48 timmar Bangkok

[B]-- Hello sir.[/B] Hotellets (1) vakt säger hej. Han tycker att det är kul att säga hej på engelska. Han är stolt över sitt jobb. Som vakt. Han ler. Han är helt overklig. Jag undrar om han är en riktig person. Eller bara en vakt, som är glad över att vara vakt. Om han har tillgång till samma känslospektrum som riktiga människor. Eller om han alltjämt är glad. Över att vara vakt. Och att kunna säga hej på engelska. -- Morsningkorsning, säger jag vänligt nickande, innan jag letar rätt på mitt tämligen spartanska hotellrum vars utsmyckning till mestadels utgörs av ett antal arga skyltar med överkryssade cigaretter. Jetlag och flygplanssprit gör knäppa grejer med ens huvud. Men så mycket förstår jag att det var en dum idé att inte boka ett hotell innan jag satte mig på planet. Det enda hotell jag tidigare bott på i Bangkok är Narai (2), på Siam Road, och det var dit jag bad flygplatsens så kallade limousinservice köra mig. Då det visade sig vara fullbokat har jag släpat min packning några kvarter upp längs gatan, genom den av avgaser, fukt och stanker näst intill mättade luften, tills jag nästan storknat och checkat in på första bästa ställe. Förutom de ilskna skyltarna finns på rummet en blyertspenna (Jag hatar dem. Det här med att skriva med kol är ett fenomen som borde försvunnit strax efter att den sista droskan togs ur reguljär trafik.) och en flaska med någon oidentifierbar sprit, som jag -- just för att den är oidentifierbar -- gissar är Meh Kong, Thailands friskt vågade försök till whiskey. Det enda som kan rädda mitt humör nu är en flaska champagne och väldigt många cigaretter. Jag har visserligen slutat röka, men herregud, på den här gatan känns cigg som rena hälsokosten. Cigaretter har filter, och varje halsbloss skulle förlänga min livslängd med en vecka, jämfört med om jag hade inandats den genompyrda luften ofiltrerad. Jag ringer receptionen. -- I'd like to order a bottle of champagne to my room, please. -- You need a parking lot , sir? -- No, thank you. Chaaaam. Paaaagne. Please. Wine. Bubbles. To my room, please. -- (något obegripligt på thai, och ytterligare något om parking lot) Någon annan tar luren. -- Can I help you, sir? -- Yes, could you send a bottle of champagne to my room, please? -- No champagne at hotel, sir. -- What about beer then? -- We have beer, sir. Jag beställer och efter en stund knackar en dam på med min beställning. Jag ger henne oproportionerligt mycket i dricks, hoppas på det bästa, och frågar om jag, snälla snälla, får röka på rummet. -- Of course, sir, svarar hon, som om det var den dummaste frågan i Asien och pekar på ett askfat som faktiskt står på ett litet bord, medan jag tar fram min luta och sjunger en liten lovsång till korruption i mikroskala. Efter en tupplur tar jag en taxi ned mot floden. (3) -- Don't listen to the hotel staff, säger taxichauffören. They say you should only go with hotel drivers. They say I'm criminal. But I will not shoot you. Tackar och bugar. När vi passerar gamla glittrande tempel, futuristiska ofärdiga byggnader, slumområden, horkvarter, munkar i orange klädnad, så påminns jag om varför jag gillar den här stan. Jag har bara varit i Bangkok två gånger tidigare, bägge gånger som transfer till Bali. Men varje gång har det slagit mig att det är så skitigt och prydligt, så anständigt och obscent, så traditionsbundet och liberalt. Inkonsekvens är det bästa jag vet och Bangkok är självmotsägelsernas högborg. Och med risk för att låta etnoromantisk så gillar jag thailändare lite mer än andra människor. Har man minsta anlag för cynism uppfattar man förmodligen den vänliga och artiga attityden som påtvingad, eller kanske inställsam, men jag bryr mig inte om vilket uppsåt folk kan tänkas ha så länge de är just vänliga och artiga och inte skjuter en. -- Not many Europeans here. Jag sitter i en hotellbar (4), i en helt annan del av stan, och allt var fantastiskt tills den där kommentaren föll. Bara asiatiska affärsmän omkring mig. Dålig jazz på scenen. En löskokt hamburgare på min tallrik. Min servitris står och berättar om sin uppväxt, jag är säker på att jag är med i en film, och jag älskade det, tills den där kommentaren föll. -- Uh, no, säger jag till den ensamme vite mannen med ingvarcarlssonsk brytning, några bord bort. -- Where are you from? -- Sweden, svarar jag med ännu mer ingvarcarlssonsk brytning, för att liksom äkthetsmärka min replik. -- Svensk! Men hejdö! Kom över hit vetja! Han vinkar mig emot sig, som något slags trafikpolis. Och det är omöjligt att ignorera honom utan att verka gräsligt ouppfostrad. Något stel i kroppen går jag fram till hans bord. -- Ja heter Sigge. Okej, det här är första och kanske enda gången jag träffar någon som heter Sigge, tänker jag. En del människor testar LSD "för att någon gång i livet måste man ha gjort det". Nu pratar jag med någon som heter Sigge, av samma anledning. -- Det är nästan bara koreaner här, fortsätter han. Sigge är väl någonstans mellan 50 och 100 år skulle jag gissa, har varit någon annanstans i Thailand, jag förstår inte riktigt var, men nu är han på väg hem, en aning besviken. För en tid sedan lämnade hans fru honom, och en av Sigges arbetskamrater har gift sig med en thailändska, och hon hade en "ledig" syster, som kanske kunde vara något för Sigge. -- Tjejera här asså. Man kan jö inte lita på dem. Den här söstern, jag fick betala allt för henne, men hon skulle ha separat hotellrum och på nättera va hon ute och rände. Enterainment manager sa hon att hon va. Va ä de va? Även om det fanns något nostalgiskt (när jag var liten smakade all mat i utlandet äckelpäckel) över den löskokta hamburgare jag serverats förmådde jag inte peta i mig den, utan jag och Sigge bestämmer oss för att gå på en koreansk restaurang (5) längre bort på gatan. Menyn är på thai, eller kanske koreanska, vad vet jag, men jag försöker mig, aningen berusad på en beställning. -- Fish, säger jag kort och gott. -- Ah, fish! Yes yes. But fish spicy spicy spicy. -- Spicy is okay. Och tillsammans med den hetaste av kimchi kommer en puttrande firre, som är ännu starkare, ja förmodligen det mest brännande jag ätit. Jag beställer in öl efter öl för att försöka släcka den majbrasa jag förvarar i min mun. Dess enda verkan är förstås att jag blir fullare. När vi är mätta tänker Sigge att vi ju kan gå vidare. Och visst, det låter som en bra idé. På en stor fristående byggnad står något om bar och karaoke så vi går in. Vi går upp en trappa och jag beställer ytterligare en öl i bar, medan Sigge ser sig omkring. När jag går för att leta upp honom ser jag att ena väggen är av glas. Bakom den sitter en massa... horor! Sigge är skräckslagen. -- Men herre min skapare, dähär ä ju en bordell, vi måste ut härifrån! säger han och jag hinner knappt efter honom när han rusar ned mot utgången. -- You looking for sex in Bangkok? frågar taxichauffören. Är jag fet eller? tänker jag. Jag är ingen facklig tjänsteman från Metall i Trollhättan, idiot. -- No, are you? kontrar jag lite tamt med. Jag har till och med svettats runt i långärmad skjorta för att inte förväxlas med brittiska medelålders grobianer till horkarlar och amerikanska fyllon med löjlig hållning och alltför väl tilltagna gymstjärtar. Men när jag ser hur nervöst han ler och förstår att det på något vis ändå var en vänlig och troligtvis vanlig fråga, inte alls menat som en förolämpning så korrigerar jag mig. -- No, thank you, I have a wife. Chaffisen blir alldeles till sig i trasorna, drar fram sin plånbok och visar stolt upp bilder på fru och barn. -- Are you born in Bangkok? -- uh uh? Han rodnar upp över öronen och börjar fnissa som en liten tjej. -- Sorry sorry, my English not good. Don't understand. Jag får ett infall av empati och förklarar att det är min dåliga engelska som gör att han inte förstår, samt att jag heter Bill Murray och vill åka till Sofitel där jag ska möta upp min fru Scarlett Johansson. -- Ah, hello Bill! Sofitel! säger han glatt, och puttrar vidare genom den täta trafiken. Sofitel (6) hade nog varit fint att vakna upp på, om det inte vore för att minsta bakfylla förstärks av att befinna sig på trettionde våningen i en vajande skyskrapa där ena väggen är ett svindlande panoramafönster. Jag bojkottar hotellfrukosten, tar mig snabbt ned till gatunivå med den trimmade turbohissen och går för att ta en kaffe och en macka på ett av alla dessa Coffee World (7). En av expediterna konfronterar mig vid bordet, flickaktigt fnittrande. -- Where you from? -- Sweden. -- You here for holiday? -- Sort of. -- What you work with? -- Editor of a tabloid. -- Ooooh, reaaally? frågar han, himlar med ögonen och ser vansinnigt gay ut, på ett ganska sött vis. -- I'm Pim, you know like the model Pim. I'm saving money to become a girl. -- Ooooh, reaaally? svarar jag. -- When I'm a girl, I can be on your cover. -- Of course you will be on our cover, säger jag, ber honom maila mig när han känner sig redo och ger ut min alldeles äkta emailadress. Pim fnittrar nu hejdlöst och sveper det sista kaffet och vinkar hejdå. När jag var barn växte jag upp strax intill en läckande kemikaliefabrik, vilket har orsakat en liten skada i mitt huvud, som gör att så fort jag är utomlands drabbas jag av tvångstankar om att uppsöka en lokal frisör. Jag har lärt mig att leva med dessa och vanligtvis brukar jag lyckas avvärja dem, men när det är stekhett och osar brässerade insekter från gatustånden är det svårt att uppbåda något motstånd mot självdestruktiva impulser. När jag ser den där sjaskiga, namnlösa frisersalongen (8) på en tvärgata till Silom Road får jag det där oemotståndliga suget som jag antar inte är helt olikt den osunda drift som får människor att kasta sig framför tunnelbanetåg. Den här salongen verkar vara ett familjeföretag. Några barn sitter och tittar på tv och skrattar så de nästan spricker åt den typ av visuell humor som endast roar just små små barn och lillgamla studenter med cinemateket-kort. Min frisör fnissar också. Men åt mitt hår. Att hon inte kan engelska gör projektet desto mer spännande. Hon håller på i en dryg timme alltmedan jag ger instruktioner med teckenspråk. Bakom en träskiva som jag antar täcker ett hål i väggen hörs ljud som omöjligen kan tolkas som annat än gnyenden från ett resolut samlag mellan ett par urbana gnagardjur. Jag bestämmer mig för att åka till Khao San Road (9) och skratta åt alla backpackers. Jag står inte ut med den typen av snikna människor som tycker att det är näst intill andligt att resa runt i världen, sätter en ära i att aldrig tvätta sig och max spenderar tio spänn om dagen. Jag promenerar bland de många stånden när en polis kommer fram och försöker prata med mig. Han är trevlig, men rodnar nervöst när jag inte förstår vad han menar. Han pekar på en fimp jag slängt på marken. Jag inser att jag brutit mot kasta-fimpar-på-marken-lagen. Herregud. Jag frågar hur mycket han vill ha i böter. -- Follow to police station, förklarar han ännu mer nervöst. -- Eh, no, säger jag och sträcker fram sedlar. Men denne polisman är en nitisk och hedersam man som tydligen vill att saker och ting ska gå rätt till. Han tecknar åt mig att sätta mig bak på hans lilla fåniga motorcykel, men jag vägrar. Han insisterar, men jag vägrar lik förbannat. Till slut går han med på att låta mig gå bakom honom. Fuck, jag ska till en polisstation. Jag är framed. Jag kommer att rövknullas av mina medfångar och bli uppäten av de giftiga larver jag hört talas om finns i Bangkok Hiltons fängelsehålor. Var är Amnesty när man som mest behöver dem? Men efter bara någon minuts promenad ser jag... eh... polisstationen. Den ser mest ut som ett glasstånd. Någon räcker mig ett inplastat papper med engelsk text. Den talar om för mig att jag mycket riktigt brutit på slänga-fimp-förbudet, men jag gratuleras samtidigt. Eftersom detta är min första förbrytelse kommer jag undan med en nätt summa böter. Giftlarverna kommer först efter tredje fimpen. Jag letar bland stånden på Silom Road (10). En kompis har bett mig att köpa YSL-cigaretter åt henne. De verkar inte finnas någonstans. Varje gång jag frågar någon försäljare ser de oförstående ut, men hänvisar mig ändå någon annanstans. Någon rycker mig i armen. En figur med tvivelaktigt utseende och på tok för gles skäggväxt undrar vad jag letar efter, jag förklarar och han säger sig veta var de säljer ciggen jag vill ha och ber mig följa med. Jag tänker whatever och hänger efter honom. Jag vet inte riktigt vart vi går, men plötsligt är det mindre folk omkring oss. Det dyker upp några andra unga män som visar sig vara min hjälpsamme guides vänner. -- Tip, sir. Okej, de vill ha cash, men gud, det går inte att ta dessa bumbibjörnar till banditer på allvar. -- So where are the cigarettes? De pekar mot ingenting och jag generas en smula över att ha blivit dragen vid näsan. -- Tip, sir, igen. Det är uppenbart att jag inte kommer att bli rånad -- man rånar inte någon med frasen "tip, sir" -- och det gör mig uppriktigt sagt en smula besviken, eftersom jag ändå inte har speciellt mycket pengar på mig. -- Nice haircut, I have to go, säger jag till den tjocka i gänget -- och menar det faktiskt. Tjockisen nickar och jag börjar gå bort från dem. Mycket riktigt får jag inte någon smocka, men den unge mannen med det missprydande skägget följer efter mig, kvarter efter kvarter, och hojtar "tip sir" tills jag blir tokig och faktiskt ger honom 100 bath. En limpa Marlboro Lights mjuckpack får duga åt min vän. [B]Fem nattklubbar[/B] [B]11. Mystique[/B] Sukhumvit Soi 31 Knakelibraknattklubb i tre våningar. Hippt säger bangkok. 1995 säger vi. [B]12. Club 87[/B] Conrad Bangkok, 87 Thanon Witthayu Posh mogendans på finhotell. [B]13. Q bar[/B] 34 Thanon Sukhumvit Soi 11 Fem år gammal klassiker, som måhända mist en smula i hipphet, men ryktet om absint bakom baren lever vidare. [B]14. Twenty Pub[/B] Chao Phraya Park Hotel, 247 Thanon Ratchadaphisek Hårt, ungt och musikaliskt ofokuserat. Trots förbud att medföra eldhandvapen blev en polis skjuten i huvudet här för några år sedan. [B]15. Lucifer[/B] 1-3 Patpong Soi 1 Hedonism, trance och annan djävulskap. [B]Fem krogar[/B] [B]16. Sirocco[/B] State Tower Bangkok, 1055 Silom Road Världens högst belägna utomhusrestaurang. Sjuk utsikt och finfin bar som sticker ut över Sathurn Road. Kasta ej småmynt på fotgängarna nere på gatan hur festligt det än kan verka. [B]17. Guisto[/B] 16 Soi Sukhumvit 23 Flådig italiensk krog för oss som gillar att gå över ån efter vatten. En av stans största vinlistor för de som är lite för fina för vatten. [B]18. Seafood Palace[/B] Hörnet av Sukhumvit Road/Asoke Den mest klassiska av fisk- och skaldjursrestauranger. Peka på vad du vill ha i något av akvarierna och betala efter vikt. Notera signalement på det du beställer ur vattentanken så att kyparen ej frestas att ge dig något annat. [B]19. Crepes & Co[/B] 18 Sukhumvit Soi 12 Ett slags franska pannkakor med diverse fyllning serveras här. [B]20. Le Banyan[/B] 59 Sukhumvit Soi 8 Ett slags fransk anka pressas här ihop och säljs till oss som inte gillar djur. [B]Fem barer[/B] [B]21. Bed Supperclub[/B] 26 Sukhumvit Soi 11 På detta superfuturistiskt, på gränsen till löjligt designade ställe hänger de rätt mediokra fejorna som tror att det är här de fresha och balla fortfarande hänger. [B]22. Vertigo[/B] Banyan Tree Hotel, Thanon Sathorn Tai Inte riktigt lika högt upp som Sirocco. Men håll fortfarande i småmynten. [B]23. Bamboo Bar[/B] The Oriental, 48 Thanon Charoen Krung Soi 38 Förutom Le Normandie, som är en av Bangkoks finaste och dyraste krogar finns här även en fin bar med lika dyr jazz, men ett lite billigare namn. [B]24. Barbican Bar[/B] Thanon Silom9 Soi Thaniya I de kletigaste av horkvarter sitter japanska slipsgossar och sippar cocktails som om allt var frid och fröjd. [B]25. Cheap Charlie's[/B] Sukhumvit Soi 11 Inte riktigt lika hippt som en korvmoj, men billig öl och "sköna typer". Höhöhö. [B]Fem shoppingställen[/B] [B]26. Siam Centre[/B] 989 Thanon Rama I Gammal trotjänare. [B]27. Siam Discovery Centre[/B] 989 Thanon Rama I Vräkigt och chict med bland annat designbutiker som Propaganda, Panta och Anyroom. [B]28. Gaysorn Plaza[/B] 999 Thanon Ploenchit Finkläder från de vanliga stora märkena. Kolla in Cocoon med allt från asieninspirerade möbler till krimskrams. [B]29. Emporium[/B] 622 Sukhumvit Soi 24 Flådiga modebutiker, men även outlets. [B]30. World Trade Centre[/B] 4 Thanon Ratchadamri Här finns bland annat den thailändska designern Taned Boonprasarns egna butik Theatre. [B]Fem marknader[/B] [B]31.Chatuchak Weekend Market[/B] Bangkoks rumpsparkande svar på Ullared. En kvarts miljon skallar shoppar som tokar här under veckosluten. [B]32. Saphan Phut[/B] Här kan man handla kläder och accessoarer för brödsmulor samt drömma sig tillbaka till den tid då det var hippt med designer-kopior. [B]33. Woeng Nakhon Kasem[/B] Öra-mun-basaren! Elektronikmarknad med fokus på instrument. steroutrustning och matlagningsgrejer. [B]34. Khlong Toei[/B] Det är kul att kolla på matmarknad, men jesus, vår tids mopsiga städpersonal börjar ju bjäfsa så fort man försöker nacka en fräsch inhandlad kyckling på badrummet. [B]35. Pak Khlong Talad[/B] Blommor var gay till Adaptation. Nu ser vi en snedtandad jävel till smugglare i varje orchidéstånd. [B]Fem hotell[/B] [B]36. The Oriental[/B] 48 Thanon Charoen Krung Soi 38 Bangkoks mest berömda och legendariska hotell, där författare som Joseph Conrad bott. (Ni vet han som skrev det berömda Drakar & Demoner-äventyret Mörkrets hjärta.) [B]37. Conrad Bangkok[/B] 87 Thanon Witthayu Nyöppnat, modernt och hippt. Svira på hotellets egen nattklubb och jogga sedan bort alkoholen på joggingspåret uppe på taket. Eller dränk både dig och ångesten i det väl tilltagna badkaret på rummet. [B]38. Peninsula[/B] 333 Thanon Charoennakorn Pamigt, flådigt, smakfullt och med samtida asiatisk konst på väggarna. Man känner sig rik som ett troll redan efter två andetag i lobbyn. [B]39. Shangri-La[/B] 89 Soi Wat Suon Plu Lyxhotellkedjan som åker snålskjuts på den amerikanska tjejbandets namn har ett av sina stiligaste hotell i Bangkok och dessutom en ambitiös italiensk krog med det pizzeriaklingande namnet Angelini. [B]40. Riverview Guesthouse[/B] 768 Thanon Songwad Lite sjaskigt? Ja, men vad tror du? För de korvören du betalar för ett rum på detta budgethotell i Chinatown ska du vara jävligt tacksam över din fina utsikt mot floden. [B]Blandade klichéer[/B] [B]41 Tuktuk[/B] Ropa inte efter en, de ropar efter dig. [B]42 Skräddare[/B] I varje gatuhörn Kör gärna det gamla tricket ta-med-en-mode-tidning-peka-på-en-bild-och-låt-skräddaren-sy-en-kopia. [B]43 Tempel[/B] Vanligare än 7Elevenbutiker Visst, jättefina, men det roligaste är att garva åt den västerländska medelålder kvinna som iförd sarong försöker bli ett med lokalbefolkningen. [B]44 Pingpongshow[/B] Be aldrig servitören rekommendera en trevlig bar efter restaurangbesöket om du inte tycker att könsakrobatik är en smakfull avslutning på kvällen eller kanske gynnar din matsmältning. [B]45 Taxi[/B] Visserligen billigt, men att ta en taxi på Siam Road under rusningstid är som att tolka på rullskridskor efter en halt sköldpadda. [B]46 Munskydd[/B] Den hetaste accessoaren på Siam Road. [B]47 Plåster[/B] Vid mitt senaste Bangkok-besök hade fem procent av lokalbefolkningen små fyrkantiga plåster i ansiktet. Up-and-coming konkurrent till munskydd. [B]48 Ansiktsbehandling[/B] Efter alla avgaser finns det många som är villiga att med en liten, liten dammsugare utvinna bly ur dina porer.