Friday night lights

Sandra Nelson 11:42 24 May 2007

Jag har aldrig brytt mig om fotboll eller förstått laganda eller att vilja heja på ett lag. Jag tycker att det är pöbelaktigt på alla sätt att koppla sitt liv och välmående till något så simpelt. Friday night lights visar utmärkt hur idiotiskt sorgligt folk beter sig när de låter ett fotbollslags framgångar bestämma värdet på livet, i det här fallet i den lilla avkroken Dillon. Resten av tiden mår alla dåligt och har ångest, men ingen förstår varför. Det kan vara Texas, Stockholm, Möllevången eller vart som helst. Precis så här värdelöst är det att vara tonåring. 

Stad: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler tv-recensioner

Kvalster

Det börjar gå lite slentrian i att kasta Ann Petrén i tragikomiska loserroller. Samtidigt är det lätt att se varför: hon spelar dem så trovärdigt att hon aldrig verkar gjort något annat. Kvalster är inget undantag från regeln. Här spelar Petrén Monika, hemmafru sedan 20 år som lider av städnoja och bakteriefobi. I lägen

Grey's anatomy

För puritanerna är kanske sjukhusseriens guldålder andra halvan av 90-talet när Michael Chrichtons allt mer romanliknande skapelse Cityakuten stod på sin topp. Det där har jag tyvärr aldrig riktigt förstått, faktum är att det först är nu när det kommit in några lite mindre väluppfostrade elever i klassen (House, Scrubs,

Tommy Lee goes to college

Samtidigt som Gene Simmons tar på sig Jack Black-mössan i Rock School och försöker få brittiska konserthusknattar att inse fördelarna med spandex, attackerar Tommy Lee läroplanen från ett helt annat håll. Som ung och någorlunda fri från könssjukdomar lovade han sin mor att någon gång fullborda sin collegeexamen. Nu är ti

Extras

Att kalla Extras för en kompromiss är kanske lite taskigt. Men jag inbillar mig ändå att det amerikanska intresset i Ricky Gervais nya serie är det som gör att han är något mer nedtonad än i The Office. Extras är helt enkelt inte lika mycket enmansshow. Och Andy Millman är betydligt mer sympatisk än David Brent. Handling

Everybody hates Chris

I USA har Chris Rocks uppväxtminnen programmerats mot kritvita mördarmaskiner som The O.C. Här hemma ligger den bortstädad åt de 172 personer som både är Jamel Shabazz-romantiker och kan ratta in tv400. Det är synd. För Rock har valt en sympatisk väg när det tidiga 80-talets Brooklyn ska vägas och mätas. Everybody hates Chris är mer Roseanne än That 70's show, inriktad på ras, klass och vardag. Un

Veronica Mars

High school-noir med ett brutalt flickmord och en icke-rapporterad våldtäkt som säsongens röda tråd är kanske ingen helt tippad folkfavorit. Men så är det: [I]Veronica mars [/I]uppskattas lika mycket av grånande popkritiker som av riktiga tonåringar. Dessutom av samma orsak - ett ruskigt välavvägt manus. Veronica tillhö