Det generösa dubbelalbumet med 20 spår är The Smashing Pumpkins poppigaste någonsin. Gruppen rör sig allt längre ifrån sina punkiga rötter vilket jag tycker är synd. Soundet må vara nytt för bandet i fråga, men vill man lyssna på den här typen av poprock präglad av åttiotalsromantiserande så finns det bättre musik.
Och dom här syntharna. Jag är så trött på dom. Kan vi inte komma överens om att lämna dom bakom oss nu när vi går in i 2021? Jag orkar inte höra en enda låt till som lika gärna hade kunnat vara ett intro till Strangers Things. Skivan är otroligt enformig – alla spår har samma tempo, stil och förmedlar samma känsla. De hade kunnat stryka typ tio låtar på skivan som just nu bara känns överflödiga.
Skivbolag:
Artist:
