The Magic Numbers - Outsiders

Patrik Forshage 08:28 11 May 2018

Det spontana intrycket är att The Magic Numbers kastat ut barnet med badvattnet. Att förnyelse är nödvändigt i en utveckling som efter 15 år har gått i stå både musikaliskt och kommersiellt är begripligt, men här märks väldigt lite av de mjuka melodier och nära vokalharmonier som varit syskonparens kännetecken. I enstaka refränger går det att spåra, som i fina Abba-påminnande Runaways, men den särpräglade stämsångsekvilibrisimen har ingen central plats i den här samlingen låtar. 

Istället har The Magic Numbers sökt det smutsiga och skorrande. Arrangemangens skitiga gitarrer och tunga trummor leder ofta associationerna till Neil Youngs samspel med Crazy Horse, allra mest när Romeo Stodart också anammar förebildens falsett i tunga och melodiska Sweet Divide. The Keepers bop’n’grind-boogie är en medveten blinkning till T.Rex, och det som varit bandets andra kännetecken - de starka och genomarbetade sångerna - är intakta. 

Det ger oss ett utmärkt och välgjort album av sjuttiotalsrock. Men det som gjorde The Magic Numbers unika finns inte här.

Skivbolag: 
Artist: 
0 Kommentera

Håll er uppdaterade!

Gilla Nöjesguiden!

Vill du få veta precis allt som händer på nöjesguiden.se? Gilla oss på Facebook!

Gilla

Tidskriftspriset 2012

Nöjesguiden är Årets Tidskrift Digitala Medier 2012.

Läs mer

Fler musikrecensioner

Kelly Willis - Back Being Blue

Den uttalade övergripande ambitionsnivån ”Nick Lowe” är både hörbar och ofta uppnådd när Kelly Willis efter 11 års duettskivor med maken Bruce Robison återvänder till soloalbumläget. Back Being Blue är full av gubbrockens alla hörnpelare, med passionerade countrysoulballader, smart pubrock, och renodlad country. Hon behärskar alltihop utmärkt men lyser starkast i det sistnämnda, som i Freewheeling, där hennes klassiskt starka och stunsiga countryröst bäst kommer till sin rätt.