Låt oss först konstatera att Hayden Thorpes röst är en sådan man antingen älskar eller hatar. Den teatrala falsetten drar tankarna till såväl Mika som Antony Hegarty, och även musiken lånar inslag från dessa vitt skilda artister. Lättsamt popsväng avlöser dramatiskt vemod och närmast forcerat exotiska croonertendenser, allt klätt i en toksimpel men ack så svängig trummor-bas-gitarr-stass. Det är enkelt och kreativt, monotont och funkigt. Och alldeles eget.
Skivbolag:
Artist:
