Jonas Hassen Khemiris hyllade roman Allt jag inte minns är aktuell som miniserie på SVT. Vi har pratat minnen och sorg med regissören och en av huvudrollsinnehavarna.
Samuel kör in i ett träd och dör omedelbart. Kvar finns bara minnen, utspridda som fragment hos dem som en gång kände honom. Om någon verkligen gjorde det. Jonas Hassen Khemiris roman Allt jag inte minns belönades 2015 med Augustpriset och har nu blivit miniserie. Vi har träffat regissören Beata Gårdeler och Pablo Lieva Wenger som spelar en av huvudrollerna.
Berätta om serien.
Beata: När jag läste boken för första gången visste jag att jag ville göra något av den. Det här är en universell historia om att förlora någon man älskar och hur olika människor minns den personen på olika sätt. Under det ligger flera lager, som andra generationens invandrare, flyktingproblematik och klasskillnader.
Vad har ni för relation till romanen?
Pablo: Jag har jobbat med Jonas flera gånger och med många olika texter. Bland annat pjäserna Jag ringer mina bröder och Ungefär lika med. Den här boken fick vi som premiärpresent inför Ungefär lika med. När jag senare hörde att boken skulle filmatiseras blev jag skitpeppad. Jag ville verkligen vara med.
Hur inblandad har Jonas varit?
Beata: Han har läst manus och så men tog ett tidigt beslut att han inte skulle vara för inblandad. Han vill att tv-serien ska ha en egen form, på samma sätt som en text kan tolkas som pjäs på hur många sätt som helst. Jag har försökt behålla själen från boken, men har också behövt göra om en del saker för att passa en filmliknande dramaturgi.
Pablo: Han litar på de konstnärerna som ska ta över hans verk. På det sättet är han generös och vill att vi gör vad vi vill göra.
Hur har ni justerat romanens dramaturgi för att passa en tre avsnitt lång miniserie?
Beata: Det som gör att den här berättelsen funkar som tv-serie är att det finns tre stora huvudkaraktärer. Utöver det lade vi till den här mamman som ska söka efter svar om hur hennes son Samuel har dött. Hade vi gjort en vanlig spelfilm så hade vi inte kunnat fördjupa oss i alla karaktärer, men med mer tid har vi möjlighet att balansera det.
Miniserien Allt jag inte minns är en subjektiv historia färgad som skildras genom tre linser: mamman som söker efter sanningen om vad som hände sonen Samuel, advokaten Laide tillika Samuels flickvän som plågas av dåligt samvete och smågangstern Vandad som försöker komma underfund med sin vänskap.
Pablo, kan du berätta lite om din karaktär? Vandad.
Pablo: Fast jag inte alls såg ut så som Vandad beskrivs i boken var jag riktigt peppad på den här rollen, I boken är han storvuxen och skitkrallig, jämfört med det är jag ganska kort och liten. Hur fan ska det här gå, tänkte jag. Men när de ringde och sa att jag hade fått rollen kände jag ”nu jävlar!”.
Hur gjorde du för att hitta din tolkning av honom?
Pablo: Vi jobbade mycket med rollbesättningen och där fick jag spela mot väldigt många. Det hjälpte mig att hitta den Vandad jag ville spela. Jag tänkte mig Vandad som en tickande bomb, det finns så mycket i honom som aldrig får komma ut. Sedan var det något som hände när jag fick testa kläderna som Vandad hade på sig. Jag kände direkt hur min kropp förändrades, jag sjönk ihop och fick en helt annan gångstil. Det blev väldigt fysiskt.
Vad hoppas ni att tittarna tar med sig efter att ha sett Allt jag inte minns?
Pablo: Att de tycker att det är bra eller dåligt spelar ingen roll för mig. Min förhoppning är att de känner något och tänker något. Mer än så kan man inte begära.
Allt jag inte minns har premiär på SVT den 8 september.
