Att få fria händer med hittills okända texter av Den Helige Dylan skrivna under hans absoluta peak i Woodstock 1967, det skulle skrämma livet ur de flesta. Men T Bone Burnett bjuder in nya och gamla singersongwriterfavoriter för att under dogmatiska former utnyttja deras tävlingsinstinkt och samarbetsförmåga till att tonsätta och spela in texterna. Ingen medverkandes insats kan underskattas, även om Elvis Costello lutar sig väl tungt mot sin gedigna erfarenhet. Istället utmanar Taylor Goldsmith från Dawes sig själv till oanade Randy Newmanska höjder, och Jim James bidrar njutningsfullt med bredd och djup som vore han självaste Rick Danko.
Dylanpuritanerna kommer att rada upp sura invändningar mot Lost on the River, men dem gör du gott i att ignorera. För låtar som Spanish Mary och Kansas City må ha varit ofärdiga textutkast för Dylan själv. Men för bluegrassångerskan Rhiannah Gibbons respektive Marcus Mumford (det lösa kollektivets mest positiva överraskning) utgör de grunden till karriärernas definitiva toppar.
