Det roligaste jag vet är band som hamnar i fel sammanhang och ställs inför en oförstående publik. När Incest Brothers ersatte ett sjukdomsdrabbat Ebba Grön i Café Apromus källare i början av åttiotalet var de ytterst få som valde att stanna kvar så svårflörtade att inte ens Mongos beslut att spela helnäck fick oss att lystra.
Ännu värre hade det lilla new-wave-bandet Skanstull det när någon bokat in dem i matsalen som obligatorisk eftermiddagsunderhållning för Råsundaskolans högstadieelever i slutet av 70-talet. ”Vill ni höra Skanstull säg Ja”, mässade uppvärmningsakten Duton Adebayo, Sveriges första toastare, och som en man stämde vi upp i ett rungande ”Nej!”.
Industri/tokeribandet ½ kokt i folie i obduktionsrockar på Norra Reals talangjakt, Europes bluesjam med Peps Persson på en svartklubb i Hammarbyhamnen — vi har upplevt fel band på fel plats många gånger, och alltid drabbats av samma njutningsfulla och generande ångest å både bandets och publikens vägnar. Ingen risk att månadens viktigaste liveakter stöter på fel publik dock, det ser de skenande biljettpriserna effektivt till.
1. Arcade Fire
Cirkus, den 23 mars
Eftersom Arcade Fire sålde ut Cirkus på rekordtid ger vi oss mangrant ut på Tradera och Blocket. Får vi ändå inte tag på biljett så plankar vi när 2005 och 2007 års bästa band äntligen besöker Stockholm. Det kommer att bli neurotiskt och mörkt, det kommer att bli intensivt och jublande. Det kan mycket väl komma att bli årets konsert.
2. The Long Blondes
Debaser, den 19 mars
De kommer inte att vara längre än ett paket Stimorol, men Rough Trade-debutalbumet från i höstas var så överfyllt av fruktsmakande hits att The Long Blondes borde erövrat samtliga platser på Trackslistan. Kvinnlig sångerska i gitarrbaserat popband brukar leda till slentrianjämförelser med Blondie, och för en gångs skull finns det fog för sådant snack.
3. Dolly Parton
Globen, den 16 mars
En legend kommer till stan, och vi känner folk som köade i dagar för att få sitta i skuggan av Dolly Partons hylla. 70-talshits blandat med senare års seriösare bluegrassambitioner tvingar oss alla till Globen, och förortens kofösare lär inte hitta många likheter med de country-conventions de brukar frekventera på Lida friluftsområde.
4. Snoop Dogg & P Diddy
Globen, den 11 mars
Snoops Hultsfredsspelning härom året delade oss i två läger. Några som höll ut trots sjuka förseningar och sjukare pornogangsta-filmer talade i tungor efteråt, medan andra suckade om divalater, föredettingar och konsumtionssamhällets yttersta offer. Tillsammans med P Diddy lär fokus än mer ligga på bling och det kompletterande könet, och på VIP-hyllan blir vakternas främsta uppgift att övervaka efterlevnaden av förbudet mot champagne-sprutande.
5. Brett Anderson
Debaser Medis, den 21 mars
Att vår webredaktör missade Brett Andersons spelning med The Tears på Hultsfredsfestivalen, eftersom Brett stal hans spelschema, var ingen större förlust. På egen hand är Bretts musik inte lika bombastisk som i Suede, och det får oss att hoppas på ett mindre Tomas Ledin-forcerat utspel än det vi tvingats vänja oss vid. Och kanske en och annan publikflört som Animal Nitrate.
Ännu värre hade det lilla new-wave-bandet Skanstull det när någon bokat in dem i matsalen som obligatorisk eftermiddagsunderhållning för Råsundaskolans högstadieelever i slutet av 70-talet. ”Vill ni höra Skanstull säg Ja”, mässade uppvärmningsakten Duton Adebayo, Sveriges första toastare, och som en man stämde vi upp i ett rungande ”Nej!”.
Industri/tokeribandet ½ kokt i folie i obduktionsrockar på Norra Reals talangjakt, Europes bluesjam med Peps Persson på en svartklubb i Hammarbyhamnen — vi har upplevt fel band på fel plats många gånger, och alltid drabbats av samma njutningsfulla och generande ångest å både bandets och publikens vägnar. Ingen risk att månadens viktigaste liveakter stöter på fel publik dock, det ser de skenande biljettpriserna effektivt till.
1. Arcade Fire
Cirkus, den 23 mars
Eftersom Arcade Fire sålde ut Cirkus på rekordtid ger vi oss mangrant ut på Tradera och Blocket. Får vi ändå inte tag på biljett så plankar vi när 2005 och 2007 års bästa band äntligen besöker Stockholm. Det kommer att bli neurotiskt och mörkt, det kommer att bli intensivt och jublande. Det kan mycket väl komma att bli årets konsert.
2. The Long Blondes
Debaser, den 19 mars
De kommer inte att vara längre än ett paket Stimorol, men Rough Trade-debutalbumet från i höstas var så överfyllt av fruktsmakande hits att The Long Blondes borde erövrat samtliga platser på Trackslistan. Kvinnlig sångerska i gitarrbaserat popband brukar leda till slentrianjämförelser med Blondie, och för en gångs skull finns det fog för sådant snack.
3. Dolly Parton
Globen, den 16 mars
En legend kommer till stan, och vi känner folk som köade i dagar för att få sitta i skuggan av Dolly Partons hylla. 70-talshits blandat med senare års seriösare bluegrassambitioner tvingar oss alla till Globen, och förortens kofösare lär inte hitta många likheter med de country-conventions de brukar frekventera på Lida friluftsområde.
4. Snoop Dogg & P Diddy
Globen, den 11 mars
Snoops Hultsfredsspelning härom året delade oss i två läger. Några som höll ut trots sjuka förseningar och sjukare pornogangsta-filmer talade i tungor efteråt, medan andra suckade om divalater, föredettingar och konsumtionssamhällets yttersta offer. Tillsammans med P Diddy lär fokus än mer ligga på bling och det kompletterande könet, och på VIP-hyllan blir vakternas främsta uppgift att övervaka efterlevnaden av förbudet mot champagne-sprutande.
5. Brett Anderson
Debaser Medis, den 21 mars
Att vår webredaktör missade Brett Andersons spelning med The Tears på Hultsfredsfestivalen, eftersom Brett stal hans spelschema, var ingen större förlust. På egen hand är Bretts musik inte lika bombastisk som i Suede, och det får oss att hoppas på ett mindre Tomas Ledin-forcerat utspel än det vi tvingats vänja oss vid. Och kanske en och annan publikflört som Animal Nitrate.
Stad:
Kategori:
