Vi pratade med pophoppet Augustine som precis släppt sin andra singel A Scent of Lily.
Det går bra för Augustine just nu, som med sin debutsingel Luzon klättrade upp på listor och i dagsläget har över två hundra tusen streams på Spotify. Från och med den 12 april går det även att lyssna på hans uppföljare A Scent of Lily som fortsätter på de drömska, soliga noterna. Senare i år släpper han debut-EP, och vi frågade honom om den nystartade karriären och hur det känns.
Hej Augustine! Det gick ju riktigt bra för din debutsingel Luzon, hur känns det?
– Hej! Det känns fantastiskt kul, över all förväntan på alla plan egentligen. Nervöst också. Nu har jag gett mig in på det här, ingen återvändo liksom.
Nu släpps din uppföljare A Scent of Lily, berätta om vad den låten handlar om.
– A Scent of Lily kom till när jag hade flyttat hemifrån för första gången, för snart tre år sedan. Jag satt i en liten lägenhet i Örnsköldsvik och kände mig lite sådär vilse och ensam och längtade nog bara väldigt mycket efter någon. Så det blev någon slags historia om att bli förälskad. För det har ju ingen gjort en låt om innan! Texten handlar om ett kort ögonblick när du blir riktigt pangkär, och du kan inte riktigt avgöra om det känns bra eller bara jobbigt.
Musikmässigt har du en väldigt eskapistisk och flytande känsla, var hämtar du din inspiration ifrån?
– Jo men det är just såna där filmiska artister och band jag tycker mycket om! Typ Lana Del Rey, Lykke Li. The National. När det är svävande och mycket fokus på texter och teman. Helst ganska deppigt.
A Scent of Lily är sista singeln innan det vankas debut-EP från dig, hur låter den?
– Så är det! EPn låter lite som en blandning mellan A Scent of Lily och Luzon. De andra låtarnas ljudbilder är lite större än Luzons. Mycket synthar och beatbaserat. Lite mer fullröst här och där också, istället för detta mumlande och falsett.
Kommer man kunna se dig uppträda inom en snar framtid?
– Ja! 12 juni på Lydmar i Stockholm bland annat!
