Samtidigt som Gene Simmons tar på sig Jack Black-mössan i Rock School och försöker få brittiska konserthusknattar att inse fördelarna med spandex, attackerar Tommy Lee läroplanen från ett helt annat håll. Som ung och någorlunda fri från könssjukdomar lovade han sin mor att någon gång fullborda sin collegeexamen. Nu är tiden inne. En dag får rektorer och förstummade elever på University of Nebraska ta emot en 43-årig rockräv som för en stund ska lägga krutet på matnyttiga saker som isotoper och limusfunktioner. Till en början ser Tommy Lee väldigt kavat och kunskapstörstig ut i sina alternativkulturkortbyxor, sin röda slips, ullpullover och Bart-keps. Han har till och med en liten skolväska. Men snart träder en gigantiskt bildningskomplex in. Precis som Homer i Homer goes to college bryter ihop när det visar sig att Son of Sniglet inte räknas som en "bok", inser Tommy Lee motvilligt att ett halvt sekels The Dirt-livsstil raderat stora delar av hans kognitiva centra.
Vilket förstås är en kittlande manusidé.
Tommy Lee goes to college kunde blivit en småkul skapelse i den hastigt växande surrealcom-genre där Bobby Brown och Britney & Kevin är några av de större spelarna. Tyvärr faller mycket på att Mötley Crue-trummisen faktiskt aldrig på riktigt går på college. Han är bara inskriven några veckor för att sitta och småsova på kommando. Något som snabbt flimmrar förbi i eftertexterna. Det ger hela serien ett slappt sken. När Paris Hilton förklarar att hon inte har en aning om vad Walmart är, är det fascinerande för att det mycket väl kunde vara sant (och kanske till och med är det). Samma sak när lilladjunkten Tore och hans vänner övar kroppsfinter i FC Z. Men när Tommy Lee får en avhyvlning av sin tutor - som han inte behöver - känner man sig lätt lite snuvad på hela surreal-konfekten. Som ren King Ralph-humor är det dock inte så tokigt.Stad:
