Bonde söker fru skulle hjälpa böndernas jakt efter den livslånga kärleken på traven. Nu måste TV4 snarare förhindra dem från romantik. Vad har Linda Lindorff lärt sig om kärlek av nästan 20 års närstudier?
I ett gebit där det vanligtvis gäller att vara störst, bäst och vackrast har Bonde söker fru plöjt sig en egen mjukare fåra i dejtingprogram-genren. Programmet sändes första gången 2001 i Storbritannien men har enligt internet än äldre anor, redan 1983 sändes ett program med det misstänkt bekanta namnet Bauer sucht Bäuerin i Schweiz som enligt legenden ska ha inspirerat dagens koncept. I Sverige debuterade programmet 2006 med När och fjärran-profilen Linda Lindorff vid programledarrodret, hon är kvar på där än idag, drygt 18 år senare. Siffran vittnar om att Bonde söker fru har varit en fruktsam historia både sett till tittarsiffror och lycklig kärlek, men kanske även för framtida svenskt lantbruk. Ett 40-tal bebisar har fötts till följd av programmet, hittills. Årets säsong verkar av allt att döma inte bli något undantag. Enligt Linda Lindorff har den “allt”.
– Det är spännande, laddat, känslosamt och vi får kärlek i massor, säger Linda.
I kontrast till mycket annan reality-tv är Bonde söker fru snarare nervös och charmig än intrigstinn och skandalomsusad. Om det beror på att de flesta deltagarna behöver gå upp i ottan för att mata djur, bor geografiskt längre från sus och dus eller helt enkelt är mer genuina i sökandet efter kärlek låter vi vara osagt. Trots detta har programmet inte varit helt befriat från dramatik och snabba kast. Vid mer än ett tillfälle i programmets historia har de medverkande bönderna fattat tycke för varandra redan innan de träffat sina aspirerande brevskrivare, ibland så tidigt som i castingprocessen.
– Det är mänskligt och superhärligt när folk blir kära – hur kärleken än blir till. Men vi gör trots allt ett tv-program där vi ska berätta de här kärlekshistorierna. Så när det händer och vi inte vet om det – eller är beredda, kan det göra det svårare för oss att göra vårt jobb. Därför har vi också sett till att castingprocessen numer ser annorlunda ut, säger Linda.
En följd blev att bönderna inte längre träffar varandra innan seriens start utan får åka till Stockholm på tu man hand och träffa redaktörer och producenter. När det sen är dags för speeddejting på slottet finns numer så kallade “kärleksväktare” som som ser till att det inte sker hemliga möten nattetid.
– Vi har liksom lite mer koll på läget, förklarar Linda.
Du har programlett Bonde söker fru i snart två decennier. Hur har din relation till programmet utvecklats under den här tiden?
– Jag har lärt mig mycket om relationer, kärlek och människor generellt. Det är kul att få vara med och se när känslor utvecklas, den processen ser aldrig likadan ut. Man kan ana och tro vilka som ska bli kära i varandra i början, och jag skulle säga att jag har blivit ganska bra på att känna in när något är lite mer “speciellt”, men man kan aldrig ta någonting för givet eller veta helt säkert. Jag ska inte säga att jag har blivit expert på kärlek men i och med att jag har fått göra det här så pass länge känner jag att jag ändå har har blivit rätt bra på det, haha.
Är det någonting som du har kunnat dra lärdom av privat?
– Jag brukar säga till min man att jag blir påmind om hur kul det är att man har någon som man älskar, och hur tacksam man ska vara att man har det och påminna sig själv om det varje dag. Man märker hur många som känner sig ensamma och som längtar efter den där stora kärleken. Men också att kärlek smittar! Det är sjukt häftigt att få vara med när man ser att någon blir kär, man blir liksom pirrig och lite småförälskad själv. Då händer det att jag kommer hem till Jakob efter en inspelning och så får han lite extra mycket kärlek av mig, haha.
Om du själv skulle sadla om till bonde, vilken typ av bonde skulle det bli då?
– Jag har faktiskt funderat på det där! Jag älskar livet på landet och det känns som att jag kanske blir bonde någon dag. Det finns inte något finare än just får så jag skulle nog bli fårbonde och så skulle jag ha lite olivträd, om jag bodde någon annanstans än i Sverige. Annars skulle jag ha massor av äppelträd. Jag gillar att kunna skörda uppifrån också och inte bara i marken. Sen skulle jag ha potatis och så måste jag ha höns för att jag älskar ägg och vill kunna producera och äta mina egna ägg varje dag. Skithäftigt. Jag kanske måste ha en ko också? Kor är också sjukt gulliga.
Det låter som en rätt stor gård plötsligt.
– Ja, jag blev nog en sån där månskensbonde, eller vad kallas det? Man har lite av varje så man klarar sig! Men det är klart att det är jättemycket jobb att vara bonde, men gud vad häftigt att få testa på det vid någon tidpunkt i livet. Jag skulle verkligen kunna tänka mig det.
Finns det något som vi som tittare inte riktigt greppar eller kan förstå bara genom att kolla programmet som du önskar att det gick att förmedla?
– Kanske att man fick se hur alla som jobbar med det här programmet verkligen lägger ner sin själ i det. Det är så många som jobbar och som gör det med ett hundraprocentigt engagemang och bryr sig så mycket. Inte bara om att göra en bra tv-produktion utan om alla som är med..
Lindas röst dränks plötsligt av glada tillrop. Det en av de tidigare nämnda bonde-bebisarna som har gjort entré på redaktionen.
– Det är Henriks bebis som kommer in här, Henrik som var med för två år sedan, säger hon entusiastiskt.
Om du måste kasta ur dig ett favoritögonblick från alla de här åren. Vad skulle du säga spontant?
– Det är nästan omöjligt. Men jag har ju fått vara med på några frierier vilket är väldigt häftigt, även om man tror att man vet svaret så är det ju alltid läskigt. Jag kom också att tänka på när Isabel berättade för Anders att han skulle bli pappa för första gången och jag var med. Jag blev nog lika chockad som honom. Sådana ögonblick tänker jag på, att man har fått vara med om när det händer på “riktigt”. Det finns många såna fina ögonblick.
Det är mycket dejting i tv-rutan just nu. Finns det något annat program som ligger dig varmt om hjärtat?
– Om jag ska vara helt ärlig så ser jag inte så många andra program. När jag väljer att se på tv så fastnar jag ofta för serier istället. Men jag tycker det är bra att det finns mycket dejtingprogram. Vi behöver kärlek. I sådana här tider när det bara pratas om krig, skjutningar och elände så tycker jag att det är härligt att folk kan sitta på kafferasterna och surra om kärlek, speeddejter och vilken bonde som ska dejta vilken tjej. Det tycker jag är underbart.
Avslutningsvis, har du något kärleksråd?
– Jag tycker att man ska pussas varje dag även om man kanske inte känner för det. Man kanske inte känner sig romantisk varje dag, man kanske har bråkat till och med. Men då är det ännu viktigare!
Bonde söker fru visas på TV4 onsdagar 20.00 samt på TV4 play.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 10, 2024.
