Traditionsenligt har vi samlat filmtips inför årets upplaga av Sveriges största festival för dokumentära uttryck.
De festivalarrangörer runt om i Sverige som planerat evenemang efter den 9 februari drar just nu en gemensam suck av lättnad. Bland de lyckliga finns Tempo Dokumentärfilmfestival som pågår mellan den 7 och 13 mars. Nöjesguiden passade i dagarna på att ta pulsen på festivealteamet och bad Ulrika Bandeira, programchef, och Cecilia Björk, dokumentärfilmare tillika en av redaktörerna för Tempos internationella program, om deras bästa tips.
Hur blir det nu: gör ni en fysisk, digital eller hybridfestival i år?
– Vi kommer att göra en hybridfestival. Vi kommer att visa film på en massa biografer runt om i Stockholm: Victoria på Söder, Zita på Östermalm, Bristol i Sundbyberg, Reflexen i Kärrtorp och Aspen i Aspudden för att nämna några. Men sedan visar vi också våra filmer digitalt över hela landet på Draken Film.
Vad är det för fokus för festivalen i år?
– Årets fokus blir göra skillnad och vi kommer visa filmer som skildrar människor som på olika sätt försöker göra sin omgivning bättre – i stort som smått! Vi kommer också ha flera seminarier som knyter an till fokuset, bland annat ett panelsamtal om att vara filmarbetare i Belarus.
Cecilias tre festivalmåsten:
Children of the Mist av Diem Ha Le. Vietnam, 2021
Den här makalösa filmen följer Di som är 12 år och bor i en bergsby i norra Vietnam, där flickorna traditionellt blir gifta väldigt tidigt. Ofta genom så kallad brudkidnappning, där flickan helt enkelt blir bortrövad av den som vill gifta sig med henne, och sedan förhandlar familjerna om en överenskommelse. Plötsligt blir det som förut varit barnsliga lekar en realitet för Di, men Di sätter sig på tvären. Helt tagen av den här filmen som har några av de mest hjärtskärande scener jag sett, men som samtidigt är både rolig och vacker. Ett mästerverk.
There Will Be No More Night av Éléonore Weber. Frankrike, 2020
Titeln anspelar på de värmekameror som militären använder och som gjort mörkret obrukbart som gömställe. Filmen är baserad på videoinspelningar från amerikanska och franska förband i bland annat Afghanistan, Irak och Syrien. Dessa oskarpa bilder ligger till grund för beslut på liv och död. Men vad är egentligen en observation och vad är en tolkning? Och i takt med att tekniken blir bättre, blir vi då bättre på att ta korrekta beslut? En våldsam och omskakande inblick i en central aspekt av modern krigsföring, och en fallstudie i bilders ibland mycket konkreta makt.
Ascension av Jessica Kingdon. USA, 2021
En färgsprakande skildring av den kinesiska drömmen, där allt går att köpa och allt går att massproducera. Med mycket humor och en skarp blick tar Jessica Kingdon med oss på en odyssé genom det samtida Kina. Från rekryterare som utlovar möjlighet att sitta ner på jobbet, till elitens charmkurser där man får träna på att vinka. Från enorma vattenland där tusentals studenter i matchande badringar firar att skolan är slut, till fabriken där kvinnor mycket noggrant målar de sista detaljerna på de lyxiga, specialbeställda sexdockorna (en har alv-öron). Ascension har vunnit en massa priser och det är lätt att förstå varför. Se den!
Ulrikas tre festivalmåsten:
Luchadoras av Paola Calvo och Patrick Jasim. Mexiko, 2021
Luchadoras är en film om kvinnliga lucha libre-fighters som bor i Ciudad Juárez, en plats präglad av polisens och drogkartellernas våldsamma sammandrabbningar men också av den höga förekomsten av våld mot kvinnor. I filmen möter vi Lady Candy, Baby Star och Mini Serenita, och får följa med dem när de slåss i ringen, håller självförsvarskurser för kvinnor, provar ut nya coola masker och i deras vardagsliv. Det är en hoppingivande, kul och färgsprakande film!
Dear Dancer av Marcus Lindeen. Sverige, 2021
Något jag verkligen längtar efter är att se dans på bioduken. Och här kommer det bli både dansfilm och samtal! Dear Dancer är en kortfilm av Marcus Lindeen. Filmen bygger på verket Horse av den legendariska koreografen Deborah Hay som skulle ha uruppförts av danskompaniet Cullberg sommaren 2020. Pandemin satte dock stopp för detta just då, men istället kan vi nu se kortfilmen av Lindeen. En kulturupplevelse att längta till!
Boll av Salad Hilowle. Sverige, 2021
Kortfilmen Boll är som att se en fotbollsmatch utan att se själva matchen. Istället fokuserar den på allt det som händer runt omkring: domare som blåser av, supportar som hejar, pressfotografer som ställer in objektiv. Salad Hilowle har tidigare gjort bland annat de poetiska kortfilmerna Brev till Sverige och Waryaa. Här är han tillbaka med en humoristisk betraktelse över vår kulturs besatthet kring en liten boll.
Tempo dokumentärfilmfestival pågår mellan den 7 och 13 mars. Programmet hittar du här.
