Nöjesguidens Josefin Lindberg har tillbringat 48 timmar på Coachella Music & Arts Festival i Kaliforniens torraste öken.Nöjesguidens Josefin Lindberg har tillbringat 48 timmar på Coachella Music & Arts Festival i Kaliforniens torraste öken. Festivalen är mest känd för sina löjligt bra lineups som drar världsstjärnor och runt 200 000 festivalbesökare från hela världen. Tillsammans förkovrar de sig under en helg i april i 40-gradig hetta med konst, musik och vattenkrig.
Historien kring Coachella började 1993 när Pearl Jam sökte en alternativ arena där bandet kunde ha billiga spelningar. Valet föll på The Empire Polo Field mitt i öknen – känt för att vara den varmaste platsen i hela Nordamerika. När vi kör in på parkeringen till festivalen slår det oss att det är helt bisarrt att Coachella är en av få festivaler i USA som kör "Europa-style", det vill säga att man campar på plats. Är det någonstans man inte ska campa är det väl på ett ställe med 30 graders temperaturskillnad mellan natt och dag?
Vad är Coachella Music & Arts?
Coachella är Nordamerikas största musikfestival som hålls på The Empire Polo Field i öknen, två timmar utanför Los Angeles, i slutet av april varje år. Med fem scener är festivalen mest känd för sin förmåga att återförena band. Jane's Addiction, Pixies, Iggy & Stooges, Jesus and Mary Chain och Rage Against The Machine har alla slutit förbund här. För den konstintresserade finns också en mängd enorma konstverk på festivalområdet.
Topp tre Coachella 2009
Förutom Franz Ferdinand, Anthony and the Johnsons, Morrissey, The Cure, Okkervil River, Band of Horses, M.I.A, Public Enemy, Beirut och Leonard Cohen gjorde mindre etablerade band riktigt bra spelningar:
1. The Presets
från Australien är nya Cut Copy och gjorde en fantastiskt ösig spelning på festivalen. Håll koll
på när de kommer till Sverige på myspace.com/thepresets
2. Ghostland
Observatory från Texas spelar elektronisk indie och lyfte publiken med pumpande stroboskop och ös. Kolla myspace.com/ghostlandobservatory
3. Blitzen Trapper
från Portland ligger på samma bolag som Fleet Foxes och de har gjort flera USA-turnéer ihop. Innan Fleet Foxes slog igenom spelade de som förband åt Blitzen Trapper. Myspace.com/blitzentrapper
Fredag
Klockan är 12 på dagen när jag och mitt festivalsällskap Evelina går genom säkerhetskontrollen för att komma in på campingen. Vi har preppat våra vattenflaskor med vodka. Det är en alkoholfri camping, en regel som vi inte håller oss till. När vakten ser vårt sexpack med vatten tittar han skeptiskt på oss och öppnar den enda av sex vattenflaskor som faktiskt innehåller vatten. Han luktar på det och nickar. Välkomna in. Tack då.
Det är dags att sätta upp tältet vi har köpt. Det saknas förstås tältpinnar men vi försöker vara happy campers åtminstone en kvart till. Vi tappar tålamodet när vi märker att liggunderlagen visar sig vara sittunderlag. Vi tränger ner oss mellan tälten där det bildats skugga och funderar på den här grejen med camping. Hur tänkte vi? Det är så sjukt varmt.
Klockan 14.00 kommer vi efter oorganiserat köande in på festivalområdet och letar upp pressområdet för att fylla på våra vattenflaskor som, till skillnad från vid camping-entrén, tömdes vid ingången. Coachella har lika många regler som undantag. Man får inte ta med sig vatten in på området, men att röka gräs är helt okej. Vi förvånas inte över att årets trendigaste festivalkostym består av tangas och tubsockar med tillhörande magväska. Mycket praktiskt.
I pressområdet finns det fläktar som sprutar ut vatten, soffor i skuggan, ett tält som delar ut gratis tobak, massa paparazzis och toaletter med stengolv och konst på väggarna. Ölen kostar åtta dollar för 33 cl. Lika dyrt som på Hultsfred.
Klockan 21.00 spelar Morrissey på den stora scenen. Vi behöver inte lämna pressområdet eller våra fläktar för att se honom döma ut köttätare från scen. Eftersom Coachella är en återföreningarnas festival hoppas jag under hela konserten på det envisa ryktet om en The Smiths-återförening. Ryktet visar sig vara falskt.
En timme senare är det Paul McCartneys tur att bjuda på ett så kallat musikmedley som hade fått valfri PRO-förening att gå ner i spagat av glädje. Det är spex och det är fyrverkerier. Det är Hey Jude och Yesterday. En del gråter av glädje, andra av frustration. När ska han gå av scenen?
Kvällen avslutas med vodka för att döva kylan. Vi somnar vid 04.00 men vaknar av köldpanik en stund senare. Det är typ sju grader och jag måste kissa. Tappar såklart greppet om var vårt tält ligger på väg till toaletterna, och innan jag har hunnit hitta tillbaka har solen gått upp. Jag är nyktrare och lite melankolisk. Alla är så tysta, ingen skriker eller spyr. Det ligger snö på bergskedjorna i horisonten.
Lördag
Lördagen avlöper i ett dagen-efter-tempo. Jag gör intervjuer och träffar Band Of Horses nya gitarrist som heter Ludwig Böss och är från Malmö. Jag sätter i halsen och tar i hand. Ludwig skojar om lösskägg och flanellskjortor och vi drar lite hästskämt. Han ska spela på Carnegie Hall med bandet. Jag imponeras och tycker att världen är rätt liten nu när Malmö har kommit till Coachella.
Lördag kväll är efterfesternas kväll. Hela Hollywood flyger runt på pressområdet. Jag ser Reese Witherspoon hoppa festivalhopp över gräset med Jake Gyllenhaal och Kirsten Dunst gömma sig för paparazzis. Paris Hilton är också här, Peaches Geldof, Jeremy Scott och Chloë Sevigny med. Det snackas om två efterfester. Frank Sinatras sonson har fest i Palm Springs. Det är också fest i en flyghangar i närheten. Båda festerna är så kallade alla-är-där-fester. Alla utom vi. Vi hamnar på parkeringen, i en bilkö för att ta oss vidare mot festerna. När kön börjar lätta är klockan redan morgon. Min andra soluppgång på Coachella är lika vacker som den första, och innan jag somnar funderar jag kändislogistik – kanske artisterna flögs med helikopter till efterfesterna för att slippa bilköerna?
Söndag
Söndag morgon och klockan är 08.00. Jag vaknar svettig med fyra tröjor på mig. Jag vill ha vatten. Det är bara sprit kvar i flaskorna. Jag tömmer en halv liter vodka i gräset och går för att fylla på vatten. När jag kommer fram har de börjat ta betalt för vatten, tio dollar per påfyllning. Kapitalismen står i full blom på det stekheta slagfältet.
Inne på området spelar Okkervil River och Lykke Li på varsin scen. 40 graders värme är nästan lika förödande för en bra konsert som hällregn på Hultsfred. Men det finns ju egentligen inget dåligt väder utan bara dåliga kläder, det bekräftas av en naken trollkarl längre bort på gräsmattan. Han är omringad av poliser som försöker få på honom kläderna. De blir mer och mer missnöjda med situationen och tappar snart tålamodet. Den nakna mannen på gräset får spasmer i kroppen av polisens elpistoler.
Klockan är snart 01.00 och det är kallt igen. The Cure är årets sista akt på festivalen. De har dragit 45 minuter över utsatt tid och för varje minut får de böta 1 000 dollar. The Cure bryr sig inte men Coachella-ledningen har fått nog och drar ut pluggen till förstärkaren mitt i Boy’s Don’t Cry. The Cure fortsätter spela ändå. Hela festivalen rusar mot scenen för att uppleva revolten.
Jag deltar inte i upproret utan upptäcker istället att Courtney Love står bredvid mig. Hon ser inte ut som 45 år utan som 17. Sanslöst vacker med långklänning och handskar. Hon tar en ung tjej i handen och springer barfota över gräset under fullmånen och joinar The Cure-allsången. En känsla av dekadens i sin renaste form uppfyller mig.
På väg tillbaka till campingen går vi genom trailerparkeringen där artisterna förkovrat sig under hela festivalen. Public Enemy, Anthony and the Johnsons, Yeah Yeah Yeahs, Okkervil River och The Cure. Namnskyltarna på husvagnarna talar sitt tydliga språk, men nu är musikeliten borta, alla har åkt hem. Dekadensen är verkligen ett faktum, det är över nu. Jag lånar toaletten i Lykke Lis trailer. Den är utsmyckad med blommor och klistermärken på spegeln. Senare på natten åker vi golfbil tillbaka till campingen. Det är så sjukt kallt. Vi kan inte stanna här. Vi kör till Palm Springs och tar in på hotell. Sover i en säng med täcken och kudde, dricker öl ur minibaren och funderar på att mina misstankar blev bekräftade. Sol, festival, pool och morgonrock kommer för alltid att vinna över gummistövlar och lera.
Ben Bridwell och Ludwig Böss i Band of Horses.
Coachella-tips
● Boka hotell i god tid om du inte är sugen på ökencamping.
● En ylletröja är lika viktigt på natten som hatt på dagen.
● Se till att skaffa dig ett spelschema med penna och ett planeringssinne, eller inställningen ”lyckas vi se något band är vi nöjda”. Alla spelar nämligen samtidigt.
Ben Bridwell, sångare i Band Of Horses:
–På Emmabodafestivalen för några år sedan låg jag på marken. Då blev jag trampad i huvudet av en som gick förbi och när jag reste mig upp fick jag hans knä i ansiktet. Så ligga ner på marken är nog allmänt dumt.
Neil i Los Campesinos!:
–Undvik solen, jag fick lila solskador när vi spelade på festivalen South by Southwest tidigare i år. Stressa inte runt på området utan ta det lugnt och drick mer vatten än öl.
