Ja, det är en tillbakablick på ett brittiskt 80-tal. Och vilken vacker sådan det är. No Comply är ett mästerverk närt av integritet, god smak och talang. Behövs det några andra komponenter?
Jag har länge varit upptagen med Rasmus Hägg och Dan Lissviks grafiska konst, något som går igen i No Complys vackra omslag, en våg- och färgexplosion. Men sedan ett par år, fött av ett par singelspår (The End of fame bland annat) har ögat fått ge vika för örat. The End of fame var bara försmaken, No Comply är mästerverket.
Skivbolag:
Artist: