Att lyssna på Vasthi Bunyan är som att kliva ner i världens behagligaste bad. Den lugnande rösten och de enkla men vackra arrangemangen omsluter en likt att hålla andan under vattnet. Liknelser om hur gitarren flyter som eteriska oljor och klaviaturen och stråkarna som fluffigt väldoftande badskum är lockande. Men Bunyans historia är för intressant. Debuten släpptes 1970 och fick såpass svalt mottagande att karriären las på hyllan. I början av 2000-talet hade skivan byggt en trogen lyssnarskara, vilket ledde till uppföljaren Lookaftering som landade med strålande kritik. Ytterligare nio år senare kommer nu albumet som påstås vara hennes sista. Tredje skivan i denna brokiga karriär är ett drömsk och magiskt egenproducerat hantverk, och vi bör vara glada att Bunyan hittade tillbaka till musiken igen.
