Det skall villigt erkännas att jag var oerhört skeptisk till den här skivan innan jag hört den. Hypen, det allerstädes närvarande Lyxzénska gravallvaret och den oerhört bleka singelsamlingsplattan från i vintras var tre skäl till min misstro mot dem. Efter att till sist ha gett upp alla försök att tröska mig igenom bookleten där bandet bland mycket annat på ett oerhört högtravande sätt vill tala om för oss vad The (International) Noise Conspiracy och dess musik representerar var oddsen knappast bättre. Utgångsläget kunde varit gynnsammare, och det tog tid innan låtarna fick karaktär. Inledningsvis kändes plattan bara som en oerhört retrofärgad ljudkuliss där allt flöt ihop till en identitetslös musikmassa. Från den torra, närmast monoliknade inspelningen som skrek [I]Nuggets[/I]-box till låtarna även de lika uppenbart inspirerade av denna underskattade genre. Men undan för undan ändrade plattan skepnad till att bli en inte mindre påtaglig garagetripp made in the 60's, men däremot en påtagligt vital sådan. Det finns ett oerhört intensivt svängande groove på flera av spåren som få svenska band kan matcha idag. Samtidigt är popådran omöjlig att missa -- flera refränger sitter fortfarande kvar i hjärnbarken.
Att likna dem vid Caesars Palace, ett annat svenskt band som lyckats ge personlighet till sin kraftigt 60's-späckade musik, känns inte helt korrekt eftersom TINCs musik inte rör sig lika mycket i psykedelialand. De är betydligt slamrigare och mer rakt på än CP.
Det har varit mycket snack om bandets grava sneglande åt The Make Up med allt vad det innebär från musiken och scenutspelet till imagen i allmänhet. Till en viss del har det stämt tidigare, men här visar bandet att de släppt de mest uppenbara referenserna och istället sökt sig närmare ursprunget. Det klär dem mycket bra. Nästa gång kan det bli riktigt kul. v
Skivbolag:
Artist:
