Volbeat är lika mycket metal som Nickelback. Med andra ord, de är ett band som med sin hårdrockiga bakgrund smart väver in tyngd och riff från den ungdomliga energin, i sitt moderna radiorockvänliga format. Grundstommen är, som alltid, baserad i den amerikanska raggarrockkulturen, men som gränsar över till en stilig gubbighet med aningar från de smutsiga gatorna i Peaky Blinders. Musikaliskt innebär detta att det är mer slätstruket än någonsin. Mötet sker någonstans mellan Bryan Adams, Metallica, Dropkick Murphys och ja, Nickelback. Med 14 spår i ett mellanmjölkigt mys, gränsar detta till att bli tråkigt, men Michael Poulsens fantastiska melodisinne räddar detta verk precis vid ytspänningen, men en tyngre distad bit hade definitivt hjälpt detta album.
