The 1975 släpper nu sitt femte studioalbum sedan starten 2002. Det heter Being Funny In A Foreign Language, men lyckligtvis vidhåller gruppen sin engelska. De behöver varken byta språk eller experimentera på andra vis eftersom det sköna poprockiga soundet går hem, vilket det gör även på detta album.
Manchesterbandet fortsätter att leverera ren och skär feelgood britpop, vilket Matty Healys behagliga röst lämpar sig perfekt för. Det är ingen slump att The 1975 har tilldelats flertalet prestigefyllda utmärkelser genom åren, som exempelvis Best Group vid BRIT Awards 2017 och 2019. Detta ledde också till att bandet utsågs till NME:s Band of the Decade 2020. Just därför är det bra att de fortsätter på samma musikaliska spår. Varför ändra på ett vinnande koncept?
Föreställ dig att du står i duschen en lördagseftermiddag och har gott om tid inför kvällens festligheter. Då passar denna feelgood pop utmärkt. Särskilt låtarna Happiness, Looking For Somebody (To Love) och I’m In Love With You. Men även Oh Caroline och Wintering. Happiness låter väldigt 1975:ig med de medryckande instrumenten och det elektroniska soundet.
Kärlek och lycka behöver vi alla ibland, och det är precis vad elvaspåriga Being Funny In A Foreign Language handlar om. Elva spår är också lagom långt, till skillnad från albumet Notes On A Conditional Form från 2020, som innehåller hela 22 spår. Låten som svänger extra härligt är I’m In Love With You, och de lugnaste låtarna finns på albumets undre halva och heter All I Need To Hear, Human Too och When We Are Together. Tre fina låtar.
About You är ytterligare en fin låt. Den handlar om att Healy saknar och inte har glömt den han älskar. ”Do you think I have forgotten about you?”, sjunger han nedstämt.
Sammanfattningsvis är albumet poppigt, svängigt, vackert och snällt, och det omfamnar lyssnaren likt en hoppfull kram som betryggande antyder att allt kommer bli bra. Det känns skönt.
