Evenemangsbolaget 333 Company, som sedan start har bestått av Carl Martinsson, har nu tagit skejtboard-åkaren Áron Buzas under sina vingar. Tillsammans satsar de på musik.
Min fördom kring skejtare har alltid varit att de inte kan hålla tider. Áron Buzas, dj:n och skejtaren, ringer tio minuter innan vår avtalade tid. “Felicia, det är svinkallt ute. Kan du öppna?” säger han på en knastrig linje när han står utanför mitt kontor. Trots att klockan är strax innan 14 förklarar han att kaffet i handen och croissanten, som dinglar i en påse, är hans frukost. Strax därefter kommer initiativtagaren bakom eventbolaget, Carl Martinsson, in genom dörren.
– Det var broöppning, säger han med en bitterhet i rösten och sätter sig i den gula soffan.
333 Company är en paraplyorganisation som sedan starten har sysslat med precis allt som faller dem i smaken. I grunden är de dock ett etablerat eventbolag som under de senaste åren har levererat både svarta och vita fester, all möjlig PR och sedan några månader tillbaka kan de även lägga till skivbolag på cv:t.
– Labeln ska vara en plats där våra vänner ska få utrymme att visa vad de går för. Vi ser detta som en ny fas och det är nu som Áron blir en självklar spelare i 333 Company, förklarar Carl.
Det som de båda har gemensamt är kärleken för skejt, mycket annat är de oense om. De pratar i mun på varandra, avbryter med snabba instick och håller absolut inte med den andre. Att vi möts vid Esperantoplatsen är både ett roligt och konstigt sammanträffande. Det var här som de stötte ihop första gången för ett par år sedan. Att det var kärlek vid första ögonkastet är en rejäl överdrift. Carl mer eller mindre hatade Áron. Han förklarar att han aldrig hade träffat en sån jobbig person innan.
– Det är inget emot Áron utan mot skejtare. Det värsta som finns är skejtare i grupp, de kan verkligen inte bete sig, förklarar han och fortsätter:
– Det tog många år innan vi överhuvudtaget hälsade på varandra, men genom ett affischeringsjobb fick jag se hur driftig han var.
Áron förklarar hur han “hustlade” med sitt dåtida arbete.
– Det kunde vara så att Carl gav mig fyra kronor per affisch. Sen hustlade jag det vidare så något kid fick två kronor. Alltså fick jag två kronor för att någon annan gjorde mitt arbete, säger han skrattandes.
– Då kände jag att det fanns något hos den här killen. Efter ett tag började du hoppa in i baren på svartfesterna, förklarar Carl och kollar på Áron.
– Vi förstod att vi ville samma saker, då vi båda två har lika mycket ADHD och är lika driftiga.
Trots sina meningsskiljaktigheter märks det att dessa två passar som ihop som handen i handsken. De förklarar att Áron är den som gillar “shine”. Han är ute och spelar på klubbar och syns medan Carl är den som sköter arbetet bakom.
Överallt i stan kan vi se 80-talister som vänder sig till en som är född på mitten av 90-talet för hjälp. Fenomenet är inget som överraskar.
– Det hade känts konstigt för mig att starta skivbolaget utan att ha en person vid min sida som är i rätt målgrupp som de vi riktar oss mot, säger Carl.
De fortsätter förklara hur världen kring skejt har format de båda. Att det faktiskt är den mentaliteten som alltid följer med dem.
– Det är bara en typ av människor som sysslar med skejt. Det är finns ingen lagkänsla och det är ingen förälder som hejar på dig när du står i ett garage och tränar på en kickflip. Du måste vara envis, säger Carl.
Envishet är något de båda besitter. Efter år av skämtande bestämde de sig när det var som mest att göra starta upp skivbolaget. Carl förklarar att det för en utomstående kan se ut som ett enda kaos och den hypotesen motbevisar han inte. Han poängterar samtidigt att de har stenkoll på vad de gör.
– Jag har hållit på med detta i snart nio år. Det jag bär med mig är om man sitter och klagar på något hemma men gör inget åt det har man inget att uttrycka sitt missnöje om.
Skivbolaget har i dagsläget två artister, Petrus och Joeelg, som av ren slump är från Borås och verkar inom genren hiphop. Trots att en sur min sprider sig över Árons ansikte förklarar Carl att de inte bara kommer fokusera på den urbana scenen utan att han även hoppas kunna ta in ett black metal-band en vacker dag.
– Det är viktigt för mig att vi inte är skrivna som bara ett hiphop-bolag. Här ska alla känna att de har en plats, förklarar Carl.
Det kommande året ser minst sagt ljust ut för 333 och alla inblandade. De planerar släpp från deras båda artister, fyra mixtapes och en hel del roliga event framöver.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 04, 2018.
