Viagra Boys - Street Worms

Tina Rosenfink 00:00 26 Sep 2018

Viagra Boys kom hastigt och plötsligt in i mitt liv. Ena dagen var allt lugnt och stillsamt, andra dagen dansade jag mig svettig till Sports och skrek “short shorts” över vardagsrumsgolvet.

Att Viagra Boys bildades på en bar dagen efter en blöt karaokekväll är lika delar klyschigt som underbart. Den här skivan ÄR dagen efter en blöt karaokekväll.

Jag omfamnar stöket som skivan bidrar med och lämnar efter sig. Vi som missade punkspelningarna på East End i London på 70-talet kan trösta oss med Viagra Boys - de är minst lika råa och rockiga. Skivan varvas med låtar som Worms och Just Like You som skriker om livets ångestkrämpor, samtidigt som vi blir peppade av Slow Learner och ursinniga av Down in the Basement.

Hitten Sports och nya Worms är mina favoriter och albumet i sin helhet är en stark debut. I ett “pistol mot tinningen”-scenario där jag måste kritisera någonting, så är det låten Amphetanarchy som offras. Den känns skriven till technokillarna på Skanstull (ni vet exakt vilka de är) och jag kan inte relatera. Amphetanarchy är en instrumental bomb som exploderade och lämnade mig snurrig.

Det är sällan ett band får mig att vilja ändra min personlighet helt. Men allt jag vill göra är att hålla hand med Sebastian Murphy när vi springer genom en tunnelbanestation och väsnas. Jag vill dricka sprit ur flaska och sedan krossa den mot en husvägg. Det pågår ett krig inuti mig när jag lyssnar på Street Worms och Viagra Boys gör mig redo för fight.

Skivbolag: 
Artist: 

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Kiwi Jr. - Cooler Returns

Jag har börjat tröttna på band med DIY-stämpeln. Det finns inget tråkigare än band med dåligt skrivna låtar som försöker dölja det faktumet bakom skräniga gitarrer och fula sångröster. Ibland har dom någon kul textrad, oftast inte. Snark. 

Lil Skies – Unbothered

Lil Skies största idol är Lil Wayne och det hörs. Rapparen erbjuder likt sin idol hiphop på trapbeats och autotune. Båda med en röst, varken gnällig eller aggressiv utan någonstans mittemellan. Deras röster ligger som ett ludd över de tunga basgångarna och smattrande 808-trummorna. Vad som skiljer rapparna åt är det där lilla extra. Det där lilla extra som Lil Wayne har, och Lil Skies saknar. 

 

Therion - Leviathan

För att vara så pass etablerat som Therion är arbetar de i en högst perifer miljö, bortom trender och regler. Det gör det svårt att veta vad man ska förvänta sig av bandledaren Christofer Jonssons gotiska symfoniska operametal. Men inför denna sjuttonde fullängdare var ambitionen uttalad att ta fram Therions mer ”hittiga” stunder.

Michaela Åberg - Merry Crisis

Så länge jag kan minnas har jag varit svag för psykedelisk rock. Musiken lyckas många gånger gräva sig långt innanför huden, men det finns även flera fall då psykrocken har misslyckats och i stället framstått som pretentiös. Det hela beror helt enkelt på vem artisten är.