När Brendan Benson är som sämst nöjer han sig med en position som språngbräda för vännen och The Raconteurs-kollegan Jack White. Eller så excellerar han i popteknisk ekvilibrism påfallande tydligt inspirirerad av Lennon-McCartney.
Å andra sidan är Brendan Benson i båda de fallen aldrig mindre än strålande, även när han är som sämst.
