i The Lilac Time smittar lillebrorsan Stephens närapå-popstjärne-bakgrund av sig åtminstone en aning, men tillsammans med Angeline Morrison är Nick Duffys ambitioner rent folkliga. De klär sentimentala tillbakablickar till uppväxten i Birmingham i arrangemang kraftigt påverkade av brittisk folkmusik som den lät under viss psykedelisk påverkan i början av 1970-talet, då Incredible String Band och Tyrannosaurus Rex gjorde tillvaron osäker för renläriga folkmusiktraditionalister.
Här spelas på inte bara på gitarrer och banjos utan också på köksgeråd och trasigt porslin, och omgivningens ljud med förbipasserade tåg på avstånd och kraxande kråkor tillåts läcka in. Men här finns också fina John Phillips-inspirerade popsånger som Frosted Candy, och med den underliggande brittiska excentriciteten blir det riktigt spännande. I utmärkta Jacobean Reggae exponerar de dessutom en förkärlek för jamaicansk musik från ungefär samma era som de övriga influenserna, och med det lyfter We Are Muffy ytterligare ett betygssteg.
