
Och som hos Cheap Trick – vars hårdare variant av powerpop Weezer alltmer närmar sig – är det charmigt fram till en viss gräns. Men när infantiliteten präglar även de enstaka insmugna mognadsmarkörerna, som den etniskt obestämbara orientalismen i Love Is The Answer eller ett extremt daterat rap-parti c/o Lil’ Wayne i Can’t Stop Partying, då blir det enbart pinsamt. Det är en sak att röra sig igenom historiens utveckling som evig tonåring. Det är en betydligt värre sak att fastna i en tidsficka från när man var tonåring och inte ens märka att omgivningen utvecklas.
 
 
 
 
 
 
