till exempel till den landsbygd där den unga svenska litteraturen ofattbart nog normalt häckar). Och så gärna en uppriktig kärleksroman! [B]Finns det ett generellt problem med litteratur som gör att den inte är så het, utan lite bortglömd?[/B] - Möjligen då att det är skitsvårt att skriva en bra bok, faktiskt svårare tror jag än att till exempel spela in en bra skiva. Att det tar tid att läsa och därför kräver en större insats att ens ta del av litteratur jämfört med musik, tv, film och så vidare. Men nej, litteraturen är så uppmärksammad som den förtjänar. Om någon skriver en superb och sexig bok så är det aktuellt, viktigt, glödhett. [B]Tips om man vill ge ut en bok?[/B] - Ge det tid. Mena blodigt allvar. Skippa drömmen om att vara underbarn. Läs en jävla massa. Plagiera inte. Kasta. Börja om. Gör något annat (också). Att skriva en bra bok handlar om att försöka bolla med två saker samtidigt: att inte inbilla sig att man är något och att faktiskt tro att man är något. Och att bli bekväm med att det kanske måste vara så. [B]Är dagens unga författare väldigt självupptagna och ointressanta?[/B] - Självupptagna - nej, jag oroar mig snarare lite över den lilla tillförliten, att många tycks värdera andras bekräftelse så högt. Ointressanta - ja, de flesta. Precis som majoriteten av all litteratur är helt ointressant. Jag tycker inte heller att det ens är rimligt att kräva av en ung litteratur att den nödvändigtvis skall vara intressant. Däremot att den ska vara habil och intresserad. Och det tycker jag att tillräckligt mycket av den är. Jag tycker däremot inte att unga svenska författare är förhållandevis ointressanta, de står sig inte bara bra utan överglänser just nu de etablerade författarna. [B]Vad tycker du om genren "jag är full, jag är kille, jag är på krogen, jag skriver om tjejer/kvinnor i obestämd form plural, jag vill knulla, kanske knarka lite"? Kommer den genren aldrig spela ut sin roll?[/B] - Jag kan inte se att den typen av litteratur spelar någon stor roll. Det är en modern myt. De utgivna unga männen avhandlar sina relationer till sina pappor, till sina barn och familjer. Och eventuellt till sina gamla pojkrum. Om girls skriver de märkligt nog inte. Om genren i sig tycker jag inget speciellt (mer än att jag gillar att den är nutidsorienterad) men eftersom den som sagt är ovanlig i dag skulle jag välkomna fler sådana böcker. Men gärna utan det där refererandet till kvinnor i plural. [H]Linda Leopold[/H] [B]chefredaktör på tidningen Odd at large[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg. Innerligt och förtjusande passionerat. Sveriges bästa kärleksroman. 2. - Inferno av August Strindberg. Galenskap i dess vackraste form. 3. - Tjuven av Göran Tunström. [H]Ika Johannesson[/H] [B]kulturjournalist och chefredaktör på tidningen Sex[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Lyckad nedfrysning av Herr Moro av bland andra Roy Andersson. Just i dag känns den här antologin av dokumentära bilder, brev från tyska soldater, texter ur bland annat Bibeln och Koranen och av Fröding, Orwell och Harry Martinsson som den bok som givit mig mest att tänka på och som jag återkommer till gång på gång. 2. - Den högsta kasten av Carina Rydberg. 3. - Till vår ära av Alejandro Leiva Wenger. [H]Fredrik Virtanen[/H] [B]journalist och författare, har precis kommit ut med boken Olyckligt kär i vem som helst på Bonnier Fakta[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - August Strindbergs Svarta fanor. August Strindbergs maniskhet, uppkäftighet, ilska och blick för människor är en ständig inspiration. Han är den största skrifställare Sverige haft. Även om hans språk i dag är otidsenligt är hans känslor väldigt här, sedan och alltid. 2. - Anvisningar till en far av Peter Kihlgård. 3. - Skugglegender av Per Hagman. [B]Vilken är den bästa svenska romanen som skrivits under de senaste 25 åren?[/B] - Kyssen av Ulf Lundell. [B]Är blogg litteratur?[/B] - Ibland. Även om den språkliga tekniken sällan når vad som brukar kallas litterär nivå är de hjärtan och själar som hängs ut till beskådan på personliga bloggar åtminstone snabbmatslitteratur, eller som små självbiografier. Till skillnad från journalistiska eller tyckande opersonliga bloggar. [B]Kan du identifiera dig med att vara författare?[/B] - Nej. Det gör jag först när min roman-roman kommer ut och den hyllas av Mats Gellerfeldt i Svenska Dagbladet. [H]Göran Greider[/H] [B]chefredaktör på Dala-Demokraten, författare, debattör[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Strändernas svall av Eyvind Johnson. I hans vision kommer slavarna i förgrunden, han diktar om Odysséen på ett helt nytt sätt där de understa kommer överst samtidigt som Odysseus fortfarande finns med som en annan gestalt. 2. - Var det bra så av Lena Andersson. 3. - Död mans hand av Folke Fridell. [H]Jerker Virdborg[/H] [B]författare[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Harry Martinssons Nässlorna blommar. Berättartekniskt och stilistiskt väldigt vig, både en hyllning till livet och svartaste sårighet i den existentiella tematiken. 2. - Guds vackra värld av Martin Koch. 3. - Legionärerna av PO Enquist. [B]Vilken är den bästa svenska romanen som skrivits under de senaste 25 åren?[/B] - Torgny Lindgrens Hummelhonung. Tidlöst drama, mästerligt iscensatt och berättat. [H]Mats Gellerfelt[/H] [B]författare och litteraturkritiker på bland annat SvD[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Drömmar om rosor och eld av Eyvind Johnson. En skrämmande aktuell roman om en häxprocess i 1600-talets Frankrike, där hugenottstriderna mellan protestanter och katoliker rasade. Prästen Urbain Granier (som fanns i verkligheten, men hette Grandier) försvarar stadens rättigheter mot staten vilket leder till att den senare, ledd av kardinal Richelieu, använder givetvis falska anklagelser om trolldom för att få honom på fall. Lysande i stil och komposition. 2. - Hans nådes tid av Eyvind Johnson. 3. - Livsdagen lång av Eyvind Johnson. [B]Vilken är den bästa svenska romanen som skrivits under de senaste 25 åren?[/B] - Byron av Sigrid Combüchen. [H]Björn af Kleen[/H] [B]frilansjournalist, litteraturredaktör på tidningen Rodeo[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Jan Myrdals Barndom. Isande vackert föräldrahat. Bäst i bemärkelsen mest minnesvärd. 2. - Röda rummet av August Strindberg. 3. - Nässlorna blomma av Harry Martinson [H]Magnus Eriksson[/H] [B]litteraturkritiker på SVD[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf. Den i internationell mening första moderna romanen på svenska. 2. - Clownen Jac av Hjalmar Bergman. 3. - Diarium spirituale av Lars Gyllensten. [B]Vilken är den bästa svenska romanen som skrivits under de senaste 25 åren?[/B] - Sigrid Combüchens Byron. En suverän tidsskildring, men också en gestaltad historie- och subjektsfilosofi. [H]Sigge Eklund[/H] [B]författare och bloggare med hela svenska folket[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Ur kackerlackors levnad av Inger Alfvén. Det är en fysisk pärs att läsa den varje gång. Alla karaktärer får i varsitt kapitel berätta sin syn på det som hänt och det gör att man påminns om det obehagliga och vackra i att folk upplever världen så olika. 2. - Autisterna av Stig Larsson. 3. - Livets ax av Sven Delblanc. [B]Hur är läget med den svenska romanen i dag?[/B] - För första gången på länge tycks romankonsten ha stannat i utvecklingen. Kanske på grund av att allt färre riktigt kreativa unga personer ägnar sig åt att skriva romaner. Det finns andra kanaler i dag för den som har ett starkt uttrycksbehov. [B]Bryr någon sig?[/B] - Nej. [B]Vad fattas litteraturkritiken/romanen?[/B] - Romanen måste bli lika autentisk och oförutsägbar som ett nattligt samtal i Big Brother-huset för att bli betydelsefull igen, och det kommer bara att ske om en helt ny typ av personer börjar skriva romaner. [H]Eva Beckman[/H] [B]producent för litteraturprogrammet Babel på SVT[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Jag väljer nog Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. För att den har allt; spänning, skönhet och stil. Första gången jag läste den var jag i tonåren och identifierade mig stenhårt med den dystre doktorn. Jag minns att jag vandrade omkring som i feber runt Klara Kyrkogård och stirrade på melankoliska höstlöv i flera veckor. 2. - Gentlemen av Klas Östergren. 3. - Jag älskar Agneta Pleijels roman En vinter i Stockholm. En vemodig och vacker berättelse om förlust och kärlekssorg. En mycket kort roman som räcker länge, förmodligen hela livet. [H]Maria Schottenius[/H] [B]kulturchef på Dagens Nyheter Kultur[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Löwensköldska ringen av Selma Lagerlöf. Nyskapande romankonst in i det sista. Tre böcker som läses med hjärtat i halsgropen. Den som förstör för äkta kärlek råkar väldigt illa ut. Selma Lagerlöf kan med fördel bytas ut mot vilken spänningsroman som helst och läsas vid stranden. Hon är bäst. 2. - Chefen fru Ingeborg av Hjalmar Bergman. Rik och dystopisk bok om det svenska borgerskapets storhetstid när föreställningar om det undermedvetna börjar röra sig i romankonsten. Hjalmar Bergman har i onödan skuggats av Strindberg. Han är komplex, modern, spännande. Därmed inget ont sagt om Strindberg. 3. - Vargskinnet av Kerstin Ekman. Mästerlig romantrilogi om 1900-talets trauman, utveckling och kulturer. Andra världskriget, kalla kriget, kommersialismen, sekulariseringen, masskulturen och resterna av folkkulturerna uttolkas via några generationslänkar. Kerstin Ekman öppnar ett helt skafferi av minnen, som hon spetsat. Allt gjort av språk. [H]Jessika Gedin[/H] [B]kulturarbetare[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Paris, en kärleksroman av Pär Rådström. En så stillsam tragedi där allas hjärtan brister litegrann nästan hela tiden. Det är den finaste beskrivningen av kärlekens fåntrattar jag vet. 2. - Byron av Sigrid Combüchen. 3. - Montecore av Jonas Hassen Khemiri. Det var ett sjumilakliv mellan Ett öga rött och Montecore. Och då var ändå Ett öga rött en fullgod roman. Men Montecore är fulländad. Jonas Hassen Khemiri stjäl bra, skriver tveklöst, väver vackert och kommer vara det bästa vi har inom loppet av bara några år. [H]Birgitta Stenberg[/H] [B]författare[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Den allra bästa är och förblir Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga. Den har allt, härligt språk och insikt i olika människors tankar och reaktioner. Dessutom spänningsmoment, synd, död, hämnd, ödet, kärlek, förtvivlan. Hon kunde, hon! 2. - Den djärvt gränsöverskridande Fröknarna von Pahlen av Agnes von Krusenstjerna. 3. - Hohaj av Elisabeth Rynell. [B]Din roman Kärlek i Europa är så härlig och lesbisk! Som en svensk Crème Fraiche (Suzanne Brøggers roman) Vad tycker du om queer-perspektivet i dagens svenska litteratur?[/B] - Queer-perspektivet som äntligen kommit upp i dagsljuset har i alla tider funnits i litteraturen där det genast upptäckts av de insatta. Jag skulle kunna räkna upp ett femtiotal skickliga författare som roat sina läsare med det. Den nya öppenheten är givetvis bra, trots att spänningen i att tillhöra ett dolt, hemligt broder-systerskap försvunnit. [H]Ulrika Knutsson[/H] [B]kulturjournalist[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Nils Holgerssons underbara resa av Selma Lagerlöf. En perfekt mix av fantastik och realism, en roman som i sig inspirerat till minst tjugo andra internationella mästerverk. 2. - Utvandrarna av Wilhelm Moberg. 3. - Det går an av Carl Jonas Love Almqvist. [B]Vilken är den bästa svenska romanen som skrivits under de senaste 25 åren?[/B] - Levis resa av Zacharias Topelius. Med sprittande berättarglädje sprider den ljus över glömda men viktiga delar av nittonhundratalet. [H]Kristofer Lundström[/H] [B]Programledare för Kobra på SVT[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. Kompakt volym innehåller oerhört mycket. 2. - Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf. 3. - Dvärgen av Pär Lagerkvist. [B]Vilken är den bästa svenska romanen som skrivits under de senaste 25 åren?[/B] - PO Enquists Livläkarens besök. Stor litteratur. [H]Jonas Thente[/H] [B]skribent på DN Kultur[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Tove Janssons Sommarboken. För att så mycket kan sägas så enkelt; för att så mycket djup kan lodas i så få ord. 2. - Carl Jonas Love Almqvists Drottningens juvelsmycke. En helt mästerlig thriller/dokumentär/genderbender/gåtfull gothic. 3. - Vilhelm Mobergs Utvandrarna. Så satans skickligt gjort. [B]Vilken är den bästa svenska romanen som skrivits under de senaste 25 åren?[/B] - Lars Jakobsons I den röda damens slott. [H]Horace Engdahl[/H] [B]Svenska Akademins ständige sekreterare[/B] [B]Vilken är den bästa svenska romanen genom tiderna?[/B] 1. - Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf. Gösta Berlings saga är berättandets magi i ren form och har en närmast hypnotisk verkan på en mottaglig läsare. Hur många gånger jag än läser den, kommer jag inte ens igenom första kapitlet utan att falla i tårar. 2. - Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist. 3. - Mästaren Ma av Willy Kyrklund. [B]Vilken är den bästa svenska romanen som skrivits under de senaste 25 åren?[/B] - Erik Beckmans Katt och sten - den är visserligen en mosebok och ingen roman, men det struntar jag i. [B]Hur värderas bra (svensk) litteratur i dag? Vilka är kriterierna?[/B] - Kriterier för svensk litteratur? Det är alltid svårt att formulera kriterierna för god litteratur. Det blir mest tomma ord om känslomässigt djup och språklig fantasi och originalitet och liknande härligheter. Det finns förstås symptom på kvalitet. Goda böcker är sådana vi inte glömmer, sådana vi hela tiden lockas att referera till och citera, även långt efter det att vi läste dem. [B]Och det här med kanon? Bör kanon inte bytas ut? Det vi har i dag är så fruktansvärt ogångbart om man ser det utifrån ett genusperspektiv eller ur ett post-kolonialt perspektiv?[/B] - Kanon är ingenting man kan rumstera med som när man skyltar om på ett varuhus. Inte ens den mest inflytelserike kritiker kan vara säker på att under en livslång verksamhet, med uppbådande av all sin auktoritet, åstadkomma några tillägg eller strykningar i den listan. Det är svårt att förklara varför vissa böcker får kanonisk status och andra inte. Det beror inte på någon konspiration från överklassens eller professorernas sida eller något liknande, utan det är en process av närmast mystiskt slag. Det visar sig ofta vara helt andra författare och verk än de samtiden trodde på som i efterhand kommer i besittning av denna egendomliga, betvingande makt. Det är också långt färre författare och verk än vi tror som är i verklig mening kanoniska och åtnjuter den i princip gränslösa meningsfullhet som följer med kanonicitet. En kanon är inte en påtvingad läslista och det tjänar ingenting till att tro att man kan "reformera" kanon i enlighet med moraliska eller politiska principer.