Det finns människor med förväntningar på den här plattan. Jag hade det innan den ramlade in i min CD, fast inte främst på grund av att deras förra var särskilt grym, utan för att Sweatbead, singeln från plattan belönades med högsta betyg av en kollega vars musiksmak jag i många fall både delar och högaktar.
Därför kändes det naturligt att trycka fram till spår fem första gången jag satte på plattan. Och vad fick jag? En blek Starmarket-dänga med en kass brygga och hyfsad refräng.
Nu finns det tiospår till på plattan, och singeln kan knappast kallas representativ förresten av materialet, men jag tycker ändå att det saknas något. Det finns en återhållsamhet och ängslig överproducerad ådra som återkommer väl oftapå plattan, och som inte får mig att relatera till känslorikt, blodfyllt skrammel.
Visst finns det stunder då man gillar plattan på allvar. Bistro är sköntsugande med febriga gitarrer och en refräng som stannar kvar länge. Där lyckas Kristoffer att förmedla något mer med sin röst än bara textrader.Ambulance är lika mycket Quicksand som Quicksand själva var i sina bästa stunder, och personligen skulle jag inte lipat sönder mig ifall Fireside valt att fortsätta renodlingen av den dynamiska frenesin. Men den formen har de uppenbarligen tröttnat på och istället väljer de att försöka bredda sig. Bli mer lättillgängliga. Och det kan man väl tycka är helt okej. Men det dröjer åtminstone ytterligare en platta innan de når fram dit på allvar.
Skivbolag:
Artist:
