[B]När jag fick[/B] tinnitus var jag tvungen att skölja ner 13 valeriana med en flaska vin för att kunna sova en timme om natten. Jag var väldigt ung och obevandrad i den moderna farmakologin. Hade jag känt till zopiklon och stilnoct hade jag säkert svalt en näve åt gången.
Om den första sjukdomstidens nätter var en mardröm var dagarna en enda lång utdragen tvångshandling. Jag stoppade fingrar i öronen för att avskärma min tinnitus från vardagens bakgrundsljud. Jag gjorde det hela tiden. Delvis för att jag ville undersöka om öronsuset mot förmodan hade försvunnit eller ändrat frekvens, delvis för att jag ville bekanta mig med oljudet i min skalle som skulle följa mig resten av livet. Min flickvän sa att jag borde ta ut fingrarna ur öronen eftersom det bara gjorde det hela mycket värre, vilket var sant.
På nätterna tänkte jag på obotlighet och grät. Sen tänkte jag på att jag skulle kunna gråta över det här fram till min dödsbädd och då grät jag ännu mer. Jag hittade ett stödforum på internet där det stod vilka kändisar som hade tinnitus. Ulf Lundell har det och Peter Wahlbeck. Dessutom hittade jag några tips om hur man som drabbad kunde underlätta sin situation. Man skulle undvika alkohol, och köpa ett akvarium och placera det på nattduksbordet. Tydligen skulle ljudet från pumpen ha en rogivande effekt.
Efter tre veckor fick jag en tid hos öron-, näsa- och halskliniken. Jag sa till läkaren att jag har tinnitus. Han sa att alla människor har tinnitus, mer eller mindre. Han tittade i mina örongångar och sa att jag hade en vaxpropp i vänster öra. Jag blev entusia- stisk och tänkte att han kanske var något på spåret. Oljudet i höger öra kunde jag leva med men vänster öra höll på att knäcka mig.
Han fick ut vaxproppen med hjälp av en liten snara. Den såg ut som en missfärgad bärnsten. Sen sa han att min "tinnitus" berodde på att vaxproppen hade stängt ute alla naturliga bakgrundsljud. När jag kom ut ur kliniken höll jag för öronen för att undersöka behandlingens framgång. Det lät fortfarande lika illa.
Jag var 19 år gammal och skulle aldrig mer få uppleva tystnaden.
Håkan Hellström på Mejeriet 2001.
[B]1. Death cab for cutie[/B]
Kulturbolaget, Bergsgatan 18, Malmö 4 februari, 200 kr
Denna Seattlekvartett och deras senaste album Plans är fullkomligt sönderkramade av pressen. Men ingen har nämnt att Ben Gibbard är ett geni enkom för att han sjunger att ljudet från en läckande kran är tröstrikt.
[B]2. Comet gain[/B]
Kulturbolaget, Bergsgatan 18, Malmö 18 februari, 100 kr
2002-års bästa indiepop.
[B]3. Slum village[/B]
Jeriko, Spångatan 38, Malmö 23 februari, 195 kr
Ju fler kockar desto sämre soppa. Slum Village är undantaget som bekräftar regeln. På senaste plattan medverkar bland annat Kanye West och Ol' Dirty Bastard. Välförtjänt stjärnglans åt den finaste smutsiga hiphopen från kreddiga ghetto- och bilstaden Detroit.
[B]4. Bauhaus[/B]
Vega, Enghavevej 40, Köpenhamn 9 februari, 300 dkk
1981-års bästa gothrock.
[B]5. Andreas Johnson[/B]
Mejeriet, Stora Södergatan 64, Lund 9 februari, 220 kr
Andreas Johnson är vacker som en dag och begåvad som en hel vecka. Klassikern Glorious spelas fortfarande i Gevalia-reklamen sex år efter premiärspelningen på NRJ. Tre skivor har Andreas hunnit släppa sen dess, men jag kan inte låta bli att framförallt imponeras av hans förmåga att använda sin kropp som ett instrument och alla fina hattar.Stad:
Kategori:
