Självförverkligandet vet inga gränser i Ulf Kristerssons Sverige.
Rejält fetlagd efter den sjukaste (som i inte frisk) julen beslutar jag mig för att rawdogga januari. Den skenande övervikten måste, måste motas i grind. Så det blir 31 dagar utan alkohol, det blir det. Det är såklart en usel idé. Enda gången det är fördelaktigt att vara nykter är när man framför ett motordrivet fordon eller heter Olle Palmlöf eller kombinerar de två. Men nu är januari inte ett fordon utan helvetet på jorden. Alkohol är väl egentligen det enda sättet att överleva den här perioden, om jag ska vara ärlig. Men det ska jag inte.
Istället tittar jag på Sveriges mästerkock. Tina Nordström är ny jurymedlem. I de två första avsnittet talar hon bara i innuendos. Det är hmmm... ganska påfrestande. När jag har skrivit färdigt det här ska jag anmäla TV4 till granskningsnämnden för att de inte triggervarnade. Men det är inte därför vi är här, nej, vi är här på grund av Amos Friedman. Amos Friedman är 27 år gammal. Till skillnad från alla andra 27-åringar i hela Sverige, och alla andra som söker till Sveriges mästerkock för den delen, befinner sig Amos Friedman på den absoluta toppen av sin karriär. Ity Amos Friedman är Moderaternas presschef. Det är verkligen inte illa för en 27-åring från Värmland! Ett år efter att han började på Moderaternas pressavdelning avancerade han till presschef och tillträdde med orden:
– Varje dag ska jag jobba för att vinna förtroende för moderata idéer och för att Sverige ska ha Ulf Kristersson som statsminister även efter valet 2026.
Ok, Amos Friedman men varför i hela helvete söker du till Sveriges mästerkock då, undrar jag för mig själv med ett raseri som endast självpåtagen nykterhet i januari kan generera. Missförstå mig fel, jag älskar Sveriges mästerkock men det är ett b-a-r-n-program som man tittar på för att bedöva livsledan och alltid – ALLTID – skrattar åt. Aldrig med. Det är inte ett respektabelt sammanhang för en människa med ett riktigt jobb att befinna sig i, vilket jobbet som presschef för Sveriges ledande politiska parti ju är. Man skulle väl till och med kunna påstå att det är ett av de mest riktiga jobb en person kan ha i det här landet? Ett jobb som är så komplext och viktigt att personen som innehar det ska, bör och måste viga all sin vakna tid åt det. Och att det sedermera är av yttersta vikt att personen som innehar det värnar om sin värdighet och integritet och är begåvad med den sortens pondus som behövs för att kunna hantera blodtörstiga journalisterna och konspirerande kollegor. Eller?
Sedan slår det mig med full kraft. Dumma, dumma, dumma mig! Jag är verkligen dum. Att jag ens kan knyta mina egna skor är inget annat än ett mirakel. Någon borde komma och ta mina barn ifrån mig. De ska inte behöva växa upp med en så pass svagbegåvad pappa. Vi lever ju inte längre i den riktiga världen! Vi lever i en värld där ingenting spelar någon roll. Det finns ingen skam, ingen värdighet och alla är fria att gör vad de vill oavsett om det är passande eller anständigt. I en sådan värld hade det hade varit konstigare om Moderaternas presschef, Amos Friedman, INTE sökte Sveriges mästerkock.
Går man baklänges i insiktens fotspår så finner man att Amos Friedman har en mäktig möjliggörare i ryggen. Anledningen till att Amos Friedman ens kan stå framför Mästerkock-juryn och svettas framför ett ”kaxigt uppskuret” ankbröst på en måndag klockan 11.17 är för att han gått in till sin chef, Ulf Kristersson, Sveriges statsminister, och bett om ledigt. Ulf Kristersson har då, istället för att avskeda honom på plats och kallat honom för en uppmärksamhetssökande barnunge, beviljat förfrågan. Som tur är behöver jag inte vara en fluga på väggen för jag att veta vad Ulf sa till Amos Friedman.
Ord för ord:
– KBK! Jag har ändå ingen aning om vad vi håller på med här, så givetvis ska du ska ta chansen att förverkliga dig själv på bästa sändningstid och försumma ditt jobb i jakt på att bli ännu en influencer som står hemma och lagar halväcklig mat efter recept som du i din tur snott från en annan influencer som lagar halväcklig mat medan ni står framåtlutade och smilar mot kameran med armbågarna på diskbänken, tuggar, himlar med ögonen, blundar och nickar självbelåtet som om åt ni av gudarnas ambrosia. Det finns absolut inte tillräckligt många såna klipp i världen! Lägg gärna på en rapp voice over också! Lycka till min son (Här har Ulf blivit så uppeldad av sin egen röst och generositet att han glömmer bort att Amos Friedman bara är en utbytbar undersåte som han inte känner eller ens vet vad han heter – Samos Lidman?? – och att deras relation absolut inte är av sådan natur att han kan kalla honom ”son”. Amos Friedman i sin tur tycker att det är märkligt att Ulf kallar honom ”son” eftersom han är ganska säker på att Ulf inte vet vad han heter. Men Amos Friedman väljer att ingenting säga. Han vill inte riskera att Ulf ändrar sig angående ledigheten)!
Garcon? Garcon? Hej, skulle jag kunna få en boulevardier. Tack. Vänta! En öl också. Tack. Förresten, jag kan även ta en sexa rumstempererad vodka medan du blandar drinken och häller upp ölen. Tack.
