Thom Yorke – Anima

Thom Yorkes nya skiva är som en liten praktiskt förpackad psykoanalys. Titeln kommer från Carl Jungs begrepp anima/animus och låtarna handlar om ångest, drömmar och skrivkramp. Såklart har regissören Paul Thomas Anderson även gjort en tillhörande kortfilm, döpt efter skivan. Man känner av det oroliga, rastlösa och nervösa känsloläge som föregått låtarna. De är disharmoniska, ängsliga och drömlika, men de är också trevande, elektroniska och behagligt undervattenslångsamma, ofta filmiska. Öppningsspåret Traffic är rakt igenom skitsnyggt, medan Twist i rätt remix går att stoppa rakt in på en sofistikerad drum and bass-klubb. Detta är genomarbetad terapimusik, med drag av en trumpen Jamie xx, Karma Police och en dekonstruerad Petite Noir, och oväntat lättlyssnat för att handla om så tråkiga saker.