Många av oss kommer vid något tillfälle att drabbas av ålderskris. 30-åringarna i You Me At Six genomgick sin offentliga kris 2018, då det brittiska bandet skiftade fokus från intim rock till sjaskig radiomusik. Albumet Vi var allt annat än lyckat.
Två år senare verkar bandet fortfarande vara vilsna. På sitt nya album fortsätter man att friskt hoppa mellan olika genrer. I den första låten bjuds vi på gnällig rock, som sedan övergår i rätt så schysst screamo-inspirerad rock. Dock försvinner charmen så fort man börjar att lyssna på texterna - som saknar både känsla och djup.
Resan går sedan vidare till den elektroniska sfären. Stundvis är musiken rätt så bra. Till exempel fastnar singeln Suckapunch fort i minnesbanken. Det enda som saknas är ett nedsläckt dansgolv.
Men om vi tittar på albumet som helhet är det en katastrof. You Me At Six framstår som ett vilset band, som försökt att dra i alla trådar för att få lyssnarna att gilla dem. Framför allt gäller det albumets sista del, som toppas av den pretentiösa indieballaden Glasgow.
