För att vara så pass etablerat som Therion är arbetar de i en högst perifer miljö, bortom trender och regler. Det gör det svårt att veta vad man ska förvänta sig av bandledaren Christofer Jonssons gotiska symfoniska operametal. Men inför denna sjuttonde fullängdare var ambitionen uttalad att ta fram Therions mer ”hittiga” stunder.
Jag har svårt att kalla detta album hittigt, men det är definitivt en mer lättillgänglig version av dem. Låtarna är kortare än vanligt och påminner om en korsning av 2000 års album Deggial och 2012 års Les Fleurs Du Mal. En mix som gamla fans av bandet lär uppskatta, speciellt efter det senaste bra, men svårgenomträngliga, verket Beloved Antichrist från 2018.