Skolsprängning och nyfött föräldraskap står på agendan när Tunna blå linjen återvänder för en tredje säsong på SVT.
Det var i början av 2021 som det svenska folket fick stifta bekantskap med de fiktiva Malmöpoliserna i Tunna blå linjens vardag och arbete för första gången. Serien som hyllats för sin verklighetstrogna skildring av polisyrket har sedan dess hunnit avverka ytterligare en säsong och kammat hem pris för Årets program och Årets tv-drama. När den tredje säsongen nu dimper ner på SVT återvänder vi till ett Malmö kantat av ett omdebatterat brottsförebyggande skolprojekt. Även i karaktärernas privatliv har det skett förändring. Inte minst för Sara (Amanda Jansson) och Magnus (Oscar Töringe).
– Det har ju släppts en trailer där det spoilas hejvilt att de har fått ett barn, säger Oscar Töringe och skrattar till.
– Hon är ju en stjärna! Hon var otrolig, Selma Mustaniemi, som hon som spelar dottern heter.
Även om Oscar Töringe inte var ett helt okänt ansikte på den svenska filmscenen var det i gestaltandet av den truliga och allvarstyngda polisen Magnus som han fick sitt stora genombrott. När den tredje säsongen nu inleds är det en ny typ av föräldrarelaterade farhågor som seglat upp i Magnus medvetande, inte minst de konstanta virusutbrotten på förskolan.
– Kryddan det adderar i Sara och Magnus vardag och hur de förhåller sig till samhället och sitt arbete ökar angelägenhetsgraden ännu mer på något sätt, förklarar han.
Hur har dina känslor för karaktären Magnus och serien förändrats på de här tre säsongerna?
–Jag tror att jag har blivit mer vän med honom på något sätt. Han har blivit aningen mjukare även om den här cynismen som varit genomgående från början fortfarande finns där. Han kämpar ju på, med uppgörelsen med sin pappa och sig själv i förhållande till sitt arbete. När det kommer till serien i stort har det varit en viss utmaning, det är alltid den här balansen mellan jobb och passion, viljan att förändra och berätta stora historier. När man har jobbat med något så pass länge som jag har gjort med det här kan det emellanåt vara svårt att hålla motivationen uppe. Man kan sin roll och man känner varandra. Så är det när man spelar teater med. Då är det ens uppgift och plikt som skådespelare att ta fram de där extra procenten så att det känns som på liv och död, utan att låta alltför dramatisk nu, haha.
Serien fick ett stort genomslag när den kom, vad tror du själv är framgångsreceptet?
– Det var nog många stjärnor som stod rätt där i början. Cilla (Jackert, manus och skapare, reds. anm.) fick en väldigt, väldigt bra idé. Hon är fantastisk på att göra det hon gör. Sen att hon fick med sig framförallt Sanna Lenken men även Anders Hazelius, och Micke Hansson i första säsongen, i regi. Vi var en bra cast med många bra skådespelare som lärde känna varandra snabbt. Vi repeterade mycket vilket gjorde att vi skapade en grundtrygghet som nog gjorde att vi vågade lite extra.
Vad tror du det är som publiken har fastnat för?
– Det är en väldigt ärlig berättelse. Man pratar ofta om autenticitet och ligga nära verkligheten och det tror jag vi har lyckats med. Det känns som att man kommer nära verkligheten både i de polisiära situationerna och i det privata. Den vågar vara nära de stora känslorna som vi som människor har. Det fegspelas inte, det tror jag är en av nycklarna.
Du har sagt att “rollen man spelar påverkar en, om inte annat så undermedvetet”, hur har det påverkat dig att spela Magnus?
– Min grundpersonlighet påverkas nog inte av rollen men det påverkar ju en från dag till dag väldigt mycket. Det är svårt att inte ta med sig jobbet hem och oundvikligt att inte påverkas. Med det sagt, bara för att rollen Magnus har tvivelaktiga och rasistiska åsikter emellanåt så betyder inte det att jag blir smittad av det. Jag vill tro att alla människor man möter påverkar en på något sätt, såväl som platser eller situationer man befinner sig i. I det här fallet är det rätt extrema och ibland hotfulla situationer, det är sorg men också stor kärlek.
Seriens grundläggande frågeställning är enligt utsago: “Hur förblir man en hel människa i en värld som ser ut som den gör?”. Enligt dig, hur gör man?
– Jag vet inte riktigt vad det betyder om jag ska vara ärlig. Vad är en hel människa? Vad är en halv människa? Nu kommer jag bara säga något super-klyschigt, men att vara sann mot sig själv. Var snäll genom livet, det tror jag på.
Vad skulle du jobba med om du inte skulle vara skådespelare?
Och du får inte säga polis.
– Ouch. Den frågan gör mig livrädd. Någonting inom vården kanske? Jag tror att man mår bra av att ta hand om andra. Det känns som ett bra jobb, ädelt och hedervärt.
År 2021 blev du utsedd till “Årets bästa skåning”. Vad är ditt bästa Skånetips?
– Mitt bästa tips är att besöka stranden på Backåkra på Österlen. Eller att bara åka till Malmö, släppa ner axlarna och vara dig själv!
Minst du första gången du fastnade för skådespeleri?
– Det var väldigt tidigt. Min pappa arbetar med som skådespelare och jag var ett så kallat gradängbarn, jag sov bland gradängerna när han jobbade. Jag minns det som fantastiskt att vara i den miljön.
Tunna blå linjen i all ära, men vad ligger härnäst i pipen för dig?
– En hel del faktiskt. Jag medverkar i en dansk serie som heter Baby Fever som kom ut nyligen på Netflix, en romantisk dramakomedi som var väldigt rolig att göra. Sen är det lite olika projekt under hösten och vintern. Fullt upp, men lagom mycket.
Har du något drömprojekt?
– Det har kommit väldigt många nya spännande regissörer på senaste tiden, både svenska, danska och norska. En kille som jag är lite bekant med och som jag gärna hade fått en chans att jobba med är Milad Alami, han gjorde en film som heter Motståndaren nyligen. Han har ju jobbat länge, men jag slänger in hans namn i leken här så ser vi om han nappar!
Tunna blå linjen har premiär 27 september på SVT Play.
Texten har även publicerats i Nöjesguiden nr 09, 2024.
